När jag var gravid i början av 1990-talet hetsades det om att omedelbart knyta an till sitt barn. Direkt upp till bröstet, hud mot och hud och garanterad kärlek och salighet. Den hetsen finns fortfarande eller igen. Som förälder bör du bära runt på barnet alla vakna timmar i en sån där smart sjal virad runt kroppen. Du ska sova med barnet eller alla barn om du har fler än ett eftersom det är själviskt att vilja sova ifred. Du ska anpassa hela din dygnsrytm efter den nyfödda utan att ha framförhållning till när det är dax att komma ut och iväg på alla dessa förälder-barn-aktiviteter som en sund människa förväntas delta i för att inte tala om när du ska börja arbeta igen. För att inte riskera att den livsviktiga anknytningen försvagas bör du sätta ditt barns behov i främsta rummet. Barnet behöver bli sett, få bekräftelse 24/7/365 och om du vill ta ett långt bad med låst dörr och brusreducerande hörlurar är du ett monster även om den andra föräldern finns tillgänglig. Vilka konsekvenser får det här? Ni kommer för sent till förskola och skola eftersom barnet lärt sig att det är fritt fram att argumentera om och tjata sig till precis allt särskilt när deras finstämda känselspröt känner att du är stressad och mer benägen att vika ned dig. När ni ska handla middaxmat på vägen hem låter du dina avkomlingar bestämma vad ni ska äta. Väl hemma lagas det minst 2 rätter eftersom det alltid finns någon som inte gillar fisk och gud förbjude att du skulle bli auktoritär och utbrista ”Jamendåfårduvälvarahungrig!!!”. När nattningen sent omsider är avklarad pustar du ut och avslutar en prövande dag på absolut sämsta sätt: du går in på FB och söker tröst i föräldrargrupperna eller söker stöd på diverse föräldrarsajter. Barn och barnuppfostran är ett oerhört laddat ämne och småbarnsföräldrar tillhör ett besserwissrande och skuldbeläggande släkte utan motstycke. Kanske väljer du att vända till en av DN:s experter, men då får du vara beredd på att en eller flera av besserwissrarna kommenterar. Om du börjar fundera på att låta barnet sova i en egen säng eller att inte få välja vare sig frukostmat eller kläder eller att servera endast en maträtt eller att ha en fast hopp-säng-tid, så blir du tvungen att söka dig till det pekpinnefria darknet där likasinnade, slutkörda föräldrar faktiskt kan få tröst, medkännande och tips. Anknytningshetsen skapar osäkerhet och gör det ännu svårare att vara föräldrar. Alla förstagångsföräldrar är osäkra, men att använda sin egen osäkerhet för att trycka ned andra är elakt och om erfarna föräldrar trycker ned förstagångsföräldrar handlar det om sadism. INGEN är erfaren eller ett proffs första gången och ALLA har haft en första gång vare sig det handlar om att gå till affären utan mamma eller att bli förälder. Var snäll och visa medkänsla för bövelen!
