Jag har varit hemma i 7 dagar och 50 minuter och inte orkat göra någonting. Ingenting!! 2 turer till Konsum och 1 till brevlådan. Jag är fullständigt sänkt. Som grädde på moset har jag haft 2 sömnlösa nätter i rad, så kroppen är helt ur slag och huvet känns tungt. Jag känner mig gråtfärdig! Det känns som om jag blir tvungen att börja om från början – IGEN! – för att komma på fötter. PSH!
Apropå att börja om, så drömde jag att Pär och jag fick 2 barn i 2-3 års åldern och jag fick panik av just den anledningen. I drömmen var Elin redan vuxen. I verkligheten trivdes jag inte med att vara småbarnsförälder med allt det innebar av vaknätter, blöjor, potträning, förskola, skola, tonår, gymnasium, kompisar, pojkvänner och det konstant dåliga samvetet, så att få 2 knoddar… Ännu en variant på stressdrömmen.
