”Teodlarens hustru” av Dinah Jeffries. Jag snappar upp ett boktips i FB-gruppen, läser om den på Bokus och lägger den i min favoritlista i väntan på nästa bokköp. Veckor och månader passerar och sedan är det äntligen dax att fylla på bokhyllan här hemma. Jag går igenom mina markerade favoriter, läser baksidestexter, funderar, går på magkänsla och beställer. När jag får hem böckerna lägger jag dem i min att-läsa-hög och så småningom väljer jag en bok som jag vill läsa. Idag blev det ”Teodlarens hustru” som jag köpte för att den räknas som en historisk roman, men när jag läste baksidestexten för att uppdatera mig blev jag fundersam. Hur tänkte jag? I den andra halvan av texten finns klyschor som ”låsta dörrar” och ”ledtrådar till det förflutna” och ”tvingas ta ett beslut …. för all framtid”. Romantiskt dravel! Förmodligen hade jag dömt ut boken redan när jag läste den första sidan, men efter 40 sidor kände jag mig säker på att det verkligen var romantiskt dravel. Blä!
