Dålig karaktär jämfört med sjukdom. Tjockhet respektive alkoholism. Jag ser säsong 8 av Frasier och Daphne och Niles har äntligen fått ihop det. Hon som spelade Daphne var gravid privat och producenterna av serien utnyttjade alla knep de hade för att dölja det: säckiga kläder, hon sitter ned med ett bord framför sig eller bär på något. Däremot gick det inte att dölja att hela hon blev fylligare på det sätt gravida blir med runda kinder, bredare rygg och höfter. Hur löste dem det? Jo, Daphne började äta. Och äta och äta. Hon blev tjock. Hon behövde gå ned i vikt, men gömde mat på samma uppfinningsrika sätt som alkoholister gömmer flaskor. När Daphne nådde botten hände det genom att hon snubblade, föll och stukade foten. Niles, som är en sparris, orkade inte hjälpa henne upp. Inte heller när Frasier ryckte in. Det behövdes 3 av herrarna Crane för att få henne upp på fötter. Publiken i studion skrattade hela tiden. Tjocka människor i knipa är vansinnigt roliga! Eller? Om hon hade ramlat på grund av att hon var asfull och alla gömställen dolde flaskor, så hade det inte varit lika roligt. Varför? Alkoholism är en ärftlig sjukdom medan tjockhet är det samma som dålig karaktär.
Notera och begrunda, mina vänner!