Varför är det så svårt att hålla igång det som jag tycker om och som jag mår bra av? Skrivkramp är ett vedertaget begrepp och nu tycker jag att läskramp oxå ska bli det. Mina små hyllor i läsrummet innehåller många böcker. Både sådana jag redan har läst och vill läsa om och helt nya. Det brukar fungera att läsa om en favorit bara för att komma igång och minska kraven på koncentration, men inte den här gången. Jag har så svårt att kompromissa. När jag hittar något jag tycker om, vare sig det handlar om något ätbart, en genre, ett intresse, ett spel, så är det endast det som gäller. Jag brukar kalla de för dillen. I somras återupptäckte jag The Sims 4 och kunde sitta och bygga hus i timmar. Jag hittade en bokserie om Alex Verus av Benedict Jacka och så läste jag den ena boken efter den andra tills det tog stopp. Jag har återupptäckt Start, den rostade havremüslin (det kallas granooooola numera) och, ja, jag skulle kunna äta det till frukost, lunch och middag. Jag jobbar hela tiden med att variera mig för när ett dille går över känner jag mig ofta lite vilsen. ”Och nu då?” En form av trygghet som försvinner när jag plötsligt får tid över eller måste välja något nytt att äta. Jag blir så ofta sååååå trött på mig själv. De senaste 2 veckorna har jag börjat lösa korsord igen och har till och med skaffat en prenumeration på favoriten från förr, ”Bra korsord”. Det tog faktiskt ett tag innan hjärnan hade snappat upp korsords-tänkandet, att läsa det som står i rutan, men inte alltid bokstavligt och att det finns återkommande ord, en form av muskelminne. För att återknyta till inledningen om läskramp. När jag slutade blogga för 2 år sedan, så försvann recensionerna oxå, men jag ville minnas vilka böcker jag hade läst och vad jag tyckte om dem, så jag köpte mig en läsdagbok. Hos Bokus finns en vacker sådan av Ann Handell som heter ”Boksamlingen”. Förutom titel, författare och handling kan jag fylla i vad jag tycker om språket, om någon särskild tanke eller känsla finns kvar. Det finns sidor för favoriter eller de sämsta böcker jag har läst, citat eller en minnesvärd inledning. Jag skriver mer när jag gillar en bok och när jag inte gillar den skriver jag varför (och sen ställer jag ut en i föreningens soprum där vi har en hylla för böcker och filmer). Jag läser inte ut en bok jag inte gillar, det har jag slutat med för länge sedan för det gränsar till självplågeri och fyller inget som helst syfte. De gånger jag verkligen inte gillar en bok skriver jag bara titel och författare och sen drar jag ett diagonalt streck över sidan. En detalj jag uppskattar och som får läsdagboken att kännas lyxig är bokmärket av tyg. Jag lyssnar fortfarande på böcker via Storytel och jag har blivit så kräsen när det gäller översättningar, bra svenska och inläsare att jag allt oftare lyssnar på engelska när den möjligheten finns. Det här har fört med sig att jag även har börjat läsa på engelska (igen) och fördelen med det är att jag slipper hänga upp mig på om det är bra engelska eller inte. Hehe. Brittisk engelska är ljuvligt att lyssna på.
