Jag promenerade i söndags och igår var jag ute med stavarna för första gången sedan förra sommaren! Jag valde de med 4 kg motstånd i stället för de med 6 kg motstånd för dem var kroppen inte redo för. Det var tufft – som alltid i början – och det var skönt – som så ofta. Det blev en mjukstart tur och retur apoteket. Det var den första dagen som det var riktig kyla i luften. Jag hade kepsen och det bet lätt i öronen. Idag var det snäppet kallare och blåste dessutom och det bet ytterligare lite i öronen.
Återbesök hos min fasta läkare, AE, i Södertälje. Jag var inställd på att inte prata utan få resultatet av basutredningen det vill säga en eventuell ny diagnos och att förnya några recept. Ha! Det tog en hel jäkla timme! Jag var så leds när vi var färdiga. Diagnosen är i princip den samma: permanent sänkt förstämningsläge (tror jag). Permanent depression alltså. Det har inte gjorts några studier på vilken medicinering som är effektivast för den formen (man vet bara att ECT inte fungerar och det kan jag skriva under på), så det finns egentligen inget bra argument att ändra i medicineringen i nuläget. Det är inget jag vill heller. Jag mår ganska bra i det stora hela tack vare att jag orkar träna och faktiskt har tagit mig över läströskeln (genom att läsa en favorit – ett råd jag ger andra i samma situation). De olika sätten att ställa diagnoser ändras (utvecklas?) genom åren och nu vill de minsann slänga en i dos asperger i min diagnos. Jag betonade att jag inte höll med för 5 öre. Jag anser att jag har en väldigt bra uppfattning av vad som karaktäriserar asperger och det faktum att jag är introvert och har stort behov av rutiner betyder inte att jag har asperger eller ens har en tå i det spektrumet. Det verkar som att varenda människa har asperger eller adhd idag! 2 nätta fack där man kan placera människor som i sitt sätt att vara protesterar mot hur vårt extroverta och stressade samhälle. AE sa att den diagnosen kunde ha hjälpt Försäkringskassan att förstå mina problem när jag kämpade för att få sjukpension och det tycker jag är skitsnack. Varför är det så svårt att förstå depression och ångest eller är det så omöjligt att greppa att de vill trycka ned mig i ett populärare och mer aktuellt fack? Nu för tiden när varannan person drabbas av utmattningsdepression och lider av generellt ångestsyndrom borde FK ha allt underlag de behöver. Plötsligt tog hon upp att det även skulle underlätta hur jag skulle komma att bli bemött inom äldrevården. ??!! Om eller när det blir aktuellt, så kan de läsa i min, vid det här laget, jäkligt digra journal och konstatera att jag har varit deprimerad sedan jag var 22 år MEN att det är min introversion som får mig att vilja ha större förståelse. Jag fick uppfattningen att om jag gick med på att jag har asperger, så skulle det gå upp ett enormt förklarande ljus för hela vårdapparaten och de då skulle få en heeeelt annan förståelse för hur jag vill bli bemött. Det är så dumt, så monumentalt genomkorkat och rent av naivt att inbilla sig att det på något som helst vis skulle bli bättre! Nu är jag 54 år, jag har lidit av depression och ångest sedan jag var tonåring och provat mig igenom mediciner och behandlingar och det enda jag begär av vården är att de ser till att läkarna vill stanna kvar, passa tiderna och läsa min journal!
