Äntligen höst! Äntligen hög och klar luft! Äntligen kalla vindar! Äntligen är min ork tillbaka!! För första gången sedan i våras tog jag på mig MBT-skorna och gick en seriös promenad på 50 minuter. Försiktigt i början, rädd för bakslag, men på plan mark och i nedförslut kom jag upp i mitt vanliga tempo, till och med raskt. Jäklar vicken känsla av frihet! Backarna var tunga och det var jag inställd på, särskilt serpentinbacken, men jag kunde koppla det tunga, flåsiga till dålig kondis i stället för att lungorna kollapsat. Som jag har saknat mina promenader! Jag blir nästan gråtfärdig. Många utropstecken idag!