Inatt fick jag sova 8 sammanhängande timmar och det känns som en oerhörd lyx! Men efter duschen ramlade hopplösheten över mig igen lika äcklig som svetten efter en vallning och jag ringde psyk i Södertälje för att få en telefontid hos min (värdelösa) läkare för att ändra doseringen av både Paroxetin och Lamictal för något måste kunna göras. Jag fick beskedet att hon har slutat. Min rektion var en kombination av gap och skrik tillsammans med tårar. Hur fan är det möjligt?! De har en läkaromsättning som är vettlös och bortom all kritik. Jag kan faktiskt förstå att läkaren valde att inte tala om det här för mig i fredags och att förmodligen fler läkare väljer att göra så för vi patienter måste ju få protestera på något sätt och att då vara instängd i ett rum med en sjuk och missnöjd patient kan nog snabbt bli en hotfull situation. Jag fick numret till AG som skrev upp mig på en telefontid hos MP i morgon halv 9.