Hatthyllan är på plats igen, några centimeter högre upp än tidigare.
Trappräcket är oxå på plats igen utan höjdförändring.
Jag saluterar mig själv för den briljanta idén att ta bort den högra delen av räcket och att måla om hela trappan. Snilledrag är bara förnamnet! Vi har fått tillbaka golvet i vardagsrummet oxå och kan röra oss över det utan att riskera liv och lem eller att trampa i färg och sedan sprida den i resten av lägenheten.
Det där klistret från de gamla trappstegsmattorna. Vi känner det som om vi är med i en skräckfilm i stil med ”The blob”. Hur vi än gör dyker nya limkluttar upp och de går inte att få bort! Golvet under trappan ser ut som det har fått en hudsjukdom. Idag tog Pär fram slipmaskinen och slipade bort resterna av limsträngarna på trappstegen och några ojämnheter på trappsidan. Vet ni vad det innebär? Jag ska få måla trappstegen och sidan en fjärde gång. Ja, jävlar i det… Jag tröstar mig med att jag slipper undersidorna.
