I tisdax var det äntligen dax att styra kosan mot fastlandet! Den 3,5 timme långa resan till Hässleholm gick smidigt. Vi hjälpte Elin att bära upp sin packning från garaget, sedan hämtade vi vår och gick ett par 100 meter – jag gillar närheten i småstäder och Elin bor dessutom i centrum – till Statt och checkade in.
Vi åt tacos hos Elin och sedan kom hennes nya bästa vän, Emilie, över för att hälsa och jag fick genuina och genomgående positiva och varma vibbar från henne. Hon bor tvärs över gården från Elin och de träffades strax efter att Elin flyttat in. Emilie behövde låna en skruvmejsel och det sa KLICK! och sedan dess har de blivit väldigt nära vänner. Elin kallar henne för sin Hässle-familj. Emilie är sååååå mysig och go’ och hon gav mig en stor kram. Nu har jag fått ett ansikte och en röst på den person som betyder så mycket för min snorpa. När Pär och jag sa hej då till Elin och Siri kände jag ett lugn i mammasjälen för jag visste att hon har det så mycket bättre än för ett år sedan när hon kom hem till sin idiot till sambo som inte ens orkat handla mat trots att han visste att Elin var dårförkyld med feber. Elin och Emilie. Suck av lättnad!
Igår kom vi iväg halv 9 och var hemma halv 17. Det tog 1 timme längre än vanligt på grund av laddköer, dåligt väder med slask och slirigt underlag. Väldigt segt och jag var oerhört leds på bilåkande. Jag mådde inget vidare heller. Småförkyld och med orolig mage till följd av den, som vanligt vid långa bilfärder, knasiga kosten. Jag hade sovit urdåligt natten innan. Det var ljuvligt att kliva innanför min egen tröskel med hemma-dofterna. Jag rände runt och tände lampor, packade upp, startade en tvättmaskin med brasosande kläder och duschade sen i en riktig dusch där jag kan inställningarna till skillnad från den på Öland och på hotellet. Himmelriket! Jag sov skitdåligt inatt oxå och magen är fortfarande på urdåligt humör. Det blir en pyjamasdag med te och soffhäng.