En 80 minuters långpromenad med Pär som sällskap (jag minns inte när jag fick med honom senast…). Det var 3,5 månad sedan jag kollade läget i Heliodalsprojektet. Den gången var där ett enda stort hål tvärs över vägen. Den här gången var allt asfalterat; breddad väg med ny, rejäl trottoar och belysning. Inga hål så långt ögat kunde se. Wow! Jag blir lika imponerad varje gång jag följer ett väg- eller husbygge: en vansinnig röra och sedan – häpp! – är allt på plats. Det blev en riktigt skön promenad med vinterjackan på och vi gick backe upp och backe ned, en väg härs och en väg tvärs. Det har känts i benen hela dagen. Jag har verkligen saknat Ut på landet-svängen! Nu kan jag gå den på helgerna åtminstone. De har en bit kvar och det är tänkt att det ska vara helt färdigt till våren.
