Månad: maj 2024

“Tjohoooo!”

Jag har lyssnat på 3 småroliga och annorlunda böcker som var så pass bra att jag kommer att lyssna igen. Samtliga inläsare var proffs.

“Meter i sekunden” av Stine Pilgaard med Anna-Carin Henricsson som inläsare. Den handlar om en ung kvinna som flyttar till Västjylland med sin sambo och lille son. Av en ren slump får hon arbete som rådgivare i en frågespalt. 🤭

“Help wanted” av Adelle Waldman med Amanda Ronconi som inläsare. Det är ett spretigt gäng som arbetar på lagret på ett varuhus. Chefen ska sluta och de inser att de kan påverka vem som blir hans efterträdare. En plan kokas ihop. 🤨

“There’s no such thing as an easy job” av Kikuko Tsumora (översatt från japanska till engelska). Inläst av Cindy Kay. En ung kvinna, som blivit utbränd på sitt senaste arbete, söker jobb. Det är svårt att beskriva vad den handlar om utan att avslöja allt, men jag kan säga så mycket att det finns många olika jobb… Det bästa med boken är att få en inblick i japansk vardag. 🤓

Danskt, amerikanskt och japanskt. ☺️

Minimosaik. Igår spillde jag ut en hel jäkla burk med stenar. Inte på bordet, det hade varit för enkelt, utan på golvet!! Jag sopade och sopade, lyckades samla ihop de i sopskyffeln, tippade ut dem på ljusplattan och sen började jag rensa bort skräp o hår. 😫 Det gick inte. Jag gav upp. Jag kollade i mitt reservlager o där fanns en full burk. 👊 Nu har jag spillt en gång för mycket, så jag beställde en “dammsugare”. Första gången jag såg den tänkte jag “Härregud vad de hittar på…”. Den såg urfånig ut. Nu har jag köpt en. 🙄 All hobby kan bli en materialsport bara man vill.

Varför är katter så intresserade av lådor och trånga utrymmen? 🤨

Jag hade kompisar i skolan, jag var aldrig utanför eller mobbad, men jag tillhörde aldrig de populära heller. De som festade, rökte och hade pojkvänner. Om jag hade varit med i en film hade jag suttit vid bordet mitt mellan töntarna och de populära. Varken intressant eller hopplös. Den positionen har jag haft hela mitt liv. Jag har ansetts tråkig som aldrig var med på personalfester, som aldrig följde med på “after work”. Klasskompisar som var säkra på att jag skulle vara jättecharmig om jag var full. Arbetskamrater som ställde frågor, men inte lyssnade på svaret och därför frågade mig om samma sak, men vid olika tillfällen. Jag minns när jag satt i korridoren utanför klassrummet och en klasskompis damp ned och utbrast “Berätta om dig själv!”. Vi hade gått i samma klass i flera år. ???

Naturligtvis har det satt sina spår. Jag är hyperkänslig för att någon ska tycka att jag är tråkig och ointressant. Vid det här laget har jag lärt mig hur man kallpratar. Det känns ofta som ett nödvändigt ont. Viktigare är att jag ställer frågor eller snarare följdfrågor eftersom jag ytterst sällan frågar om personliga saker. Om t.ex. frisören frågar hur jag mår, så svarar jag och frågar henne samma sak, men jag tar väldigt sällan initiativet till kallprat.

Jag var hos frissan idag och jag undrar varför man säger att frisören fungerar som terapeut? Min gör det inte av just den anledningen att hon inte är intresserad av mig och jag har lärt mig att inte bli personlig med henne eftersom jag tar illa vid mig av att hon inte verkar komma ihåg t.ex. att jag lider av pollenallergi (samma sak varje år), att jag inte trivs på Öland (hon frågar alltid om Öland – var 6:e vecka. “Nej jag var inte där över Valborg.” Nästa gång kommer hon att fråga om midsommar. 🙄) eller att jag inte använder blip-funktionen. Jag är medveten om att det är struntsaker, men hon har klippt mitt hår i 5 år nu!!! Hon snappar åtminstone upp stämningen de gånger jag inte känner för att prata. Som idag.

Du kanske undrar varför jag inte helt enkelt accepterar skillnaderna mellan kallprat och samtal? Jag gör det till en viss gräns. Det jag är mest känslig för är att jag faktiskt lyssnar på svaret när jag frågar, jag minns de personliga delarna och brukar följa upp dem vid nästa tillfälle, medan de flesta andra inte bryr sig på samma sätt. Trots att jag inte har träffat Michelle fler än 5 gånger hittills, jämfört med 5 år, så handlar det mer om småprat än kallprat bl.a. för att hon minns vad jag har berättat. Kanske beror det på att hon är introvert som jag (vi kom in på det senaste gången)? Vi lyssnar mer än vi pratar.

Elin och Siri har åkt hem. Pär körde dem till tåget och fortsatte sedan till Öland. Jag hamnade i ett sorts vakuum när jag stängde dörren efter dem. Tvärtyst. Jag har pysslat med lite av varje; tvätt, orkidévård, rengjort Siris kattlåda, fyllt på dosetterna. Igår kände jag att luften gick ur mig rent socialt, så det är skönt att vara själv.

Det blev 1 gummipass (som var kanon!) och 2 promenader den här veckan. Kors i taket! Jag har reklamerat och returnerat de nya MBT-skorna. Den vänstra skon är sned.

Tåpartiet och snörningen. Jag lade märke till det när jag provade dem, men utöver att det irriterade min symmetrinoja, så tänkte jag inte mer på det. Efter 2 promenader kände jag att skon inte satt som den skulle. Det var svårt att få till snörningen när den var sned. Jag kontaktade MBT, fick en retursedel ett och reklamationsformulär som jag fyllde i. Som tur var sparade jag kartongen som skorna kom i utifall det skulle bli nåt knas. Det är inte direkt några småsummor det handlar om. Jag ska få ett nytt par. Tills dess använder jag mina vanliga sneakers.

Det är inte enbart i det sociala det är tvära kast. Vädret. Igår var det +22 på eftermiddagen. ☀️ Idag är det +6 och ösregn. 🌧 Personligen tycker jag 🤬 respektive 😌. Jag har tid hos frissan imorrn. Det blir spännande att lista ut vilka kläder som behövs. 🤨

Spring i benen!

Idag är det 17 grader och mjuka vindar från öst. Äntligen vår och varmt! utbrister jag inte. Det är lika jobbigt varje år när jag ska gå över från jag-kan-gömma-mig-kläder till tunnare kläder. Jag är fortfarande tjock och den insikten är lika deprimerande varje år. Jag tröstar mig med att jag inte har blivit ännu tjockare… Jag försöker intala mig att jag inte bryr mig om vad andra tycker och tänker om mig för de vet ingenting om mig! Dra den där om Rödluvan oxå när du ändå är igång. Jag jämför mig med varenda person av kvinnokön! “Väger hon mer än jag?” “Så DÄR fet är jag väl ändå inte!” “Jag vill inte behöva storlek 54!!!” Jag har ärvt bukfetman från pappa och det är så satans…osmakligt. Ofeminint. Gubbigt. Varför sitter inte min övervikt på rumpan?! Jag vill göra en fettsugning på magen inklusive plastik för att bli av med huden. Det har blivit en fix idé. Jag känner att det finns ordentligt med muskler på överkroppen under allt det lösa. Däremot är jag säker på att jag bara skulle bli hemskickad med rådet att lägga om kosten och motionera mera. Äntligen vår och varmt! Dra åt helvete.