Dag: 14 juli 2022

Det är ett välkänt fenomen att när man är ute i god tid flyter allt och inga hinder dyker upp. Taxin var 5 minuter tidig och det tog bara en kvart till Södertälje sjukhus eftersom trafiken flöt. Det var inga problem att hitta till röntgen och ingen kö vid receptionen. 45 minuter att vänta. Leve ljudboken! Den sista kvarten vankade jag fram och tillbaka. Jag fick komma in prick 15 och allt var klart på 10 minuter. Häpp, häpp, häpp hela vägen tills jag skulle boka taxi för det fanns inga lediga bilar förrän kl. 19. MEH! Vid det laget var jag trött av all anspänning och ångest, så huvet blev tomt. Efter ett paniskt inre debatterande börjde jag gå mot Södertälje central. Långsamt. Det blev åtminstone nedför Kusens backe. Södertälje kanal i juli innebär tätare småbåtstrafik och fler broöppningar vid slussen. Det är surt när en öppning gjort att jag missat pendeln, men det är inte mycket att göra än att vänta. Idag var det broöppning, men den var på väg att stängas lagom till att jag kom fram, men när klaffarna landat gick de upp igen för att låta 2 småbåtar passera. Jag var trött och varm om fötterna och ville hem!!! Ljudboken hjälpte inte. Södertälje central har inga SL-spärrar som övriga stationer utan bygger på ärlighet och det är ju sällsynt. Det sitter en mackapär på en stolpe där man uppmanas att blippa SL-kortet. Jag har aldrig plankat tills idag. Jag låtsades inte om mackapären utan hoppade på tåget som stod inne (lite mer häpp!), men jag är ju ingen förhärdad brottsling, så jag spanade efter kontrollanter vid de 2 stoppen. Jag hade tur. Det stod inga kontrollanter utanför spärren heller (det är ett effektivt sätt att fånga fuskare). Nu är jag en brottsling.

SMHI spådde lätt regn på eftermiddagen. Jag tog jacka och keps, inget paraply eftersom jag skulle handla på vägen hem och inte har fler än 2 händer. Jag beställde sushi och handlade på Konsum. Det lätta regnet hade börjat och övergick snabbt i en åskskur inklusive åska. Stora, tunga droppar som jackan inte hade en chans mot. Kepsen pallade trycket. Jag torktumlade jackan. Nu ska jag äta min sushi.

Den stora dagen är här. Datortomografi-dagen. Skiktröntgens-dagen. Klockan 15. Jag avskyr eftermiddagstider! Hela dan går åt till att vänta. Jag har bokat taxi till klockan 14. Det är mer än 2 år sedan jag åkte med SL och nu har de ändrat biljettsystemet så att en vanlig dödlig har svårt att åka kommunalt, särskilt när det handlar om sporadiskt resande. Taxi alltså. Jag hade ändå inte orkat ta mig uppför Kusens backe för att komma till sjukhuset. Den backen är mördande även när jag mår bra. Jaha. Jag ska väl duscha och försöka äta lite. Blä.

Det finns alltid möjlighet att kommentera artiklarna hos DN.se, men jag tycker att den möjligheten inte ska benämnas ”Ifrågasätt”. Jag tolkar det som att vi läsare, hellre än att säga vad vi tycker, uppmuntras att ifrågasätta det som skrivs. Enligt SAOL betyder ifrågasätta att ”uttrycka tvivel om riktigheten eller dylikt av något”. Här kommer bristen på respekt för yrkeskårer in, den som jag skrev om för några dagar sedan. Jag brukade kommentera, men efter årsskiftet har mitt konto inte fungerat, så nu nöjer jag mig med att läsa och kan konstatera att landet är smockfullt av besserwissrar och att 90% av dem är män. Mansplaining högt och lågt. Det jag tycker är tråkigast är när en journalist skriver kritiskt om t.ex. vården och kommentarsfältet genast fylls av de som håller med i stället för att påminna alla om att den svenska sjukvården är tillgänglig för alla och i stort håller väldigt hög kvalitet. Grundorsaken till de negativa kommentarerna är faktiskt en följd av att journalisterna i första hand ska gräva fram skit och elände, ett enda enormt ifrågasättande. Om vi får fler positiva rubriker och texter kommer kommentarsfälten att få en mer positiv ton och då kommer antalet besserwissrar tappa lusten att vräka ur sig sin gnälliga galla. Det enda positiva som skrivs om i DN är recept och vin, men sällan utan en pekpinne om hur fet och salt mat förkortar vår livslängd och att fetma och alkoholism tär på vårdresurserna. Jag läser DN för att inte bli helt världsfrånvänd, men jag varken ser eller lyssnar nyhetssändningar och de dagar jag mår dåligt och pansaret läcker som ett durkslag sänks jag snabbt.