Månad: april 2024

En känsla av meningslöshet. Pollenarmén står beredda för anfall. Idag var det +17 grader. Jag är alltid trött. Jag har ofta ont i ryggen. Jag är uttråkad med ångest som lurar i bakgrunden. Jag promenerade igår. När jag vaknade vid 9 var min första tanke: ”Hur fan ska jag få den här dagen att gå?!”. Förmiddagarna kan jag sova bort medan eftermiddagarna blir sega. Jag bestämde mig för att köra ett gummipass, mediumvarianten, trots att det inte brukar bli lyckat när jag promenerat dagen innan. Det gick överraskande bra, jag hade ork, koncentration och flyt – det var skönt! Där försvann 2 timmar. Jag duschade och sedan gjorde jag i ordning läsrummet åt Elin och Siri som kommer imorrn.

Kronisk depression. Jag minns något som AG sade vid ett av våra samtal: det finns en sorg i min blick. Det har hon rätt i. Sorgen finns i hela mig. Hela tiden.

”Tror du att hon vet att jag är här?” 😼

Det är avgjort enklare att få tavlorna på plats med magnetramarna!

Lisa Magnusson skrev i DN om hur outhärdliga språkpoliser är och att det är ett under att vi står ut med oss själva. Jag läste den eftersom jag trodde att jag skulle få fnissa åt mig själv och mitt språkpoliseri, men icke. Det var bara fånigt och överdrivet utan den minsta glimt i ögat. Sara Lövestam har skrivit ”Handbok för språkpoliser” och där finns glimten i ögat. 😉

Lisa Magnussons ena exempel är när en man kommer inrusande på sin arbetsplats med blod på skjortan och utbrister ”Det har vart ett terrordåd i centrum!” och språkpolisen anmärker på att det inte heter ”vart” utan ”varit”. Inte nog med att Lisa Magnusson klagar på oss språkpoliser, hon har så uppåt väggarna fel att det blir genant. Man säger varken ”vart” eller ”varit” utan ”Det har skett ett terrordåd.” Härregud. 😉

Vi språkpoliser behövs när till och med journalister och författare misshandlar det svenska språket. 👮‍♀️🤘

Förra lördagen, på kvällen när skymningen föll, ringde det på dörren. Jag satt och läste och Pär öppnade. ”Är det en leverans?” frågade han. Nix, för i så fall hade jag faktiskt öppnat själv. En liten röst hördes fråga Pär något. Naturligtvis tjuvlyssnade jag! Pär fick fråga flera gånger vad hen sa innan han kunde svara att han inte visste vem som lagt den där och ”Nä, den är inte riktig. Jag tror att den är av plast.” Vad?! När han hade stängt och låst förklarade han att 2 snorungar lagt en bajskorv av plast utanför vår dörr och ringt på för att fråga om Pär visste hur den kommit dit. Ha. Ha. Ha. Jag såg framför mig hur familjen varit inne i Stockholm och handlat på Buttericks och hur snorungarna fnissande klurat på hur de skulle använda den.

Min instinktiva fråga var HUR de kunnat se att bajskorven låg utanför vår dörr när trappan är 15 steg hög?

…hanteringen av tjocka människor.”

Tjockhet påstås idag vara ett medicinskt problem medan dess lösningar är beteendeorienterade (Herman & Polivy 2011). De som vill åtgärda tjocka människor har därmed getts ett stort moraliserande utrymme att påverka dessa människors självbild. Dessutom har som sagt en hel marknad öppnats för att exploatera hela vidden av den här mänskliga sårbarheten. Därmed har de tjocka fått en alltmer ångestfylld relation till sig själva och sina egna kroppar. Etikforskare beskriver att för att få någon som helst form av lindring måste människor, patienter och klienter uppleva att de behandlas som autonoma, kompetenta och tillhöriga människor (Lewis m.fl. 2011). I dag upplever de tjocka det rakt motsatta. På ett genomgripande sätt – biologiskt, psykologiskt och socialt – behandlas de som osjälvständiga, mindre vetande, kroniskt sjuka avvikare.

Susanne Brandheim

Ett tillägg från mig. Nu finns ju mediciner och då kan jag inte låta bli att fråga mig hur mobbingen och trakasserierna av tjocka kommer att förändras. ”Om du inte åt så mycket chips och kakor skulle du ha råd med mediciner!” Den mänskliga fantasin när det gäller grymheter är jävligt livlig…

Visserligen en tomteluva, men mest av allt gulligt, varmt och gosigt. 🧸

Jag såg en rubrik från Svensk damtidning med en bild på drottningen och prinsessan Madeleine där prinsessans huvud var inringat på det sätt som är populärt när läsaren ska bli upprörd över en detalj. I det här fallet var det en tiara, till ett värde av 4 miljoner kronor (med reservation för att jag minns fel, men det var äckligt mycket pengar) som prinsessan fått i present av drottningen och sedan haft mage att byta ut. Min enda reaktion var: sänk apanaget för bövelen!!!! När kungafamiljen kan köpa presenter för flera miljoner medan förskolelärarna blir utbrända blir jag fysiskt illamående. AVSKAFFA MONARKIN!

Vad är detta?! Klockan 7 i morse. Skulle kunna vara i Kiruna. Naturligtvis har flera tidigare april-månader varit kalla, men det här är löjligt och jag vägrar att ta fram vare sig vinterjackan eller skorna.