Dag: 26 juli 2024

Jag börjar redan tröttna på det. Samma, samma, samma. Annonserna blir fler och fler och det är så obehagligt att jag inte behöver dröja vid en av dem i mer än 3 sekunder för att jag ska fullkomligt dränkas i likande annonser. Idag rensade jag järnet. Minskade antalet konton jag följer från 128 till 44. (Om det ändå var så enkelt att gå ned i vikt… ) Det blev många ”Varför följer den här?!” och ”Den här minns jag inte ens.” Jag tycker att appen är bänglig. Kanske för att jag inte är tillräckligt intresserad. Jag skapade olika samlingar för att hålla reda på favoritklippen, men att rensa en samling kunde vara smidigare. Idag raderade jag några av dem, men lik förbannat finns klippen kvar i den ”ursprugliga” samlingen. Jag var på hugget, så jag gick igenom även den och raderade 150 klipp. Undrar hur många av dem jag fick ta bort 2 gånger? Insta är inget forum för mig. Jag är inte tillräckligt kortfattad eller munter. Dessutom föredrar jag text framför bild. Av någon anledning har jag 6 följare, men de lär bli besvikna för jag har inte åstadkommit mer än 1 inlägg och det var en bild på ett eget zen tangle-mönster. Om jag ska vara helt ärlig, så var det mest en slump att jag lyckades för jag fattar helt enkelt inte hur jag ska göra utan att behöva ha med en bild.

Jag har fått en läkartid i september. Inte hos min läkare för han är föräldraledig heeeeela hösten. Meh! Har det gått troll i mina läkarkontakter eller vad handlar det om?! Jag är riktigt besviken! Som pricken över i är läkarens namn inte svenskt.

En uppdatering om psyksvängen. Jag lämnade ju återbud till ångestenheten. Efter några dagar fick jag ett meddelande i ”Alltid öppet” om att de försökt ringa mig och det var rena lögnen för det fanns inga missade samtal. Det var enkelt att ta reda på eftersom jag sällan använder mobilen för att ringa. Jag vet att det är ironiskt. Om det var så enkelt att slippa dem… Jag skulle ha träffat min samtalskontakt i förrgår, men återbudade även det utan att boka ny tid. Hon var bra att tala med, men hennes försäkringar om att jag gärna fick fortsätta att prata med henne samtidigt som hon insisterade på att jag borde ha en ”medicinsk” kontakt, skickade motstridiga signaler som jag inte gillade.

Jag mår bättre, men inte bra. Vissa dagar suger, som idag, och ångesten hälsar på. De tunga tankarna finns alltid i bakhuvudet. Jag är 59 år och jag kan den här sjukdomen, den är kronisk och jag har mina strategier för att klara av att leva med den. Punkt. Terapi och samtalskontakter fyller inte längre någon funktion och jag har oerhört svårt att tro att en ändring av medicinerna skulle göra någon större skillnad. Om det blir lika illa längre fram, så kommer jag hantera det själv. Psyksvängen är jag färdig med.