Månad: januari 2025

Eftersom inspirationen att teckna saknas och eftersom jag fortfarande har svårt att koncentrera mig för att kunna läsa, så har jag gått tillbaka till diamantmålningen. Jag började på en liten fågeltavla, men den kändes inte rätt och jag misstänker att den tillhör dem som inte blir bra, så jag gjorde färdigt en kattunge där det bara var ett par rader kvar att måla.

Jag har varit van vid stukade fingrar efter att ha spelat volleyboll på gympan. Jag lyckades aldrig få till fingerslaget. I förrgår stukade jag tummen. Kul med nåt nytt. 🙄 Jag skulle hänga upp ett par mjukisbyxor på torkställningen. De är av den tjockare varianten som inte töjs ut på samma sätt som till exempel leggings. Jag höll i ordentligt med vänster hand och drog med höger när det högg till i vänster tumme. Allt låste sig samtidigt som det krampade. Hade den hoppat ur led? Far åt helvete!!! Jag fick panik och slog på tummen, en ren instinkt eftersom jag har gjort så de enstaka gånger som käken har låst sig. Det var mindre lyckat om man säger så… Det gjorde så ont att jag blev yr. Efter att ha klämt och känt försiktigt valde jag tigerbalsam och en av mina Back on track-handskar för att ge tummen stöd. Det hade ingen effekt, så jag tog 2 Alvedon. Tur i oturen att det var vänster tumme. Jag sov dåligt den natten. Det var svårt att hitta ett bra högläge för handen. Klockan 1 tog jag 2 Alvedon till. Igår kändes handen mycket bättre, så det var nog inte mer än en (dra-åt-helvete-vad-det-gjorde-ont-och-tänk-om-tummen-aldrig-blir-bra-igen!) stukning. Idag är den ännu lite bättre. Av gammal vana gör jag rörelser för att den inte ska stelna till.

Tummen är så pass bra att jag lyckades träna med gummibanden för första gången sedan oktober. Det var banne mig fanfar-dax! 🎉🥳 Det var ett xtra lätt och lugnt pass och det var tungt, men skönt. Småyrslig av nån anledning. Inomhuspromenaderna med xtra övningar (som jag provar och fortsätter med eller ratar) har effekt på mage och bål för det kände jag idag. Lite, men ofta är en brilliant lösning och ett bra komplement till promenader och jag har faktiskt promenerat (utomhus) flera gånger sedan mitt förra inlägg. Det känns som det vänder nu. Till och med sömnen har stabiliserats. Den senaste veckan har jag sluppit vara sömnlös och med endast en dålig natt. Jag känner mig hoppfull!

Min almanacka är en bra minnesbank. Den 6 september var jag hos läkaren då jag blev beordrad att fasa ut Zolpidem. Den 18 september körde jag ett fullt gummipass som kändes riktigt bra. Efter det har det gått utför. Jag har promenerat både inomhus och utomhus och den 23 oktober tog jag mig igenom ett lätt gummipass, men efter det – stillhet. Det är snart 3 MÅNADER sen kroppen fick en ordentlig genomkörare! Allt beror på sömnen, den förbannade sömnen!!! Den utgör hela grunden för min hälsa. Det spelar ingen roll vad eller hur jag äter, det spelar ingen roll om jag tränar eller inte för om jag inte får sova 7-8 timmar så släcker kroppen ned lite i taget och nu har jag nått stadiet depression.

I almanackan noterar jag alla olika tablettkombinationer jag har provat sedan september (4,5 månad) och det har varit för många dåliga nätter inklusive helt sömnlösa (när jag inte somnat förrän vid 5) för att kropp & knopp ska kunna hantera det. Den tablettkombo som gäller nu och som jag tänker stanna vid, är 1 Lamictal + 1 Paroxiten + 1,5 Propavan. Aritonin (melatonin) var hopplös för jag visste aldrig om jag skulle få sova eller ej. Propavan är en sömntablett och jag är, så att säga, medicinskt trött och tung i huvet fram till lunch. Kanske minskar jag till 1 Propavan. Jag har i alla fall fått sova ordentligt några nätter.

Ingenting är roligt. Inspirationen till att teckna är väck. Jag klarar inte av att kocentrera mig på längre texter än de på Insta och knappt det. Jag försöker med diamantmålning, men…nja. Det har blivit mycket soffhäng med dvd och Netflix. Idag orkade jag med en lätt inomhuspromenad plus rygg och mage. Kroppen & knoppen går snart ut i strejk om inget förbättras. Det är, med andra ord, så här jag mår när jag inte har fått sova ordentligt på 4,5 månad. (Då kan du kanske föreställa dig hur det var när Elin var liten…)

Vilken mysig jul vi har haft! Även nyåret blev bra. Jag var ju dårförkyld när Elin kom och hon blev naturligtvis smittad, men trots ihärdiga virusar blev det bra. Alla 3 uppskattade att slippa vara sjuk på Öland i småkalla stugor, med en olyxig dusch och överdjävlig soffa. Det var först igår, 2 veckor efter det första killet i halsen, som jag kände att allt slem och snor var väck tillsammans med den dagliga huvevärken. Nu tänker jag jobba på att få tillbaka orken, så att jag kan träna.

Hässleholm centrum är inte stort. Elin bor i centrum och på nyårsafton så förstärks smällarna från fyrverkier på grund av husen runt torget. Det är en ren plåga. Här smäller det ordentligt i ungefär 20 minuter, men det är enbart träd och villor omkring, så det ekar inte. Elin vill fira nyår här igen. 🥰 Förhoppningsvis kan vi övertala Pär att flytta julfirandet hem till oss. Allt blev enklare och bekvämare.

Vår gemensamma julaktivitet i år var att lägga pussel. Pär köpte några 1000-bitars plus en pusselmatta. Det visade sig att jag inte har tålamodet som behövs och det var inte kul. Pär gillade det och Elin föll handlöst. Hon tyckte att den största fördelen är att det inte är kopplat till en skärm. Hon kommer att fortsätta hemma hos sig. 🧩🧩🧩

Elin, Siri och Pär åkte idag och jösses vad tomt det blev! Pär fortsätter till Öland på lördag. Jag har plockat undan alla julprylar utom adventstjärnorna som får hänga med till tjugondedag Knut.