Idag blev sista dagen jag läste DN på morgonen. Innan frukost. Morgnar har alltid varit och kommer förmodligen att förbli min fiende, men att ge den fienden ammunition genom att läsa DN det första jag gör… Hur dum får jag bli?! De 2 månader som gått sedan valet har rubrikerna blivit svartare och större och jag måste skrålla halvvägs ned för att läsa sånt som inte triggar ångesten och känslan av maktlöshet. Det MÅSTE finnas fler som känner likadant! Emellanåt dyker ett mer lättsamt kåseri eller en krönika med en inte fullt så svart rubrik upp, men vet ni vad som händer då? Då finns det alltid surdegar som anser att de inte hör hemma i en seriös dagstidning. Antingen är dessa surdegar arga på precis allt och alla och har utvecklat ett pansar som inget tränger igenom, varken negativt eller positivt eller så är de sadister som frodas när andra mår skit. Mitt pansar är väldigt poröst just nu och jag behöver vara snäll mot mig själv och jag har svårt att tro att jag pallar DN över huvud taget.