Salems vårdcentral är nog Sveriges sämsta. Att få ett snabbt svar från dem är inte bra eftersom det innebär att de inte har tid för mig. Jag har fått svaret att de inte har möjlighet att ordna en tid för min ”åkomma” inom ”rimlig framtid” trots att jag inte kräver min ordinarie läkare (om han över huvud taget är kvar) och trots att jag kan komma vilken dag och tid som helst. Jag får ringa klockan 8 och om jag lyckas få en tid då är det på förmiddagen och jag har lärt mig att tiderna före 12 är akuttider och jag får ungefär 10 minuter av den överbokade läkarens tid. Jag beskrev mina problem så här: ”Sedan 1 mån har min ork försämrats drastiskt. Jag antog att det hade med pollen att göra. Jag använder Cetirizin 10 mg, Turbu haler, Giona easyhaler, Livostin ögondroppar samt Nasonex. Jag är alltid trött, sover hyfsat, huvudvärk nästan dagligen, minskad aptit, humöret sjunker. När jag tar djupa andetag börjar jag torrhosta. Jag känner inte igen min kropp och det är obehagligt.” Jag kommer inte att ringa.
Det fanns en tid när både Pär, Elin och jag hade en och samma läkare under många år. Det var lätt att komma i kontakt med henne, hon lyssnade alltid och hon samarbetade med mig för att skriva det läkarintyg som resulterade i att jag äntligen fick sjukpension beviljad efter 10 års kamp. Vilken lyx det var!!! Det är 10 år sen hon slutade. Den sjukvård som finns nu blir allt mer ojämlik och lik den som finns i USA.
Jag kollade upp de betyg som Salemsvårdcentral har fått de senaste åren och de blir allt sämre. För 5 år sedan var medelbetyget ungefär 3,5. Nu är det nere på knappt 2. Recensionerna är så skilda, mellan 1 till 5 stjärnor, att det blir tydligt att vården är ojämn milt uttryckt. Opålitlig och ett jävla lotteri kommer väl närmare.
Vården och skolan är 2 områden som är mest angelägna för oss svenskar inför valet i höst. Den sjukvård vi har nu är resultatet av borgarnas politik på 1990-talet. Nedgången har pågått under lång tid och om politikerna tar väljarna på allvar och gör ett seriöst ryck för att få sjukvården på fötter igen, så kommer det att ta tid. Den sjukvård vi hade fram till 1990-talet fick vi inte över en natt. Jag hoppas att min familj och jag förblir så pass friska att vi klara oss med egenvård.