Klockan är kvart över 11 och jag ligger fortfarande i sängen. Har ingen som helst lust eller motivation att ändra på det. Att duscha eller ens byta från pyjamas känns oöverstigligt. Varför skulle jag det? Pär kom hem i onsdags och det känns som en outtalad press på att vi ska göra något tillsammans. Jag vill inte. Jag vill ingenting. Han ska åka igen på onsdag. Då kan jag andas.