Pär och jag var på Millesgården och såg utställningen ”Glasstress”. Venetianskt glas från ön Murano strax utanför Venedig. Konstnärer från hela världen har arbetat tillsammans med Adriano Berengo i hans studio. Nu finns några av konstverken på Millesgården. Det var fritt fram att fota, men endast för privat bruk och det respekterar jag, så tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder. Både Pär och jag gick runt och gapade, men jag gapade mer. Flera verk var helt tydligt av glas medan andra … jag kan inte begripa hur de har gjort! Vackert, fantasifullt, fnissigt, fult, färgstarkt eller av vitt, frostat glas. Ojojoj!
Skulpturträdgården är oxå imponerande och de fotona kan jag ha med. Carl Milles gillade pelare. HÖGA pelare. Vi kom till muséet 20 över 11 och strax efter 12 drällde det in besökare och då gick vi ut. Ljuvligt! Hög och klar luft. Enligt SMHI skulle det vara mulet. Ibland är det bra att de har fel.
Efteråt åt vi på Trattoria Dellasolia. Lunchmenyn var fattig på alternativ. Jag var inställd på fisk eller kyckling, men fick nöja mig med en liten gratinerad vegetarisk pasta som inte var värd pengarna. Pär åt lasagne gjord på högrev = fint kött, men det var inget han märkte av. Jag tycker att pasta är värdelös mat. Den mättar i en halv timme och när effekten av kolhydraterna försvinner blir jag hungrig igen och sur för att jag blev hungrig så snabbt. De har en vedeldad pizzaugn, så nu vet jag hur en sån ser ut.