Månad: september 2022

Apropå sömn…

….och mående.

Eftersom Lergigan verkar vara definitivt tvärslut skrev jag till vc och bad om en annan ångestmedicin för att ha uti fall att. Jag fick Atarax som oxå är en variant av antihistamin = ej vanebildande. Som läget är nu behöver jag inte ångestdämpande tack vare att jag kan träna igen, men jag vill komma åt bieffekten: trötthet. De kvällar jag inte tar Stilnoct planerar jag att ta Atarax i stället för jag pallar inte att vara vaken till 5 fler gånger. Första gången tog jag 1 Atarax utan att känna något. Jag tog en andra klocka 2 utan önskat resultat. Igår var det återigen en Stilnoct-fri kväll och jag fick lätt panik, så jag tog 2 Atarax tillsammans med kvällsmedicinen kvart i 22. Efter 3 timmar kom tröttheten och jag gick och lade mig och sov heeeela natten. Lite svårt att vakna, men nästa gång ska jag ta dem 3 timmar innan jag har för avsikt att lägga mig. Sömn är så viktigt och nu när jag vet att den är tryggad, så infinner sig ett välgörande lugn. Zzzzzzz…

Apropå sandlåde-politiken.

Inte konst, endast jäkligt konstigt.

Apropå kreationister i riksdagen.

Jag kommer att se ”jätthe-fräck ut”!

Numera är mitt hår kortkort. Jag sa till min frisör att om jag fortsätter att klippa litet kortare varje gång slutar det med en liten tofs uppe på skallen. Den skulle jag i och för sig kunna färga i en knallig färg. Hm… Nu har jag med hjälp av frisören – som oxå är kortklippt vilket jag upplever som en fördel – på börjat ett frisyr-projekt där idén kommer från Namaara från ”Raya och den sista draken”.

Min första reaktion var ”Wow…” och ”Jag vill oxå ha håret så!”. När jag kände att det var dax för förändring visade jag en bild på betydligt kortare varianter för jag är, trots allt realistisk, men det är redan nu möjligt att snagga nacken (check!) och nästan-snagga sidorna (check!). Luggen är satt på utväxt och jag kommer nog att behålla en del hår på vänstra sidan även om det blir kortkort. Problemet är att jag inte har Namaaras raka hår. Det finns självfall och virvlar som inte vill samarbeta. Pling! Plattång för luggen! Jag hittade en laddbar variant som dessutom är kort, bara 15 cm och perfekt för kort hår och jag slipper sladden och den ryms i necessären. Den är bra!! Nu plattar jag luggen i stället för att försöka tämja den med kladdigt vax.

Bland det snyggaste jag vet är riktigt kort hår tillsammans med många eller stora örhängen i silver. Lägg till en polotröja och en kavaj – voilà!

Har ni hört den om polisen som stoppar en bil där golvet visar sig vara fullt av sedelbuntar? Konstapeln frågar föraren vad han ska med så mycket pengar till.
”Jag ska använda dem till att ta körkort”, säger mannen.
”Äsch”, avbryter hustrun, ”lyssna inte på honom, han pratar så mycket strunt när han är full”.
I baksätet vaknar morfar och gormar: ”Det var då själva fan! Jag sade ju att vi inte skulle komma så långt med en stulen bil.”
Det blir knäpptyst i några sekunder. Sedan hörs en dov röst från bagageutrymmet: ”Har vi korsat gränsen än?”

Hahahaha!! Lysande! Att få in så många förbrytelser i en kort historia är skickligt!

Apropå språkpoliser och boksågningar. Och #metoo.

Det är en konst att skriva trovärdiga historiska romaner vare sig de utspelar sig på 1500-talet eller 1930-talet. Det knepigaste är nog språket. Jag har läst så många lysande romaner i den genren att jag – som vanligt – blivit allergisk mot taffliga försök. Som ett exempel kan jag nämna en svensk bok (som var så dålig att jag inte minns titeln) där man sydde ihop sår på 1500-talet. Skulle inte tro det! Det var lindor och diverse omslag som gällde. En av de sämsta översättningar av tv-serier jag har stött på är ”The Tudors” där Henrik VIII undersåtar svarade med ”Ok.” vid mötena. Nu lyssnar jag på ”Urskog” som utspelar sig 1930. Författaren klämmer in ”glanar” som betyder titta/iakttar på rätt sätt, men använder ”tilta” när någon håller huvudet på sned. Det ordet blev inte svenskt förrän på 1970-talet och härstammar dessutom från engelskan som definitivt inte börjat influera svenskan. Tycker du att jag överdriver? Inte jag. Att behärska ett språk är oerhört viktigt!

Jag läser en bok om Titanic som är skriven 1986 och översatt från amerikansk engelska. Här handlar det om slöhet och inkonsekvens från översättarens sida. Mått och storlek anges oftast i fot och jag får ingen uppfattning alls om t.ex. storleken på propellrarna. När det handlar om isberg rent generellt mäts höjden i meter. (Isberget som rev sönder Titanic mätte 15 meter över vattenytan och tillhör gruppen små isberg.) Samma sak med avstånden mellan de sjösatta livbåtarna och Titanic. Irriterande!