I fredags vände det. Vädermässigt. Det blåste halv storm och regnet öste ned och det är alltid tecken på förändring. Nu är det betyyyydligt, härligt svalare och frosten lägger sig om nätterna. Igår gick jag en långpromenad på 85 minuter och det var inte någon nära-döden-upplevelse mer än i de Otäcka Backarna då jag nästan tappade farten helt. Vinterjacka och mössa även om mössan åkte av ganska fort. Nu är MIN årstid här!
Fortfarande grönt, men täckt av spröd frost.
I lördags var Elin och svärfar här på middag. Robin var inte med för han var hos släkten i Skåne. Det blev ganska trevligt. Svärfar är pratglad. Lite för pratglad. Pratar mer än han frågar. Vid ett tillfälle slängde jag in att det finns en anledning till att vi har 2 öron och bara 1 mun, men han fattade inte vinken.
I söndags åkte vi till Elgiganten i Kungens kurva och kikade på en ny kyl och frys. Våra är 20 år gamla och har börjat ge konstiga ljud ifrån sig i stil med dödsrosslingar. Vi har varit inne på att byta tidigare, men gav upp när vi insåg att det inte finns kyl och frys som passar in i vårt kök rent storleksmässigt. Nu när det är nödvändigt med ett byte har vi krupit till korset och accepterat att kapa/höja skåpen ovanför. Det är det lindrigaste alternativet. Nu väntar vi på att det ska komma en ordentlig köldknäpp, så vi kan flytta ut frysvarorna på balkongen under tiden.
Styrketräning idag. Ett mediumpass. Det var tungt och flåsigt, men inte fullt så jäkligt som förra veckan.
En 80-talsklassiker med ett helt fantastiskt ös i; en cover på ”Don’t leave me this way” med Communards.
Det går utför med humör och hälsa och jag orkar inte kämpa emot. Förkylningen hänger kvar och tröttheten är sinnessjuk. Jag har sovit till både 12 och halv 14. Jag tar sömntabletten tidigare och tidigare för att slippa undan. Det är inte längre lika roligt att måla. Jag klarar inte av att läsa. TV:n lockar inte för kroppen protesterar mot allt sittande. Idag tränade jag med gummibanden, men det var så satans tungt och tempot blev till slut så lågt att jag knappt höll mig varm. Jag tog en Lergigan vid 14, men det vete tusan om den fungerade. Värmepåslagen känns allt mer som vallningar.
Jag har styrketränat idag!! Det kändes så bra och var så skönt! Det blev ett lätt pass eftersom det har hunnit gå 7 veckor sedan sist. Det kommer att kännas i morgon. Framför allt i armarna. Igår klippte jag av mig håret och det känns också bra när det kommer till träning eftersom en av mina största svettpunkter är nacken.
Jag mailade ju säljaren av målarboken och han hade väldigt dåligt samvete. Jag ska få pengarna tillbaka, utom portot och det är jag tacksam för.
Mina syskon. Det finns flera anledningar till att jag har valt att bryta med dem bland annat att det alltid, alltid har legat så stort fokus på ohälsa och krämpor. I morse fick jag ett sms från lillsyrran med en aktuell eländes-rapport. Brorsan har ramlat och brutit ryggen och ska opereras, ena syrran är nu sängbunden efter en stroke för några år sedan och en andra syrra är syre-bunden. Stroken kände jag till, men inte det andra. Först hade jag tänkt tiga ihjäl sms:et, men valde att svara med förhoppningen att klargöra och sätta punkt. Lillsyrran svarade i sin tur att brorsan kontaktat henne för att den syre-bundna syrran bett honom. Varför?! Jag har inte haft kontakt med henne på minst 15 år. Om jag går miste om de positiva nyheterna, så varför ska jag dängas i huvudet med de negativa?! Det kändes som att kastas in i en dålig serie där jag missat de första säsongerna.
Med tanke på familjerelationer länkar jag till ”The family business” med Stats.
Det fortsätter att vara långt mellan inläggen… Tillvaron är trög. Jag har börjat med allergimedicinen igen och jag tror att den hjälper, men jag har blivit förkyld också. Igen. Helt utslagen i ett par dagar och sedan går jag en promenad eftersom jag mår bättre och åker på ett bakslag. Mår bättre nästa dag och städar och åker på ett bakslag. Det är tröttsamt. Det är fortfarande målning som gäller. ”Dagdrömmar” av Hanna Karlzon är en ny favorit och jag beställde ett andra exemplar från Bokbörsen eftersom den har utgått hos förlaget. När det gäller begagnade böcker har jag inga bra erfarenheter och beställer bara om boken är i nyskick det vill säga i det skick den är när den kommer från tryckeriet. Boken fanns hos en privat person i samarbete med Bokbörsen, den kom och jag betalade. Den såg bra ut vid en snabb genombläddring och den fick ligga i några veckor. När jag började måla i den saknade jag några motiv, men trodde att det kanske bara är en annan utgåva. Misstanken ville inte släppa, så jag jämförde med den jag redan har och misstanken blev bekräftad. Det saknas MINST 4 bilder och de är utrivna, rakt av och fult gjort med pappersrester kvar vid bindningen. Som pricken över i är en liten bild på försättsbladen redan färglagd med tusch. Nyskick – så fan heller! Jag har mailat både Bokbörsen och säljaren. Ångerrätten gäller inte längre, det har gått för lång tid, men jag behövde lufta mitt missnöje och min besvikelse. Jag betalade 135 kr för den, 197 inklusive frakt. Jag har beställt från Bokbörsen för sista gången.
En hel vecka sedan sist… Vi firade bröllopsdag i torsdags. 27 år – inte illa! Förra året var det kork-bröllop. Ska jag tolka det som att vi höll oss flytande eller att vi var för korkade för att skiljas? Ha! I år är det balsa-bröllop. Balsaträ kallas också korkträ, det är väldigt lätt och inte så tåligt. Whaaat? Vi har åtminstone kommit upp i 1 ädelmetall: silver för 25 år.
I lördags var svärfar här på middag, bara vi 3 och en möjlighet att samtala utan att behöva göra sig hörd. Det blev överraskande trevligt! Min kontakt med honom har aldrig varit nära, jag har aldrig nått fram, men sedan svärmor dog för ett drygt år sedan har han – helt naturligt – förändrats och i lördags var han ovanligt öppenhjärtig och pratsam, pigg och på gott humör. Det går inte att förneka att svärmor påverkade honom väldigt mycket, det var hon som satte tonen och hon har alltid varit mer pessimistisk än vad han är. Vi pratade om så skilda ämnen som bakelser, husdjur och aktiv dödshjälp. Jag fick lära mig något nytt om honom också. Han nyser alltid 12 gånger! Inte i sträck, men när han väl har börjat blir det 12 nysningar.
I söndags var Elin och Robin här och fikade. Pär har äntligen träffat någon han kan prata kodning med: Robin. Där finns både intresse, kunskap och nyfikenhet och den här gången satt de i vardagsrummet med tv:n som extra stor skärm och roade sig. Elin och jag satt i köket och målade, drack te och pratade om allt möjligt. Det blev också himla trevligt!
Trevlig helg eller inte, så laddade mitt batteri ur. För ovanlighetens skull tog det mig med överraskning. Jag har varit helt sänkt i 2 dagar inklusive en ny (lindrig) förkylning och legat i sängen halva dagarna och inte velat äta lagad mat. Pär har åkt på ett bakslag och hostar och snorar som om han får betalt för det. Han ska försöka arbeta i morgon. Jag håller avståndet och vi sover i varsitt rum. Ingen promenad eller styrketräning och det har gett mig ångest eftersom jag hade kommit igång så jäkla bra! Idag kom jag äntligen upp och ut igen. En långsam promenad, inklusive Konsum, på 55 minuter. Det var skönt och det kändes bra! Jäss!
Visste du att det finns en motsats till placebo-effekt? Nocebo-effekt som inträffar när man inte känner sig sedd eller bekräftad inom vården och leder till misstro. Med tanke på hur dagens vårdsituation ser ut är det inte konstigt med alla rapporter om dem som verkar bli sjukare i stället för friska. Jag kom att tänka på den läkare som slutade, som jag träffade sista gången den sista maj. Henne fick jag aldrig kontakt med, hon lyssnade inte utan skrev bara ut Lergigan och Circadin och jag upplevde det som att de inte hjälpte mig för 5 öre. Jag har inte använt Circadin fler gånger, men tar Lergigan varje kväll. Nu när jag har fått distans till läkaren och förtroende för AG, så känns det som att Lergigan hjälper mig. Placebo-effekt eller inte, det viktiga är att jag mår bra.
Anna Jansson som skriver om polisen Maria Wern är väldigt omtyckt och uppskattad för sin bokserie. Eftersom det är kriminalromaner eller deckare eller polisberättelser eller vad man väljer att kalla det, så har jag struntat i böckerna. Tills nu. Jag ville ge dem en chans och det ångrar jag inte! Jag lyssnar på dem med Marie Richardson som inläsare. Det finns 20 (!) böcker hittills och de har lyckats med konststycket att få henne som inläsare av alla. Hon är en av de bästa och böcker handlar om mycket, mycket mer än polisarbete, psykopater och kvinnor som utsätts för den ena vidrigheten efter den andra. Påminner om Hammarby-serien av Carin Gerhardsen med mycket mänsklighet, humor och aktuella problem. Just nu lyssnar jag på den 9:e boken och har alltså 11 kvar. Aj lajk it!
