Jag har listat ut anledningen till det korta varslet för hjärt-ultraljudet. Det blev en lucka till följd av ett återbud och de utnyttjade det eftersom väntetiderna är långa. Jag velade fram och tillbaka om jag skulle åka dit med tanke på förkylningen, men eftersom jag är både feber- och hostfri tog jag med mig ett munskydd och egen handsprit och åkte dit. Ultraljud kräver gel och gel är kladdigt, så det jobbigaste var när jag skulle använda pappershanddukar för att torka av större delen av överkroppens framsida.
Idag fick jag ännu en kallelse. Den 10 november ska jag få träffa en fysioterapeut och jag gissar att det handlar om någon form av konditionstest.
För några månader sedan läste jag en artikel i DN där några damer och herrar i 70-årsåldern berättade om hur de upplever dagens sjukvård. En av herrarna sa att bara man lyckas ta sig förbi vårdcentralen är den svenska sjukvården i toppklass. Han formulerade det perfekt! Vårdcentralerna utgör numera ett hinder – en propp – som leder till frustration. Den kompetens och den vänlighet jag har mött på Södertälje och Huddinge sjukhus är utan anmärkning till skillnad från min vårdcentral.
