Det var inte svårt att hitta en lokal nyhet med tanke på att de håller på att göra om hela Rönninge centrum och jag valde att skriva lite om den senaste parkeringen. Det finns många sätt att skriva som en journalist på och här är mitt allra första försök.
Förändring
Det handlar om förändring. Utveckling. Framåtskridande. När jag flyttade från Södertälje till Rönninge kändes det som att flytta ut på landet, från höghus till grönska. En känsla av småstad i stället för förort trots att det inte ligger längre än tre mil från Stockholm eller 25 minuter med pendeltåg. Ett torg med en Konsumbutik, en pizzeria, en frisersalong, ett café, en tobaksaffär och en blombutik. Låga hus och en boulebana. Gångavstånd till Garnudden med flera badplatser. Flera promenadvägar runt Flaten. Det har gått 16 år och naturligtvis har Rönninge förändrats. Fler och fler väljer att flytta hit och då behövs bostäder och villorna står tätt nu, men det finns alltid de som vill mer. Det behövs fler bostäder och ju fler som flyttar hit desto större blir kraven på ett ”levande centrum” med fler affärer och infartsparkeringar. I år var det dags att dra igång den första etappen som innebär en cirkulationsplats (rondell på vanlig svenska) och så småningom ett utökat område för busstrafiken. Det har varit rörigt och bullrigt med flera trafikomläggningar och jag har undvikit att promenera där. Det känns inte bra när det inte går att få en överblick av trafiken och jag måste kila hit och dit som en skrämd råtta. I anslutning till pendeltåget finns en stor parkering och för ett par år sedan utökades den, men det räckte inte och den har utökats ännu mer på bekostnad av träd. Just nu byggs ännu en parkering i anslutning till den ursprungliga, men på andra sidan Centralvägen. Det växte flera höga, lummiga träd där. Riktigt varma sommardagar brukade jag gå i deras skugga i stället för på den stekheta trottoaren. De stod direkt nedanför en bostadsrättsförening och det var knappt att takåsen syntes bakom det lövrika grenverket. Nu är allt borta. Husen står blottade ända ned till grunden som oskyddade tandhalsar. Det ilar i mig av obehag. När jag protesterar mot det här på Facebook blir jag anklagad för att vara en motståndare till utveckling. Jag tycker om träd och grönska. Det ramar in det modernt hårda och för med sig färg och syre. När man skövlar träd i syfte att ge plats för något så trist som en parkering är det ett högljutt sätt att deklarera att inget är beständigt. Det handlar om förändring och jag tycker inte om det.
