Håltagning

Jag har 4 hål i vardera öra. De 3 första gjorde jag på 80-talet när jag fortfarande bodde hemma. Jag hade varit sugen på att göra ett fjärde hål en längre tid innan jag bestämde mig och gjorde slag i saken förra sommaren. I Kiruna var det hos frisören jag tog hål i öronen, så den här gången ringde jag runt till några frisörer i närheten av Rönninge utan resultat. Det finns en salong i Salem som jag inte gillar. Jag klippte mig där en gång och de tvättade inte mitt hår utan nöjde sig med att fukta det med en sprayflaska. 5 tummar ned! Nu ville jag verkligen ha ett fjärde hål i öronen, så jag ringde och frågade och de kunde ordna det. Då så!

Lördagen den 30 augusti 2020 gick jag dit. Jag minns datumet på grund av det usla resultatet. Jag hade förberett mig genom att markera med en tuschpenna var jag ville ha hålen. Mannen som skulle göra det gav ett stressat och fumligt intryck. För det första kunde han inte hitta örhängen för vanliga hål. Det fanns mest pluppar för näsvingar. Till slut lyckades han hitta ett (notera antalet!) stiftörhänge av plast med en sten. Smack! När det gick upp för honom att jag ville ha ett hål även i det andra örat började han leta igen och hittade ett i guldfärgad metall med en sten. Jag ryckte på axlarna eftersom jag varit inställd på att inte använda dem efter att hålen läkt färdigt. Förut var det vanligt med plaststift och tänkt att man skulle byta till vanliga örhängen. Smack! Det gjorde ont! Jag tror att jag fick betala 320 per hål!! Hålen ömmade i flera dagar efteråt. Sedan svullnade dem och rodnade och hettade. Jag rengjorde regelbundet och vred på örhängena som jag skulle göra, men varje gång hade de klibbat fast av vätskan som sipprade ut och som till slut blev varig. Jag klippte håret några dagar efter håltagningen och det gjorde ont när hon råkade nudda vid dem. Det blev inte bättre och efter 3 veckor tog jag ur örhängena, rengjorde noga och regelbundet och så fick hålen läka ihop. Jag var sur och besviken, men ringde inte för att klaga för jag ville inte gå dit igen. Klantarslen!!

Det är klart att jag hade kunnat ringa runt till fler ställen, men jag hade tappat lusten. Den studio jag tatuerade mig hos utför piercingar i alla möjliga varianter och det är ett väldigt bra ställe MEN att åka hela vägen till Odenplan gav mig och ger mig rysningar. För 2 månader sedan, det vill säga 8 veckor = läktiden, hade Elin gjort ett hål i ena örat hos Ur&Penn i gallerian 5 minuters gångväg från hennes bostad. Då blev jag sugen igen! I och med Elins sjukskrivning bestämde vi att hämta henne på väg till Ölandsjulen och då skulle jag ju kunna klämma in håltagningen. Oooo… Jag tog reda på att det fanns möjlighet att ordna det på tisdagen efter jul, så efter vi hade checkat in på hotellet gick jag dit och nu ska jag beskriva hur det SKA göras. 1. Jag fick välja ett par örhängen. Jag kostade på mig rengöring i sprayform som gör att jag slipper peta med desinfektionsvätska och tops. 468 kr för allt. 2. Jag fick sitta på en hög stol för att hon skulle få mina öron i rätt höjd. 3. Hon använde engångshandskar och rengjorde mina öron. 3. Tillsammans fick vi markeringarna på rätt plats. 4. Tjoff x 2. Klart! Det kändes förstås, men det gjorde inte ont och hålen har inte känts av eller varit irriterade de 2 dygnen sedan jag fick dem. Sprayen är smart och det går att snurra örhängena utan tillstymmelse till motstånd. Jag kommer att kunna använda de igen. SÅ ska det göras! Jag är såååå nöjd.

Hemma!!!

I tisdax var det äntligen dax att styra kosan mot fastlandet! Den 3,5 timme långa resan till Hässleholm gick smidigt. Vi hjälpte Elin att bära upp sin packning från garaget, sedan hämtade vi vår och gick ett par 100 meter – jag gillar närheten i småstäder och Elin bor dessutom i centrum – till Statt och checkade in.

Vi åt tacos hos Elin och sedan kom hennes nya bästa vän, Emilie, över för att hälsa och jag fick genuina och genomgående positiva och varma vibbar från henne. Hon bor tvärs över gården från Elin och de träffades strax efter att Elin flyttat in. Emilie behövde låna en skruvmejsel och det sa KLICK! och sedan dess har de blivit väldigt nära vänner. Elin kallar henne för sin Hässle-familj. Emilie är sååååå mysig och go’ och hon gav mig en stor kram. Nu har jag fått ett ansikte och en röst på den person som betyder så mycket för min snorpa. När Pär och jag sa hej då till Elin och Siri kände jag ett lugn i mammasjälen för jag visste att hon har det så mycket bättre än för ett år sedan när hon kom hem till sin idiot till sambo som inte ens orkat handla mat trots att han visste att Elin var dårförkyld med feber. Elin och Emilie. Suck av lättnad!

Igår kom vi iväg halv 9 och var hemma halv 17. Det tog 1 timme längre än vanligt på grund av laddköer, dåligt väder med slask och slirigt underlag. Väldigt segt och jag var oerhört leds på bilåkande. Jag mådde inget vidare heller. Småförkyld och med orolig mage till följd av den, som vanligt vid långa bilfärder, knasiga kosten. Jag hade sovit urdåligt natten innan. Det var ljuvligt att kliva innanför min egen tröskel med hemma-dofterna. Jag rände runt och tände lampor, packade upp, startade en tvättmaskin med brasosande kläder och duschade sen i en riktig dusch där jag kan inställningarna till skillnad från den på Öland och på hotellet. Himmelriket! Jag sov skitdåligt inatt oxå och magen är fortfarande på urdåligt humör. Det blir en pyjamasdag med te och soffhäng.