När mobillarmet går igång klockan 8 stänger jag av det och somnar om. Jag försöker inte ens att stiga upp, än mindre att komma iväg och ut. Jag orkar inte, men framför allt vill jag inte. Jag vill bara sova. Låta dagen försvinna. Så många timmar att ha ihjäl. Klockan är runt 11 när jag äntligen tar mig ur sängen och då är det oftast för att jag är grymt kissnödig. Från 12 och framåt brukar det bli lättare. Jag stänger ute omvärlden med hjälp av Netflix eller ljudbok & spel eller de dagliga rutinsysslorna. De dagar jag kan koncentrera mig flyr jag genom att läsa, läsa, läsa. När klockan närmar sig 22 kommer obehaget krypande igen; jag vill inte lägga mig för då somnar jag och sedan kommer ännu en ny dag som jag inte vill ta itu med och som bara tröttar ut mig och får mig att känna mig fullständigt värdelös. Depression. Det var ett tag sedan jag mådde så här dåligt så länge. Det har varit på gång ett bra tag, men jag har kämpat emot. Nu orkar jag inte. Jag sjunker och jag behöver hjälp för att komma upp.
