Jag har tränat med gummibanden för första gången sedan 19 april och det gick alldeles utmärkt!!! Enligt mina anteckningar var det då orken försvann. Anledningen till att jag lyckades idag är att ryggen, särskilt nedre delen, tar stryk av allt sittande och liggande och börjar göra ont. Det var ganska flåsigt, så jag pressade inte mig själv och tog längre pauser än annars. Det var ett xtra lätt pass. Egentligen såg jag mest fram emot att bli ordentligt varm och sedan stretcha och mjuka upp ryggen och det var ljuvligt. Nu känns det bra!
Jag har startat utfasningen av Stilnoct. Det blir en halv tablett ett par veckor och sedan en halv varannan kväll för att så småningom sluta helt. Det känns oxå bra!
Något som inte känns bra är att min svärfar är inlagd på neuro-avdelningen på S:t Görans sjukhus. Pär hade planerat att hälsa på honom igår och då var svärfar så yr att han rekommenderades att åka in akut. Han har fått en liten hjärnblödning som orsakade den kraftiga yrseln. De ska operera honom ikväll, men det görs på Karolinska. Sedan körs han tillbaka till S:t Görans. Pär är hos honom nu. Den sortens små hjärnblödningar är vanliga hos äldre, han fyllde 88 i år och själva ingreppet är enkelt, men alla operationer innebär en risk. Det går inte att komma ifrån. Däremot har han en hälsa och grundkondition som får oss andra att hamna så långt efter att vi skäms och det faktumet är till hans fördel. Sjukhusvistelsen efteråt brukar inte vara lång och i bästa fall är han hemma till helgen. Pär hade planerat att åka till Öland imorrn, men det har naturligtvis lagts på is.
