”Blodbokens tid” av Bodil Mårtensson. Historiska romaner med autentiska och fiktiva karaktärer blandat tillhör mina absoluta favoriter! Det finns inget bättre sätt att lära sig historia och med svenska författare minskar risken för att gå miste om något i översättningen.
Den här boken utspelar sig under en dryg vecka runt midsommar 1346. Magnus Eriksson är kung och hans drottning heter Blanche och kommer från Namur. Magnus Eriksson rider mot Helsingborg för att närvara vid sin kusins bröllop medan Blanche är kvar på Stockholms slott med de 2 sönerna. Missnöje bland adeln sjuder och ett uppror planeras under bröllopsfesten. Samtidigt smids ränker även i Stockholm och Blanches och sönernas liv är i fara.
Berättelsens 2 komplotter är helt och hållet fiktiva medan kungen, drottningen och kungens svekfulla mor har naturligtvis funnits precis som Valdemar Kristoffersson Attedag och kåpriddarna.
Jag tycker mycket om Bodil Mårtenssons språk! En roman om 1300-talets Sverige kan naturligtvis inte skrivas på renodlad modern svenska och det är det jag njuter av. Som balsam för min själ. Miljöer och kläder blir tydliga utan att hon grottar ned sig i detaljer. Handlingen är spännande och eftersom den är fiktiv, så var inte slutet helt givet. Boken är den första i en trilogi och jag ser fram emot fortsättningen. Den här boken åker upp till hyllan på övervåningen eftersom jag kommer att vilja läsa den igen och högre betyg än så kan jag inte ge en bok.
Hej Ewa!
Hittade denna toppenfina recension när jag ville uppdatera mig inför trilogins avslutning, I ekens tecken, som kommer till sensommaren.
Mycket trevligt, varmt tack för dina goda ord! Just det du skriver om att man ska teckna miljöer och detaljer utan att skriva läsaren på näsan allt man har luskat fram känns så bra att läsa. Det är så jag tänker när jag skriver, det viktiga är att leda läsaren med sig i illusionen, väva den röda tråden, och lämna en hel del till läsarens egen fantasi.
Allt gott! Bodil
Hej Bodil! Tänk att du hittade min recension! Roligt att du uppskattade den. 😉