Bergådalbana

Jag förstår om du har tröttnat på mina inlägg om dålig sömn, Stilnoct eller inte Stilnoct och opålitlig Atarax. Själv är jag leds. Leds ända in i märgen. Gråtfärdig. Matlusten är väck och tog med sig koncentrationen och lusten att göra något. När jag lade mig vid halv 1 var jag mörkrädd. Jag lade mig medvetet med ryggen mot sängbordet där hon dykt upp. Ångesten kom för jag kände direkt att sömnen var någon annanstans. Jag emigrerade till gästrummet, tog en Atarax, gjorde en kopp te och beredde mig på en lång natt. Efter 1 timme tog jag 1 Atarax till eftersom ångesten var kvar. Jag somnade vid 4 med sänglampan tänd och hade väldigt svårt att vakna. Släpade mig ur sängen och in i duschen halv 12. Hur länge ska jag behöva ha det så här?!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/ Visa alla inlägg av Ewa