Är det inte hälsporre eller århundradets stukning, så är det skavsår. En liten blåsa på lilltån som jag råkade riva upp och som nu gör att tån är så öm att jag knappt kan ha skor på mig. Jag är så leds! En 50 minuters promenad som var övervägande tråkig och smärtsam, som inte gav den minsta tillfredsställelse eller känsla av välbehag. Jag haltade åt den ena hållet pga. lilltån och åt det andra hållet pga. stukningen. Det hela var väldigt tröttande och den knäppa belastningen pajade ryggen. Och imorgon ska jag till gynekologen. Jamenjippitjohej…
PS. Mitt tredje gästblogginlägg finns här.
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
