Månad: april 2022

Vaccinmotståndare

Jag har sett dokumentären ”Vaccinkrigarna” på svt.play i 3 avsnitt. Journalisterna Anna Nordbeck och Malin Olofsson antog falska identiteter och fick möjlighet att följa vaccinkrigarna under 1,5 år. Linda Karlström är en frontfigur i Sverige och har stort inflytande bland de vaccin-skeptiska. I USA intervjuade de Pamela Tommy som är en av skaparna bakom filmerna ”Vaxxed” och ”Vaxxed 2”. Det är aldrig fel att ifrågasätta och att vara skeptisk, att inte svälja allt man blir matad med, men jag undrar alltid varför och var det börjar. När det gäller vaccinmotståndet finns det en enda person som ligger bakom allt nämligen den engelska före detta läkaren Andrew Wakefield. Det faktum att det handlar om en läkare kan tolkas på 2 sätt: att det faktiskt är en hälsorisk att vaccinera sitt barn eller att han är ute och cyklar så till den grad att han är farlig. Det är det senare som visat sig stämma. Han är tarmspecialist och 1995 fick han ett brev från en mamma vars son blivit autistisk efter en vaccination med antibiotika mot inflammationer i tarmen (om jag minns rätt). Andrew Wakefield var först tveksam om hur han kunde hjälpa henne, men han började undersöka om det fanns ett samband. Han gjorde en studie där 12 barn deltog och publicerade sedan slutsatser som visade på att det fanns ett tydligt samband mellan vaccin och autism. En studie med endast 12 barn är inget tillräckligt underlag för någonting, men han presenterade resultatet som fakta. Efter några år blev han åtalad och blev av med läkarlegitimationen och kände sig tvingad att flytta till USA. Hans ovetenskapliga fakta fick ett enormt genomslag, men det berodde till stor del på att han tog sig tid att lyssna på alla oroliga mammor (det är en märklig men tydlig betoning på mammorna i hela dokumentären och i antivaxxrörelsen) som inte hade någon vetenskaplig utbildning, men som kände att något skorrade. Att inte bli lyssnad på av en läkare har jag upplevt många gånger och det är bara när jag har gått i terapi som det är tillåtet att ta magkänslan som något trovärdigt. Det har blivit allt tydligare att hela antivaxx-rörelsen baseras på just berättelser, tragedier och inte fakta. När någon ställer en kritisk fråga till en anitvaxxare ifrågasätter man deras berättelse och deras sorg. ”Antingen förstår du det eller inte.” svarade Pamela Tommy på just en sådan fråga.

Linda Karlström kommer från Österbotten, hon har en examen i ekonomi, är debattör och mamma till 5 barn varav endast det första har vaccinerats. När hennes första barn vaccinerades mot TBC uppstod en knöl på hennes bröstkorg och den befarades vara cancer. Det visades sig sedan att det handlade om en väldigt ovanlig biverkning av just TBC-vaccinet. Efter att ha fått en skrämselhicka de luxe gick hon ut på nätet och började forska. Hon hittade det hon sökte efter: vaccin var farligt. Hon beskriver det som att någon ryckte undan mattan från under hennes fötter och hon sedan slog i huvudet och vaknade ur sin Törnrosasömn. Hon bjöd in vänner och grannar till ett möte i sitt hem och sedan växte intresset, så att hon numera turnerar med sin föreläsning. Materialet till föreläsningarna består av diverse litteratur som vaccinmotståndare har skrivit och ovetenskapliga web-sidor. Även om hon också är ute och cyklar är hon väldigt skicklig på det hon gör. Hon presenterar och väver in det hon har hittat på ett sätt som får åhörarna att tro på det hon säger, hon framställer det som fakta, men det farliga är att hon själv anser att det är fakta.

På 1950,-60 och -70-talen lades skulden för autism på mammorna. De hade problem med att anknyta till sina barn, de var känslokalla och kallades för ”kylskåpsmammor”. I filmen om Temple Grandin framgår just detta. Trots att Temple Grandins mamma hade en universitetsutbildning ville läkaren tala med hennes man trots att han hade lämnat dem när dotterns sjukdom blev tydlig. På den tiden hade de ingenstans att vända sig. Numera vet man att orsaken till autism är en komplex neurologisk anomali, den har ingenting att göra med anknytning och den har ingenting att göra med vaccin. I slutet av 1990-talet gjordes en studie i Finland på 2 miljoner vaccinerade barn och inte ett enda av dem fick autism. 2 miljoner är ett rejälare underlag än Andrew Wakefields 12.

Jag säger ofta att dagens ungdom är historielösa. De tar väldigt mycket i vårt samhälle för givet, men vi behöver bara gå tillbaka 100 år för att kunna läsa om hur kvinnor kämpade för och fick rösträtt i Sverige, hur folkhemmet byggdes upp, hur man byggde 1 miljon lägenheter för att så många som möjligt skulle få egen toalett, centralvärme och varmt vatten. Sedan kom p-pillret, rätten till fri abort, mer jämlika löner (även om vi fortfarande har en bit kvar), arbetslagstiftning och föräldraledighet. Något nästan ännu viktigare som glöms bort är hur vi har utrotat flera dödliga sjukdomar. Mässlingen har spridit sig i pandemiska utbrott med miljoner döda. Polion som också skördade många offer och som ännu oftare lämnade permanenta handikapp är utrotad i västvärlden, men i t.ex. Indien finns den fortfarande. Röda hund som kan leda till sterilitet och kan bli riktigt allvarlig om man smittas som vuxen slipper vi bekymra oss om. Spanska sjukan som slog till hårt strax efter första världskriget slutade skördade fler offer än digerdöden. Dagens vaccinmotståndare är historielösa. De senaste åren har antalet vaccinerade barn sjunkit. Det handlar om MPR (mässling, polio, röda hund) trippelvaccinet som tas vid 1,5 års ålder och till följd av det har flera utbrott av mässling härjat t.ex. i Berlin 2015 och på Samoa 2018 där flera tusen insjuknade och 83 dog och de flesta var barn under 5 år. Det fanns ett tydligt samband mellan vaccinskrämsel och mässlingsutbrottet på Samoa. 2 små barn dog natten efter att ha vaccinerats. Obduktionen visade att vaccinets blandats med muskelavslappnande medicin, så barnen dog av läkemedelsförgiftning. De 2 ansvariga sköterskorna dömdes till fängelse. Efter det sjönk antalet vaccinationer drastiskt och när mässlingen bröt ut var katastrofen ett faktum. Lena Karlström hävdar att den här sortens pandemier bara sker i u-länder, men Tyskland är väl inte ett u-land? En influerare från Australien (orkar inte ens leta efter hennes namn) anser att mässling är en vanlig sjukdom som kan behandlas i hemmet och att så många dog på Samoa berodde på dålig sjukvård och dålig kost med en stor del processad mat. Vilket förakt! Hon hade inte dåligt samvete över att sprida farlig, felaktig information. En av Vaxxed-anhängarna i USA hävdar att 1. mässling är inte dödligt och 2. mässling är ingen riktig sjukdom. Visste ni att mässling är luftburet till skillnad från Covid-19? Det smittar genom luften. När en smittad person lämnat ett rum hänger smittan kvar i 2 timmar!! Det kan föra med sig att en enda person kan smitta 9 andra inom loppet av timmar. I nuläget har mässlingsvaccinet räddat ca 23 miljoner liv.

Dokumentären var skickligt upplagd. Del 1 tog upp att vaccinmotståndet ökade och hur journalisterna gick till väga för att få insyn. Del 2 handlade till stor del om Andrew Wakefield som de fick följa och intervjua. I den tredje och sista delen avslöjade de att de var från SVT och att de inte tillhör vaccinmotståndarna. Reaktionerna var övervägande negativa. Förutom att de nästlat sig in hade de även filmat när Linda Karlström trodde att kameran var avstängd och då anförtroddes dem att hon trodde på en organisation som heter New world order. En liten grupp av världens rikaste som kontrollerar allt och dessutom vill hålla befolkningsmängden i schack. Enligt dem är barn mindre värda och kan offras genom dödliga vacciner. Pang! Där gick hennes trovärdighet ned på minus om den över huvud taget varit över nollan. Hon visade sig vara en konspirationsdåre. Hon hade sett en 4 timmar lång film som bevisade att förintelsen var påhittad. Bland annat hävdar hon att gaskamrarna var för små och att det ju inte fanns någon öppning där frisk luft kunde komma in. Vad?? Gaskamrarna handlade om att beröva människorna syre. Hon kan gå med på att judar dödades, men inte så många som 6 miljoner. Dessutom vet ju alla att judarna kontrollerar allt från banker till filmindustrin. Den sortens uttalande som jag trodde försvunnit med andra världskriget. 9/11 har heller aldrig inträffat. Hm. Byggnaderna finns inte kvar, så det kanske handlar om varför de rasade. Linda Karlström tillsammans med Vaxxed-anhängarna hävdar förstås att utbrottet av corona-viruset är en stor bluff. En form av skrämseltaktik för att få människor att underkasta sig och för att minska jordens befolkning, men tydligen dog inte tillräckligt många, så Vaxxed-anhängarna kallar det hela för ett flopp. Behöver jag ens lägga till att vetenskapen är korrumperad och läkemedelsbolagen bara vill tjäna pengar? Bill Gates tillhör tydligen den där lilla maktgrupperingen bara för att han finansierat vaccin till Afrika (?).

Jag tycker att vaccinmotståndet är skrämmande! Det är alltid farligt när felaktiga fakta kombineras med åsikter och känslor. Det är tydligt att de inte vill diskutera eller argumentera och det är vanligt att personer med lite eller inget på fötterna gapar mer än de lyssnar. De är dumma i huvudet, men det är mer skrämmande när den sortens människor gaddar ihop sig än när intelligenta faktamottagliga människor gör det. Vi som vet att vaccin fungerar måste oxå höja rösterna för det fungerar inte att tiga ihjäl människor som är rädda. Rädda människor är inte rationella.

Energibrist

Igår hade vi Vårat Gäng här på middag eftersom Pär fyllde år. Vårat Gäng har modifierats genom åren. När Elin och kusinerna var små var vi 9 personer. När barnen blev äldre gästspelade en och annan pojkvän och som mest satt vi 11 runt bordet. Svärmor dog för 3 år sedan och Elin och kusinerna har vuxit upp och flyttat hemifrån till Hässleholm och Örebro. Igår var vi 8 runt bordet. Den ena kusinen kunde inte komma och svärfar hade med sig sin kompis. Det blev överraskande trevligt! God aptit, samtal som flöt och många skratt. Det var svårt att tro att drygt 2 pandemi-år passerat. Jag hade ågren i ett par veckors tid, men medan de var här och en stund efteråt var jag uppe i varv. Här finns en distinktion. Att jag är uppe i varv innebär inte att jag får energi. Det är mer som en kort och intensiv överladdning som sedan sjunker undan nästan lika fort. Det pratas mycket om introvert och extrovert personlighet. Introversionen har ett oförtjänt dåligt rykte och likställs ofta med blyghet och bristande förmåga att uppföra sig bland folk. Extroversion likställs med en extra stor förmåga att uppföra sig bland folk. Vi lever i ett samhälle där jag misstänkliggörs eftersom jag föredrar att stanna hemma och att jag inte anser att jag behöver en godtagbar ursäkt för att tacka nej till t.ex. en middag. Min pappa var mer utåtriktad än min mamma. Alla mina syskon är/var mer utåtriktade än jag. Svärfar gillar kontakt med många människor medan svärmor var mer lik mig. Min svägerska är som svärfar medan Pär är mitt emellan. Han har inget behov av många mänskliga kontakter, men han undviker dem inte i samma utsträckning som jag gör. Medan pandemin pågick blev många ofrivilligt isolerade och det har visat sig få långsiktiga konsekvenser eftersom sjukvården inte har resurser att hantera behovet och resurserna var usla redan innan. Däremot skrivs det inte lika mycket om att många har upplevt en lättnad av att slippa undan kramar, kindpussar och de sociala krav som finns på de flesta arbetsplatser och faktiskt mår sämre när restriktionerna släppte och de måste återvända till kontoret. Det är ett område av pandemihanteringen som jag tycker att FHM hanterade bra genom att inte stänga ned hela samhället. Vi har i alla fall kunnat gå och handla mat och på så sätt komma i kontakt med andra människor. För de som tycker att det är nödvändigt vill säga.

Nu vill jag återknyta till gårdagens middag och den energibrist som jag upplever idag. En social baksmälla. Eftersom det här är min blogg och jag inte måste hänvisa till vetenskapliga artiklar för att hävda min ståndpunkt, så säger jag så här: extroverta människor får energikickar av att umgås med andra människor, MEN det betyder inte att de är bra på det. När jag träffar på en utåtriktad person fungerar de alltid som ett svart hål. De suger åt sig ALLT, men ger inget tillbaka. Elins ex-svärmor är en extrovert extra allt. Hon pratar, skämtar, skrattar, uttrycker sig i superlativer, men ställer inga frågor. Allt ljus på mig! Min svärfar är likadan om än i en mildare version. Han sa en gång att om det är tyst, så börjar han prata. Vid just det tillfället svarade jag med att det finns en anledning till att vi har 2 öron, men bara 1 mun, men det gick honom förbi. Han hörde dåligt redan då. Svägerskan KAN ställa frågor om mig och mitt, men det är om vi hamnar på tu man hand och det gör vi sällan. Det märkliga är att Pär har regelbunden kontakt med sin pappa och syster där de avhandlar det mesta och då är det som att det räcker. De har fått andrahands information om mig och det räcker. De verkar inte tycka att det är nödvändigt att höra det från mig, så varför fråga? Varför visa intresse? Ett sätt att inleda kan vara att ”Jag hörde av Pär att du har snöat in på korsord? Kan du tipsa om nån bra korsordstidning?” Jag lever ett litet liv med få stora händelser och få mänskliga kontakter och det har jag valt själv. Något som jag inte har valt är att vara osynlig, att inte få bekräftelse utan att behöva ställa mig upp och torgföra mina upplevelser, känslor och tankar. Min integritet är för stark för att jag ska finna mig i att behöva göra så. Jag har inga arbetskollegor att diskutera med eller som kan uppmuntra mig och säga att jag gör ett bra arbete. Jag har inga vänner som kan fylla den funktionen och även om det är en konsekvens av de val jag har gjort betyder det inte att jag inte har det behovet. Allt det här dras fram varje gång Vårat Gäng träffas. Det dränerar mitt batteri fullständigt och jag behöver minst 1 dygn för återhämtning. I fred. Helst ensam.

Naglar & hår

Jag klippte håret idag. Jag kallar det inte att ”klippa”längre utan att ta bort hår. Mitt hår växer i volym och omfång snarare än på längden. Det handlar mer om att snagga nacken (en av mina största svettpunkter) och att tunna ur. Trots att håret inte blir eller känns tungt, som riktigt långt hår kan kännas, så upplever jag ändå en lättnad viktmässigt. Jag har många hårstrån och de växer tätt och när de tas bort är det så himla skönt att kunna känna hur luften cirkulerar runt nacken även när det är kallt ute. Jag brukade klippa mig var 8:e vecka och de 2 sista veckorna utgjorde alltid en enda lång kamp mot ett oregerligt hår tills jag för ett knappt år sedan kom på att jag kan klippa mig var 6:e vecka. Då slipper jag ju de 2 plågsamma veckorna! Duh!! Mina största snilleblixtar handlar alltid om enkla och självklara saker. Så enkla och självklara att jag blir förbannad på mig själv och på mina närmaste eftersom de inte har hjälpt mig att komma fram till de geniala förändringarna. En annan snilleblixt var när jag tröttnade på att teet i kannan alltid blev för starkt, så jag kortade ned dragningstiden. Då säger Elin att hon alltid har undrat varför jag låter teet dra så länge. MEH! Jag brukar trösta mig med att ”Bättre sent än aldrig!” och ”Jag skulle förmodligen inte ha varit mottaglig för just den förändringen tidigare.”.

Jag har tagit kosttillskotten Hyaluronsyra och Collagen i flera månader nu. Det är i första hand för mina fingernaglar som delar sig på tvären det vill säga in mot nageln, inte att de skivar sig. Det kan göra ont, de fastnar lätt i tyger och går sönder ännu mer och jag har varit tvungen att klippa ned dem så långt det bara är möjligt utan att klippa i själva fingertoppen och ibland skyddat dem med plåster. Jag har googlat och provat flera andra tillskott som zink och magnesium utan någon förbättring och jag minns faktiskt inte hur jag hittade de jag använder nu. Jag köper alltid från Svensk hälsokost, så jag snokade nog runt där. Kosttillskott behöver få tid på sig och jag tänkte inte så mycket på det. Jag höll inte andan och väntade så att säga. Efter ungefär 2 månader behövde jag inte längre klippa ned de naglar som varit som skörast. De växte ihop lite i taget och det behövdes inte mer än filning. De är inte helt återställda, det måste jag medge, men det går åt rätt håll och de övriga naglarna är starkare. Jag har återupptäckt nagellackning något jag gjorde varje vecka för …. ja, många år sedan. Intresse och tålamod försvann. Jag tycker om fina naglar. Inte långa, men välvårdade. Det finns en oväntad fördel och det är att lacket på sätt och vis håller ihop nageln och dessutom blir jag försiktigare eftersom jag inte vill att lacket ska förstöras och det, i sin tur, ger nageln lugn och ro att få växa ihop. Smart, eller hur? De här 2 kosttillskotten förde med sig 2 bonusar som jag inte hade räknat med och som kom så försiktigt att det tog längre än 2 månader att märka. Min hy är lenare. I flera år har jag haft en torr, småknottrig zon i pannan som varken skrubb, ansiktsmasker eller lotioner har rått på. Den har gett en ofräsch känsla trots att den inte synts. Nu är den borta! Håret är mjukare. Knäckebrödsknastret i knäna har försvunnit! Förut kunde jag inte smyga på folk ifall jag behövde gå i trappor. Jag har inte ont i vare sig knän eller höfter heller. Jag rekommenderar Hyaluronsyran och Collagenet!

Är jorden verkligen rund?

Mitt svar är ja, det är den och det behöver inte ifrågasättas. Däremot tycker jag om att få veta mer om de som inte är lika övertygade som jag. Det verkar inte finnas någon som tvekar, som ligger mitt emellan, som säger att de behöver mer fakta för att kunna bestämma sig utan här är det antingen eller som gäller. Jag såg en dokumentär på Netflix, ”Behind the curve” från 2017 och då var platt-jord-rörelsen 2 år gammal. I USA vill säga. Jag googlade lite, men hittade ingenting om att det finns anhängare i Europa. Den så kallade grundaren heter Mark Sargent och om jag har fattat det rätt tröskade han sig igenom varenda konspirationsteori som finns (varför?) och till slut fanns det endast den som handlade om jordens runda eller platta form kvar. Han var inte den första som fått för sig att ifrågasätta vetenskapliga fakta, så det fanns redan en del material att gå igenom. Skillnaden var att han blev så tagen av det han hittade att han gjorde en video på YouTube. Enligt honom och hans anhängare är jorden platt med nordpolen i centrum och sydpolen är en gigantisk isvägg längs med kanten. Jorden täcks av en kupol och solen, månen och planeterna befinner sig bara några hundra kilometer upp. Gravitationen förklarar de med att den platta jorden rör sig uppåt i en sådan hasighet att vi hålls på plats på grund av trycket ungefär som en supersnabb hiss som rör sig uppåt. Platt-jord-nissarna har varit tvungna att hitta på nya banor för solen och månen för att förklara dygn och årstider. De anpassar helt enkelt fakta efter sin övertygelse. Deras förklaring till satellitbilderna och jorduppgången som astronauterna tog från månen är att det är en gigantisk bluff från NASA:s sida. Satelliterna hänger i ballonger. Alla som arbetar för NASA är mutade. Visste ni att förkortningen NASA är väldigt likt det arabiska ordet ”nashab” som betyder att lura (enligt en av anhängarna)? Jag trodde inte att amerikaner hade tilltro till något som är arabiskt… 2017 ordnades en internationell konferens, så det finns väl några likasinnade utanför USA och det var en kvinna som frågade Mark Sargent om de inte ska försöka få sponsorer som kan ordna en resa till, bokstavligen, jordens ände? Det var tydligen på g. DEN expeditionen vill jag se resultatet av! Det är samma frågeställning när de som var övertygade om att världen skulle gå under 2012-12-12 och sedan vaknade dagen efter utan att något hade förändrats. Vad tänkte de då? Att de tagit fel på datum? Jag funderar på ekvatorn. Den finns väl inte om jorden är platt? Hur förklarar de då att kontinenter som Sydamerika, Afrika och Australien har omvända årstider? Varför har de höst nu när påsken firas och vårvärme till jul?

Det går inte att avfärda platt-jord-anhängare som foliehattar. Det är inte så enkelt. Många är högutbildade och kan en hel del om beräkningar, teknik och experiment. De vill ha på fötterna som vilka forskare som helst. I slutet av dokumentären genomfördes ett experiment som gick ut på att bevisa att jordytan inte kröker sig. En knappt 7 km lång platt sträcka med 3 kontrollpunkter på jämna avstånd. En laserstråle på en viss höjd. Om jorden är platt träffas den sista kontrollpunkten på samma höjd som de 2 första. Filmen avslutades med att han som utförde experimentet mumlade: ”Intressant…”. Han hoppade inte jämfota och skrek ”Vi har rätt!!” Intressant, eller hur?

Pandemin

Jag har sett en dokumentär om pandemin. Dokument utifrån på svt.play. Den handlar om det första året, 2020. Det är bara 2 år sedan det brakade loss, men det känns som evigheter. Serien baseras på vittnen, både privatpersoner och yrkesfolk, med lite nyhetsfakta insprängt. De första som intervjuas kommer från Wuhan i Kina där allt startade. Jag måste erkänna att myndigheterna agerade blixtsnabb och effektivt. Total nedstängning i dryga 2 månader och när restriktionerna lättades och folk fick gå tillbaka till sina arbeten fanns alla möjliga metoder att hålla koll på smittspridningen. Munskydd och handsprit, förstås, men även den omdiskuterade spår-appen. I kollektivtrafiken kollades alla om de hade feber genom att en anställd stod med en termometer och mätte tempen innan man fick gå ombord på bussen. Tunnelbanan hade QR-kod som man skulle skanna och som visade var i tåget man hade rest. På bara 2 månader! Det finns inte mycket positivt att säga om diktaturer, men våra lättkränkta och integritetskrävande medborgare sätter egoistiska käppar i hjulet. Vi ska folkomrösta om i princip allt. Baksidan av demokrati. Det kinesiska paret i dokumentären var oerhört självgoda och det fanns det fog för då. Nu vet jag inte om de är så stöddiga längre.

Det fanns inslag och intervjuer från USA (svårt att låta bli med Trumpen i högform), Brasilien (med sin alldeles egna dåre), Colombia, Nairobi, Beirut, Bangladesh, Moskva, Paris, London. Till och med en by med urbefolkning i Brasilien och ett litet samhälle på Island var med. Däremot fanns inte Nya Zeeland med som genomförde den mest effektiva nedstängningen eller norra Europa med t.ex. Tyskland och inte ett pip om Sverige eller våra grannländer. Jag blev inte bara besviken utan sur. Dokumentären handlade om hur olika länder hanterade pandemin och med tanke på hur mycket skit Sverige fick ta borde vi ha varit representerade.

En av corona-förnekarna i USA gapade om att ”Ingen frisk har dött av corona!” Duh! Ingen frisk dör någonsin av en sjukdom. Det är de sjuka som gör det.

I september 2020 skrev jag en insändare till DN.se som publicerades. Jag uttryckte redan då att svensken är självisk och ovillig att avstå från någonting som skulle innebära att tillvaron på något sätt blev jobbig. Jag tyckte och tycker fortfarande att FHM har gjort ett bra arbete med hänsyn till att svensken är så ovillig att ta order. Det faktum att förskolor och skolor förblev öppna gjorde att många barn kunde komma ifrån tuffa hemförhållanden även under pandemin. Det är långt ifrån alla som har möjlighet att jobba hemifrån eller har generösa och flexibla arbetsgivare. I insändaren uppmanade jag fler till att använda munskydd och det skulle jag inte ha gjort. Jag fick kommentarer om att jag ska vara försiktig med att gå ut med medicinska råd. Ett munskydd är väl knappast ett medicinskt råd jämfört med Trumpens uppmaning att injicera blekmedel för att hålla sig frisk. Det fanns de som tyckte att jag skulle åka till Köpenhamn och se hur danskarna sjabblade med sina munskydd. Bara för att enstaka danskar inte kan använda ett munskydd på rätt sätt är det ingen idé att vi heller försöker.

Jag tycker inte om människan. Jag har inte förlorat någon av mina närmaste i covid. Ingen har heller blivit allvarligt sjuk. Inte ens min svärfar som fyller 88 år och är väldigt social. Om jag hade tyckt om människan hade jag kanske inte begränsat mitt liv i så hög grad. Det beror inte bara på att jag är introvert. Om jag hade tyckt om människan hade jag möjligen fått en vidare vy av världen och då hade kanske lite positivt slunkit in. Jag använder inte någon som helst form av sociala media. Jag avslutade mitt FB-konto för något år sedan. Jag läser DN.se en gång om dagen och till och med det lilla får mig ofta att må dåligt. Det är Pär och Elin som rapporterar från världen utanför och de är inte lika bittra eller desillusionerade som jag är. Det finns inget som pandemin har fört med sig som har fått mig att bli vänligare stämd till människan. En snabb effekt av att flygtrafiken stängdes ned när covid bröt ut var att koldioxidhalterna sjönk dramatiskt. Djurliv och natur fick en möjlighet att återhämta sig när det farligaste rovdjuret satt i karantän. Om vi hade kunnat fortsätta så hade chanserna att uppnå klimatmålen förbättrats, men icke. De sista restriktionerna hade knappt blivit offentliga innan resebyråer och passmyndigheter överfölls. ”Jag måste få sol!” ”Jag måste få värme!” Att så många människor har dött till följd av covid är ingen förlust för vår planet. Den är överbefolkad. Jag tror att vi förr eller senare blir tvungna att starta om rubbet. Att börja från noll.

Förhållanden

Att leva med en annan människa är inte alltid så lajbans. Inte ens när du har valt själv. Inte ens när du älskar personen. I augusti har Pär och jag levt tillsammans i 32 år år och varit gifta i 30, så om jag låter mästrande och stöddig tycker jag att jag har goda belägg för det. Det finns mycket som har påverkat min syn på hur ett bra äktenskap ska vara och en del har jag fått med mig hemifrån. Det som har påverkat mig mest är det som mina föräldrar inte gjorde: de pratade inte med varann. Det var det intrycket jag fick. Jag hörde dem aldrig göra det. Inte med mig heller. Inte om det som var angeläget. Jag är 57 år nu och det känns fortfarande inte bra att erkänna att jag inte visste något om mamma eller pappa. Jag visste att mamma kom från södra Sverige och att hon inte trivdes i Kiruna. Hon röstade socialdemokratiskt, men jag vet inte varför. Hon trodde på gud, men antydde att det var för privat att prata om. Pappa röstade på dåvarande Folkpartiet (dagens Liberala) mycket på grund av att han ägde en fastighet och en del skog och därför inte var en anhängare av skatter. Inget mer. Barn är ofta frågvisa, men det är när det uppmuntras. Mina föräldrar bjöd inte in till det. Med det i bagaget bestämde jag mig för att prata, att kommunicera med Pär och så småningom Elin. Det är ingenting som fungerade direkt. Vi har tränat på det. I början skrev jag dagbok och ibland fick Pär läsa eftersom jag tyckte att det var lättare. Med tanke på att jag aldrig varit pratsam av mig, så växte Elin upp med en babblande mamma. Enkelt småprat när hon var en baby till konkreta samtal ju äldre hon blev. Hon har vuxit upp med föräldrar som pratar med varandra och med henne. Hon har vuxit upp med föräldrar som har hållit ihop trots flera och ibland långa perioder när det varit jäkligt tufft. Det har hon tagit med sig i sina förhållanden. Även det senaste som varade i drygt 3 år och som nu är slut sedan en dryg månad.

Hennes sambo har oxå vuxit upp med föräldrar som har hållit ihop genom flera kriser, men de valde en helt annan taktik. Mamman är extrovert extra allt medan pappan är introvert extra allt. Så länge hon är med i rummet hålls samtalet igång och när hon går faller det platt. När hon är missnöjd med någonting använder hon utestängningsmetoden. Hon talar inte om vad som är fel eller varför och när det sedan har gått över talar hon inte om varför. Pappan är tystlåten och passiv när det gäller det mesta. Hur 17 har de lyckats förbli gifta i över 30 år?! Det är det här som Elins sambo tog med sig i deras förhållande.

Vi gillade honom från början. Han är gullig och väluppfostrad, generös och rolig. Han och Pär har mycket gemensamt genom intresset för programmering och teknik. Han hade flyttat hemifrån sedan flera år och bott långt från sina föräldrar och det tycker jag är viktigt med tanke på hur Elins tidigare pojkvänner har betett sig. Navelsträngen var klippt. Sambon har en lindrigare variant av Aspberger och det gör att han upplevs som fyrkantig med ett stort behov av rutiner. Han snappar inte alltid upp ironi och underförstådda sociala regler, men det har aldrig varit något problem. Han är lätt att umgås med. Det som har varit knepigt är att han är glutenintolerant. Nu har jag lärt mig att det finns gluten i nästan allt från gelégodisar till teriayaki-sås. Det är på den nivån att när han beställer glutenfri pizza kan de inte dela den med en pizzakniv som använts till vanliga pizzor. Vi har ofta fått fråga vad han kan äta när vi bjudit dem på middag. Man lär så länge man lever.

När Elin och han träffades bodde han i andra hand i en etta inte större än en rejäl garderob och till en hyra som skulle ha kunnat få lägenhetsägaren åtalad. Han flyttade in hos Elin. Det var när han kom in på utbildningen i programmering som det började knaka. Något som påverkar Pärs och mina åsikter om det hela är att vi inte har haft tillgång till båda sidorna av myntet, så att säga. Sambon är privat av sig och har aldrig tyckt att de ska ventilera sina problem med andra, varken med hans föräldrar eller oss. Det har lett till att vi har tagit Elins parti till 100% för hon har vänt sig till oss. Hon är van vid att kommunicera, hon behöver det. När han flyttade till Hässleholm i juli 2020 dröjde det inte länge innan han började pressa henne till att flytta dit eftersom han inte tyckte om eller trodde på distansförhållanden. Han gav henne 6 månader att bestämma sig. När Elin, Pär och jag var på Öland den julen tillbringade hon en hel del tid med att tjafsa med honom i telefon. Sommaren 2021 tillbringade Elin semestern hos honom och de fick möjlighet att umgås en längre sammanhängande period än de enstaka helger som de fick under första 6 månaderna av året. Till slut fick sambon som han ville för det är så jag ser det. Han har inte gett så mycket tillbaka. Hon sa upp sig, fixade nytt jobb, packade ihop och flyttade till honom. Vi kom efter med ett lass. De förlovade sig. Sedan klippte hon banden till Rönninge helt genom att sälja sin Lilla Pärla, sin första lägenhet som hon trivts så bra i. Kan ni föreställa er hur trött hon var efter så många förändringar? Dessutom var förskolan hon bytte till ett skitställe och hon blev tvungen att byta jobb igen. Hon ville att de skulle leta efter en ny lägenhet som kunde vara deras från början i stället för att hon har ”flyttat in” hos homom (och han inte var pigg på inredningsförändringar), men han hade inget intresse av det. Han började klaga på att hon alltid var trött. Han ville ”ha mer glädje i sitt liv”. Han ville ha tillbaka pirret som funnits i början. Han visade sig vara handlingsförlamad på samma sätt som sin pappa. Han behöver att Elin ger direkta order om att städa eller tvätta eller en sån skitsak som att lägga en kastrull som det kokats ris i i blöt. Han surar på samma sätt som hans mamma gör. Han har visat att han kan vara elak. När han hade gjort kaffe frågade Elin om hon kunde få en mugg. ”Det finns i köket. Du kan hämta själv nu när vi gjort slut.” Läget just nu är att hon sover på en madrass i köket tillsammans med Siri. Siri brukar vara instängd där på nätterna eftersom hon har en tendens att röja när andra vill sova. Det är inte trevligt för henne att komma hem efter en arbetsdag med stojiga blöjnissar och mötas av matrester och odiskat porslin i det som numera är hennes sovrum. Pär och jag var i Hässleholm helgen när Elin fyllde år och vi passade på att fira min födelsedag oxå. På fredagskvällen åt vi middag på Casablanca tillsammans med hans föräldrar. Maten var av hög kvalitet som varje gång vi har varit där, men hans mamma är som ett svart hål som drar till sig energi och tömmer mitt batteri på nolltid. Väldigt trevlig, men tröttande. På lördagen åkte vi till Emporia i Malmö som visade sig vara förlagan till Mall of Scandinavia i Solna. Vi hade en väldigt trevlig dag och avslutade den hemma hos Elin och sambon med hämtmat från Wok House. Nästa dag åkte vi hem och så fick vi veta att de hade gjort slut. Häpp. Det var väl ingen överraskning direkt, men det som störde mig och som gjorde mig förbannad i stället för ledsen var att de visat upp en fasad på hans initiativ eftersom vi ju visste hur de hade det. Jag kände mig lurad. Det är tråkigt att han inte har större förtroende för oss än så. Vi var inte där för att bli underhållna. Vi var där för att Elin fyllde år och för att vi ville vara där.

Trots allt känslomässigt stök trivs dem i varandras sällskap, så en kort period hade de det riktigt bra tills Elin kom hem från jobbet och berättade att en kollega sagt – på skämt! – att hon kände en kille som var singel nu när Elin oxå var det. Sambon blev så jävla sur att han inte pratade med henne på flera dagar. Varför? Förväntar han sig att hon ska vänta på att han ska upptäcka att det här med att vara särbo faktiskt är en bra idé? Det är ännu en alternativ som han absolut inte kan tänka sig. Att komma hem efter en arbetsdag ska vara vilsamt, det ska vara en möjlighet att andas och slappna av. Det är 16 dagar kvar tills hon får nycklarna till nya lägenheten. Både hon och vi är otroligt otåliga. Imorgon, skärtorsdag, åker hon till Öland tillsammans med Siri. Där finns hennes pappa, kaminen och en möjlighet att sova så mycket hon behöver. Hon kommer hit nästa vecka när Pär fyller år och veckan efter det åker vi ned och hjälper henne att flytta. Sambon kommer inte att vara närvarande. Han har sagt till mig att han tycker om att jag är ärlig och rak, men jag tror inte att han skulle uppskatta den sidan hos mig om vi träffades.

Film är inte bäst på bio

Det är måååååånga år sedan jag gick på bio. Jag tror att det var tillsammans med Elin och vi såg den sista filmen i Twilight-sagan på Filmstaden vid Hötorget. På den tiden köpte vi alltid bio-godiset på Caramella som låg och fortfarande ligger på Slöjdgatan snett mitt emot Filmstaden. Deras utbud och kvalitet var svårslaget medan Filmstadens var fisigt och dyrt särskilt som ingen av oss är någon popcorn-fantast. Redan då var biljettpriserna löjligt höga, men låg åtminstone under 100-lappen. Idag får man pröjsa 149 kronor för en biljett. Om du vill ha en stor popcorn och läsk till får du lägga till 104. 253 spänn för ett enda besök och då finns det inga garantier för att filmen är bra. Jag läste det i DN.se idag. Det är en kinaman från en kommunistisk diktatur som äger större delen av Svensk Filmindustri nu. Han har så mycket pengar att han förmodligen kan försörja hela sitt land, men vill ha mer bland annat genom att höja bio-priset. Hur många barnfamiljer har råd att gå på bio med dem priserna? Det finns en anledning till att streaming-tjänster som Netflix tar över marknaden och jag ser inga problem med det. Bio är överskattat. Volymen är så hög att det är på smärtgränsen. De skryter alltid med att ljudsystemet är världens bästa, men i så fall borde de kunna dra ned volymen. Folk är ohyfsade. Punkt. När jag ser film hemma har jag min bekväma soffa och jag kan mumsa på vad jag vill. Ingen knölig jacka eller väska som ska få plats. Ingen påfrestande reklam. Jag kan pausa om jag behöver gå på toaletten och jag kan avbryta om filmen är dålig. Vi har platt-TV och soundbar. Vi betalar mindre per månad än vad ett enda biobesök kostar, så varför skulle jag vilja gå på bio?

Träning

Jag tränade idag och körde ett fullt program och det händer inte ofta numera. Det är kanske psykologiskt att varje gång jag verkligen är igång med promenader och ett gummi-pass i veckan, så skiter det sig. Är det inte förkylning, så är det extrem trötthet eller humördipp. Undrar om jag saboterar för mig själv? Undermedvetet. Varför?

Träningsmässigt är det promenader och gummiband som gäller. I höstas köpte jag nya gummiband med handtag och i samband med det gjorde jag om hela programmet. Det behövdes förnyas och det var kul! Jag behöll de flesta övningarna, men anpassade dem till de nya gummibanden. Några övningar är nya tack vare att det följde med en ”dörrstopp” som gör att jag kan trä banden igenom en ögla som är fäst i en ”dörrstopp” och sedan hakar jag fast den i den övre kanten av dörren och stänger. Tyngdpunkten har alltid varit på överkroppen och armarna för benen får ändå sitt tack vare MBT-skorna. Det nya programmet har fler övningar för ryggen. Jag har 4 nivåer på programmet: extra lätt, lätt, medium och fullt. Varje gång det har blivit ett uppehåll i träningen backar jag 1 eller 2 nivåer för att inte avskräcka mig själv. Det är därför det så sällan blir ett fullt program. Nu gäller det att lyckas med ett fullt program även nästa vecka!

Ett handskrivet brev

Igår fick Pär och jag ett handskrivet brev adresserat till ”Familjen Sundbäck”, levererat av Postnord och med ett frimärke på. Hur ofta händer det?! Jag blev väldigt nyfiken! Pär öppnade det, ögnade snabbt igenom det och släppte det som om det bitit honom. Brevet kom från Jehovas vittnen. Det var skrivet på ett vanligt randat ark i C5-format och på båda sidorna. När jag höll upp det mot ljuset fick jag intrycket att det faktiskt var handskrivet. Det handlade om att Jehovas vittnen har fått en web-sida som kan läsas på 1052 olika språk. Imponerande! Skribenten hoppades att vi ville besöka sidan och få möjlighet att ta del av allt bibeln kan lära oss om bl.a. Jesus död och uppståndelse (påsken är i faggorna). Det låg även en tunn broschyr i kuvertet. Jag har inte besökt deras sida eftersom jag inte är varken nyfiken eller intresserad, men jag funderar över 2 saker. Brevet är skrivet i jag-form, men undertecknat med Jehova Rikets sal i Tumba. Varför får vi ett fysiskt handskrivet brev med tips om en web-sida? De måste ha hittat oss i nåt register och sedan suttit ned, skrivit, förseglat, satt på frimärke samt lagt det i en brevlåda. En hängivenhet som är sällsynt idag. Kanske ökar chansen att mottagaren läser brevet i pur förvåning – som jag – i stället för att markera ett mail som skräppost om Jehova eller Jesus eller bibeln finns med i rubriken.