Jag var hos Michelle igår eftermiddag. Det blev en prövning som tog 4 timmar från början till slut. På grund av banarbeten var jag tvungen att byta från tåg till buss i Tumba för att komma till Tullinge. Jag var ändå lyckligt lottad som bara behövde åka buss 1 enda hållplats för dra åt h-vete vad det var mycket folk! SL ansåg tydligen att det räckte med 1 enda buss för ett kort tåg. Jag fick knö in mig, klänga mig fast vid en stolpe även om trängseln hade hållit mig upprätt och djupandas mig igenom en vägsträcka som vanligtvis tar ett par minuter med bil, men som igår tog mer än 5 minuter. Bussföraren var tvungen att köra långsamt på grund av att vi var så många, men rödljusen var emot oss. Om det hade skett en olycka….
Väl framme hos Michelle var jag trött. Jag hade sovit dåligt, ångesten inför SL-stöket som jag visste om i förväg, eftersom jag har lärt mig att kolla i appen innan jag går hemifrån, gjorde att jag behövde Lergigan. Jag visste hur jag ville ha naglarna, men när det visade sig att hon inte hade just den baby-blå färgen jag var inställd på, så fick jag beslutsångest. Som pricken över eländes-i:et har hon inga lediga tider förrän om 2 månader (semestertider). Det innebär att jag måste vara otrogen och boka in mig hos någon annan i väntan på att ordningen återställs. Hon tipsade mig om 1 nagelterapeut i Huddinge, men jag glömde bort hennes namn och 1 tvärs över gatan som hon brukar “byta” kunder med, men hon har naturligtvis semester. Det finns 1 tjej till där och efter mycket funderande bokade jag in mig hos henne om 5 veckor (videt laget ska tågen gå som vanligt igen). Då ska hon få ta bort allt material och så får naglarna vara naturella i 3 veckor. Michelle har skämt bort mig, så jag vill inte att någon annan pillar med mina naglar.
Besöket tog drygt 2 timmar och jag fick vänta 15 minuter innan ersättningsbussen mot Tumba kom. Det var 2 bussar, men båda var överfulla. Jag fick en stropp att hänga fast vid och de funkar bara medan bussen står stilla. Värdelösa! Tåget stod inne och var nästan tomt, men det dröjde 10 minuter innan det åkte, så det hann bli trångt där också. Djupandning. Någon hade ätit vitlök! Jag passade på att beställa yakiniku (kycklingspett) från Misora. Klockan var ca 20 över 18 när jag stapplade in på ett körigt Misora. Ny väntan. Jag klev innanför hemmets ljuva dörr kvart i 19, släppte allt utom maten på golvet, satte mig vid bordet och åt och det var sååååå gott!
Jag var trött i hela kroppen, från huvud till fotsulor, och orkade bara med tv:n och te. Trots tröttheten sov jag dåligt och har varit vaken sen halv 6.
... men naglarna blev fina!
