… är något jag ofta grunnar på eftersom jag inte förstår det. Jag har kommit fram till att hatets ursprungliga form är föraktet. När kvinnor ansågs tillhöra det svagare könet som inte var förmögna att klara sig själva såg männen ned på oss. Vi behövdes för barnafödande, men var långt ifrån respekterade jämlikar. Från 1960-talet och framåt har kvinnan fått valmöjligheter i form av tillträde till utbildningar, dagis och p-piller. När männens kontroll minskade blev de nervösa. Sextio år senare skaffar sig kvinnor hög utbildning i betydligt högre grad än män. Vi är självständiga. Vi har koll. Vi kan till och med skaffa barn utan män (eller tillsammans medhomosexuella män som vill bli föräldrar och dela vårdnaden). Den heterosexuella mannens självklara ställning är hotad och när man är hotad blir man rädd. Rädslan övergår i aggressivitet och i värsta fall hat. Mannen tillhör definitivt inte det starkare könet.
