I lördax, 3 dagar efter tandläkarbesöket, fick jag djävulskt ont efter att jag tuggat på vänstra sidan. Eftersom ilningarna försvunnit firade jag genom att använda den vänstra delen. En stund senare trappades en jävla smärta upp som höll i sig 15 minuter innan den ebbade ut. Det här hände några gånger under lördagen plus att överkäken var öm i största allmänhet, så jag bokade en ny tid till idag.
Det var en annan tandläkare, en riktigt bra tandläkare, som lyssnade och verkligen försökte lista ut vad det kunde bero på och just det uppskattade jag för jag var medveten om att besvären var luddiga. Det fanns inget att anmärka på behandlingen från onsdagen och ilningarna har försvunnit. Idag värkte det i visdomstanden och granntanden. Mest i visdomstanden, men hon sa att den var väldigt fin och ”Den är inte ens lagad!”. Granntanden har en gammal amalgamfyllning som fortfarande är hel, men det finns en spricka i tanden. Hon betonade att den inte är allvarlig, långt ifrån en rotfyllning (FASA!). Jag fick göra bit-tester för att kolla belastningen. (Jag tror att jag gnisslade tänder inatt på grund av oro inför besöket.) Hon föreslog att slipa till amalgamfyllningen (och tanden?) för att minska belastningen. Det gick jag med på.
För 12 år sedan sprack en tand i underkäken och jag valde att ta bort den i stället för att rotfylla den och i samband med det fick jag min bettskena. Jag slutade använda den för … jag minns inte när. Den är bökig och obekväm, men det är dax att låta den göra sitt jobb igen.
