Den ihållande huvevärken, som visserligen är mindre kraftig, ger mig panik. Igår tog jag en Lergigan för första gången på 2 månader och den hade effekt på både ångest och sömn för jag sov gott. Imorse låg jag och drog mig. Det kändes som om huvevärken släppt. Jag vågade nästan inte röra mig för tänk om den kom tillbaka då? Ssshhhh… och så blev jag kissnödig och var tvungen att stiga upp och där var den, min följeslagare sedan 1 vecka. SUCK. Ju längre jag var vaken desto mer kändes den på samma sätt som förkylningsvärk. Jag är småförkyld oxå. Efter jag petat i mig lite yoghurt gick jag till Alexis och returnerade de resterande delarna till lurarna. Sen gick jag till Apoteket och köpte Naproxen som bl.a. kan ge huvevärk som biverkning, men nu är jag desperat!
KD delade ut påsar med valmaterial. Om jag hade varit i form hade jag frågat ”Innehåller den falukorv?” alternativt ”Jag köper min falukorv på konsum.” Nu sa jag bara att jag redan har röstat. Jag kunde ha lagt till att det inte var på dem. Ebba B kommer att få dras med den korven läääääänge….
Igår såg jag en dokumentär om Tina Turner och den var riktigt bra!! Filmen om henne från 1993, ”Tina Turner – What’s live got to do with it” var bra då, men i dokumentären lärde jag känna Anna Mae Bullock från Nutbush, Memphis och hon är fenomenal! Det var Ike Turner som döpte om henne utan hennes samtycke. Något som filmen från 1993 inte har med är att hon kämpade några år efter skilsmässan och fortsatte inte direkt till den Tina Turner hon nu är. Hon såg aldrig filmen eftersom våldet fortfarande låg för nära. När hon slog igenom i slutet av 1980-talet var hon nästan 50 – en mogen kvinna bland alla aerobicsslimmade 20-åringar. Rock-mormor. Hennes scenkläder var konsekvent gräsliga lixom hennes struttiga dansstil, men jävlar vad hon var bra!!! Nu är hon 83 och bor i Schweiz och är lyckligt gift.
