Nu är jag härligt snaggad igen! Jag var hos Rosie klockan 11 vilket var 2 timmar senare än min vanliga tid och allt har varit förskjutet 2 timmar och det har – löjligt nog – stressat sönder mig. Dessutom blev det inte mer än 5 timmars sömn eftersom jag vaknade redan vid 6 och inte kunde somna om. I vanliga fall brukar jag vara på väg till Rosie vid halv 9 och då är inga affärer (utom de på Centralen, sinnessjukt nog) öppna och det är bara jobb-folk i farten och det är faktiskt lättare att ta sig fram bland dem för de strosar inte med näsan i mobilen. Idag var allt öppet och det var fullt av julstrosande idioter. Jag hade noll och intet tålamod med dem! Hos Rosie var det bara hon och jag, inte ens radion var på och vi pratade och allt möjligt och det var såååååå lugnt och skönt!
Det var när jag kom till t-centralen som det började gå fel. Prat. Julmusik. Reklam. Rörlig reklam. Doften av varm korv. Julbelysning. Fler idioter med näsan i mobilen. Tiggare. Musiker med dragspel och trummor. Mer folk. Drottninggatan blev ett gatlopp där mina sinnen attackerades. Jag påminde mig själv om att andas. Andas!! Mentala skygglappar och blicken i marken. Andas. Folk överallt. Runt hörnet och in på Kungsgatan till tebutiken. Som var knökfull. Andas. Jag gick in och började vänta och gud ske lov gick det fort. (Trots att det var så mycket folk att det inte gick att inte stå i vägen var de 3 tedamerna trevliga och snabba och stämningen var uppåt även bland oss kunder.) När jag tog min påse och skulle gå hade det blivit kö ut genom dörren. Jag flydde!
Under tiden från t-centralen tills jag flydde ut ur tebutiken hade jag sms-kontakt med Elin. Eller försökte. Jag kunde inte formulera meningar och kände ilskan puttra under ytan. I hennes ände var det lugnt, hennes sinnen blev inte attackerade och jag kände mig elak för att jag helst av allt ville texta: ”Lämna mig ifred!”. Jag hade så ont i fötterna. När jag damp ned på tågsätet 15 minuter senare var jag gråtfärdig. Elin var i skolan och sa att hon kunde hoppa på samma tåg när det kom till Flemingsberg och så blev det. Då hade jag hunnit samla mig. Vi stödhandlade på Konsum (Pär är fortfarande hemma med sin förkylning) och släpade oss hem uppför trappor och backar. Klockan var kvart över 14 när vi klev in genom dörren och då kände jag irritation, ilska och panik. En snabb dusch och en jävligt sen lunch (som smakade blä). Efter 2 avsnitt av ”Grey’s anatomy” där Derek Shepherd checkar ut från serien i ett av dem (Patric Dempsey vill inte vara med längre) och 1 extra Lyrica somnade jag sittande. När det var dax att äta middag klockan 17 hade jag inte ens dukat undan lunchbrickan. Hela dagen har varit förskjuten, sned och äcklig! Jag kunde bara peta i mig en halv laxkotlett och 2 körsbärstomater. Jag är beredd på att vara utslagen i morgon.
”Begränsad vidarekoppling är aktiv”. Är det någon som förstår den meningen? Jag hade programmerat in fel nummer till Vårdcentralen i mobilen och har försökt att ringa hela eftermiddagen bara för att få ”Begränsad vidarekoppling är aktiv” som ett snabbt förbiilande meddelande när samtalet avbröts. Vad fan betyder det?! Varför fick jag inte ett meddelande om att numret var fel eller att abonnent saknas? Jag trodde att det var fel hos VC:n, överbelastning eller vad som helst. Det där är en goddag-yxskaft-formulering som antyder att jag har gjort ett val så att en tjänst har aktiverats. Det var inte rätt dag för den sortens idioti!!
Klockan är 22 och jag har just tagit min älskade Stilnoct, så nu vet jag att den här äckliga dagen är slut. Halleluja!
