Då var det dax att börja kravla sig upp ur den dynga jag har befunnit mig i den senaste evigheten. Inget tempo, ingen stuns. Fullt fokus på att använda magmusklerna till att hålla upp kroppen i förhoppningen att jag skulle känna mig mindre trött. Det tog 80 minuter att hasa runt Flaten. Jösses. Det måste vara nytt snigelrekord!
I början av promenaden runt Flaten.
En isolerad, sipp gruppering.
Varför sitta på en uteservering i stan när man kan ha det så här i stället?
Sjösatt! Den båt som legat övertäckt på mina tidigare bilder.
En selfie. Den enda selfien jag någonsin kommer att ta.
Liv och död. Sida vid sida. Ett fallet träd omringat av pigga vitsippor.
Det är fint ute nu!
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
2 reaktioner till “#Blogg 100 del 78”
Vilka underbara bilder! Visst är det vackert nu på våren när allt slår ut. och det är så härligt med all fågelsång och solen varma sköna strålar. Njuter för fullt!
Vilka underbara bilder! Visst är det vackert nu på våren när allt slår ut. och det är så härligt med all fågelsång och solen varma sköna strålar. Njuter för fullt!
Önskar dig en suverän kväll!
You Rock!!!
Tack och detsamma till dig! 🙂