Har ni snappat upp det senaste i vår svenska kultur som många i USA har hakat upp sig på och som genererat flera krönikor i våra största dagstidningar? Svenskarna är asociala eftersom barnens kompisar får vänta i rummet medan familjen äter middag. Jag växte upp på 70-talet och har vaga minnen av detta och för mig personligen gjorde det inget eftersom jag ändå var för blyg för att vilja äta med människor jag inte kände så väl. Jag kan på rak arm komma på 2 anledningar till att inte bjuda kompisar på middag: andra mattider och en inbodd misstänksamhet mot ny mat. Om man tillfrågades om man ville äta, så frågade man knappast ”Vad blir det?” för att sen ringa hem och kolla vad som serverades där. Det är och förblir ouppfostrat. Nu, nästan 50 år senare, ska man som förälder helt enkelt ta för givet att kompisen vill vara med och därför ställa fram en tallrik. Något som skiljer dagens ungar från min generations ungar är allergier och specialkoster. Glutenintolerans, laktosintolerans, allergi mot ägg både hela eller enbart gulan alternativt vitan. Föräldrarna äter vegetariskt eller veganskt eller så tillåter de inte raffinerat socker. Ska jag som förälder ta reda på allt det här, så att jag kan förbereda måltiden? Min dotters sambo var väldigt känslig för gluten. Glutenfria kakor skulle helst inte ligga på samma fat som vanliga kakor. Det var inte så himla enkelt när vi bjöd de på middag. Hon är laktoskänslig och han glutenintolerant. Om de varit kompisar som små och vi velat bjuda honom på mat, så är det inte säkert att han vågat fråga om allt var glutenfritt och hade därför blivit riktigt dålig. Så nu är vi svenskar asociala på grund av detta och vår kultur har fått ännu ett minus. Människan behöver väl engagera sig i den här sortens futiliteter som motvikt till krig och miljökris. Vårt ”Swedish fika” (vad nu det är? Fika som fika.) står väl näst på tur.