Vet du vad en snurrebuss är? Det är pluppen på baksidan som håller örhänget på plats. När en snurrebuss inte kniper åt ordentligt kan den lossna och DET har blivit ett problem för mig. Det har tagit sig såna proportioner att jag misstänker att det finns en snurrebuss-tjuv alternativt -ätare här. De kan lossna på natten när jag gnuggar huvudet mot kudden eller när handduken hakar i medan jag torkar håret eller när jag drar en tröja över huvudet. Ofta hittar jag dem i sängen eller innanför bh:n, men på senare tid har de försvunnit spårlöst. Igår försvann 2 stycken. Rekordet ligger på 3 vid 1 och samma tillfälle när jag satt i soffan och tog av mig polotröjan. De är fortsatt saknade trots att jag städat sedan dess och flyttat runt sittdynorna. 🤨 Jag brukar ta en snurrebuss från örhängen jag inte använder, men efter rekordförsvinnandet tröttnade jag och köpte 20 stycken från Guldfynd (de säljs styckvis).
Hostan. Med risk för att utmana ödet: hostan är inte lika hemsk längre. Jag kan hålla igång ett samtal utan att börja hosta och nätterna är ostörda. Jag slipper hosta tills jag får huvudvärk eller nästan kräks. Jag har fått den förväntade tiden för halvårskontrollen och en tid för lungröntgen. Det ska bli intressant att få veta om förkylningen har ökat på ärrvävnaden.
Träning. Ibland känns det som att orken är på väg tillbaka och jag känner mig lika lurad varje gång jag blir tvungen att backa. Tandvärk, tandläkarbesök och ett intensivt besök hos Michelle (min nageldoktor) knockade mig. Jag har kommit igång med styrketräningen så smått. I förrgår körde jag ett mediumpass som var tungt och med dåligt tempo, men jag tog mig igenom det. Det är sämre med promenaderna. Jag har ingen som helst lust att ta mig ut och iväg.
Receptionen där Michelle arbetar. Fräscht och välkomnande. Gratis fika inklusive småkakor ch till och med minisemlor!
Elin och Siri. Elin har det fortfarande kämpigt. Jag minns inte om jag har berättat om det, men hennes bästa vän har dumpat henne. Hon gick igenom en jobbig händelse i höstas samtidigt som Elin oxå mådde allt sämre. I stället för att söka stöd hos Elin uteslöt hon henne lite i taget för att till slut klippa av kontakten. Från att ha tät daglig kontakt (hon bor i samma hus) med mer eller mindre kärleksförklaringar och hitta-appen till tysnad. Elin har, tack vare appen, vetat att Apan (som jag numera kallar henne) har umgåtts med familjen och med kompisar i Malmö. Det är endast Elin han har valt bort. Elin är fruktansvärt sårad och fattar absolut ingenting eftersom Apan inte förklarar något. Har hon blivit hjärntvättad?! Pär och jag är minst lika förvirrade. De personer som Elin och vi har berättat det för är lika förundrade OCH fördömande. Elin känner sig otroligt ensam och övergiven samtidigt som hon kämpar med sitt eget mående och studierna. Sedan blir Siri sjuk. Kroniska njurproblem. Nu räcker det! Det bara MÅSTE vända snart! Pär och jag har en ständig knut i magen. Varje gång Elin sms:ar eller ringer förväntar jag mig dåliga nyheter. Det tar på krafterna. Som mamma skulle jag hellre ta över all den skiten själv, så Elin får lugn, ro och vila.
