Varje år i april kommer myrorna. De minglar och vimlar över hela diskbänken och runt sophinken. Kanske inte så fräscht, men de brukar försvinna framåt sommaren igen. Jag undviker, så långt det är möjligt, att ha ihjäl dem, men igår när jag diskade blev jag trött på deras krypande över glas och tallrikar att jag bara föste ned dem och så fick de försvinna tillsammans med diskvattnet, ut i avloppet. Jag ångrade mig på en gång och fick läskiga tankar om hämnd och dålig karma. ”Det kommer att straffa sig… Moooahahahaa!”. Typ. Idag syns inte en enda myra. Lättnaden övergick i misstänksamhet. Har de verkligen dragit vidare redan eller har de bara retirerat? Samlar de trupperna för att planera vedergällning? Pär är på Öland och Elin har tagit Selma med sig hem till Robin. Bara jag och marsvinen och marsvinen lär inte komma till mitt försvar. Förra veckan tog jag ju med mig Vera och hon kom aldrig hem igen… Elins kusin kunde hundratals Bellmanvitsar när hon var liten och en av dem handlade om just myror. Bellman dödade en av myrorna och blev på så sätt av med alla myror eftersom de gick på den dödade myrans begravning. Jag kan välja vad jag vill tro på: vedergällning eller begravning.
Om det här inlägget visar sig bli mitt sista, så vet ni vad som har hänt.
