Månad: mars 2017

En skrämd råtta i trappor

Youghurtkvarg med müsli och 1 ägg till frukost.

PANG! Tandvärk så in i …. Värkkombon. Borstade tänderna och väntade otåligt på att tabletterna skulle kicka in.

Nedför vår trappa, ut från gården, nedför fler trappor, mot stationen.

Upp för trappor, genom spärren, ut på perrongen. 10 minuter tills tåget skulle gå. Jag vankade fram och tillbaka hellre än att bara stå.

Mycket folk trots att morgonruschen var slut. Lyckades läsa trots att det babblades i telefon på både svenska och utrikiska och trots en dragspelare som spelade ”Besame mucho” (han spelar alltid den trots att det går månader mellan uppträdandena). Jag har samma förhållande till dragspel som Sten Broman…

Av på centralen och trapporna upp till Klarabergsvägen. Rulltrappa ned till Vasagatan, till vänster längs Vasagatan och sedan över till Kungsgatan där jag försökte hålla mig långt ute till vänster för att slippa takdroppet. Målet var Tehuset Danielsson (tebutiken). Många hekto te, en ny burk och en ny tehuva.

Omvänd sträcka tillbaka till centralen. Jag passerade 2 Espressohuse och var oerhört frestad att lyxa till med en varm choklad med extra vispgrädde. Jag stannade till utanför den ena och kunde se prislistan som avslöjade att det skulle kosta mig 45 riksdaler att lyxa till tillvaron. 45 kronor för varm choklad som endast är uppvärmd och med grädde som inte är äkta – det är inte försvarbart! Jag kilade vidare i min skrämd-råtta-stil uppför trappan till Klarabergsvägen, över gatan, genom spärren och nedför trappan till perrongen och 8 minuter kvar tills tåget skulle gå.

Jag såg en hel drös med panchisar i ena änden av perrongen och de kan vara stimmiga när de kommer i flock, så jag drog mig mot andra änden. En lärare med en skolklass i släptåg passerade mig inne i vagnen. Han ville väl längre fram i tåget, men där satt panchisarna, så de kom travande tillbaka och spred ut sig i min närhet. Skolklasser är oxå stimmiga och jag fixade inte att läsa. Jag lyssnade på bok och spelade i stället.

Rönninge. Nedför trappan från perrongen, uppför trapporna från stationen, uppför backen, in på Fiskaruddsvägen och sedan uppför trapporna till Engelsbergsvägen, in på gården och uppför den sista trappan. Hemma! Det tog 2 timmar tur och retur. Vad gör jag inte för att få dricka gott te?

De små bakslagens dag

Vägning: 100,3 kg som innebär att 1 sketet hekto har försvunnit den senaste veckan. Status quo, tycker jag. Den största besvikelsen kom av att jag ska fira med nya MBT-skor när jag når under 100 kilo och jag var säker på att jag skulle nå det målet den här veckan.

Det andra bakslaget kom när jag promenerade runt Flaten. Det har snöat igen. De plogar och vräker upp snön på trottoarer och gångvägar. Jag blev på så dåligt humör medan jag vinglade, slirade och pulsade att jag övervägde att endast gå till Konsum och hem igen. Den ynkliga viktförändringen fick mig att fortsätta och jag valde att se det som en bra träning för benen och att snöpulsande förmodligen höjer pulsen.

De har påbörjat pålningen. Dunk! Dunk! Dunk! Jag är glad att jag inte bor granne med bygget…

Det tredje bakslaget är att jag har tandvärk varje dag. Jag brukar klara mig med en omgång av värkkombon, men nu har det börjat värka även i den nedre kindtanden som oxå har en gammal lagning som bör bytas.

Det fjärde bakslaget är att jag inte lyckas ta mig förbi en svår nivå i Candy Crush. Jag skulle kunna köpa förstärkningar, men jag vet att nästa månads mobilräkning redan nu är otrevlig.

Endorfiner

Det var 2 veckor sedan jag tränade med gummibanden, så jag körde ett lätt pass idag och jäklar i min lilla låda vad det gick bra! Den första minuten av uppvärmningen var tung och det kändes inte lovande, men så fick jag plötsligt till rytmen och andningen och armarna var med och då forsade endorfinerna. Vilken kick! Det har nog aldrig inträffat under uppvärmningen. Sedan hade jag ångan uppe och koncentrationen fanns och det var så roligt och skönt! Kroppen kändes lätt – bokstavligt eftersom jag har blivit av med några kilon – och var med på noterna. Ett perfekt pass.

Låtlisterepresentanten är en gammal goding som alltid får fart på livsandarna: ”Another one bites the dust” med Queen från tidigt 1980-tal.

 

Kvällsmål, muskler och fett

Jag träffade IB klockan 9 hos Itrim, Huddinge. Det handlade om mitt kvällstuggande. I min matbok skriver jag in ”Xtra” om jag äter något efter kvällsmålet som består av en bar. I början var ”Xtra” ett undantag för att sedan bli en regel. Eftersom jag ändå går ned i vikt känner jag ingen panik, men det är en vana som kan ställa till problem för mig när jag har blivit viktstabil. Då kommer kvällstuggandet att få mig att gå upp i vikt igen. Säkert som amen i kyrkan. Fördelen med att det är en ren vana och inte ett känslomässigt ätande är att jag har möjlighet att byta den vanan mot något som inte kommer att få mig att gå upp i vikt igen. Och jag har möjlighet att göra det direkt. Ikväll skippade jag baren (jag är ändå oerhört trött på dem och så är de dyra) och fyllde en assiett med 2 kalkonskivor, 3 parma, lite keso, 2 små tomater och 2 skivor rostat bröd med smör. Det var så gott, så gott, så gott! Från och med idag äter jag endast en måltidsersättning och det är soppan till middag. Vägningen visade att muskelmassan är konstant och det ska den vara för det är fettet som ska försvinna och det gör det från 50,8% till 48,5%. Jag består inte längre av hälften fett.

Efter mötet handlade jag lite på apoteket och så passade jag på att gå in på Stora Coop för att fylla på mina charktallriks-förråd. Jag hittade allt utom vindruvor. ??? Personalen var inte välkomnande eller särskilt trevliga och när jag skulle betala gick jag mot den enda vanliga kassan som var öppen. Kassörskan pratade med en kund och de verkade känna varandra väl. På kassabandet stod skylten ”Nästa kassa, tack!”. Det fanns bara snabbkassor där man scannar sina varor och det har jag aldrig provat på. Jag hade knappt börjat med denna skrämmande nya teknik innan kassörskan i den vanliga kassan hade öppnat för allmänheten. Hon hade tydligen babblat färdigt med sin bekant. Usch! Sånt beteende tål jag inte! Dit går jag ogärna tillbaka. De hade ett uselt utbud av blockljus oxå.

Parfym

”Parfymsamlaren” av Kathleen Tessaro. Jag läste 3 fjärdedelar innan jag fick nog. Den var för lättviktig. Jag fick känslan av att författaren ville för mycket med den här berättelsen. Det var en innehållsrik första halva, ett upplägg som lockade mig att fortsätta läsa, men vid den punkt jag slutade läsa borde handlingen ha hunnit längre för att det inte ska bli ett plötsligt slut. Det fick jag ju inte veta, men det känns inte som att jag går miste om något.

Fotmord

Jag älskar att promenera. Jag mår bra av att promenera! Jag ser fram emot mina promenader. Jag har behov av att promenera! När skorna begår mordförsök på mina fötter och lyckas med det efter halva sträckan, så blir jag inte bara irriterad – jag blir besviken och det känns värre. Jag får stappla hemåt och ha ont efteråt och blir tvungen att vänta till nästa dag innan jag kan gå ut igen. Så blev det idag och det är de där satans Ecco-kängorna! Skoblocken har töjt ut dem, men det är fortsatt stenhårda i skaften och ger mig känslan av att ha på mig slalompjäxor; jag stolpar fram. Ingen dämning i sulan heller. Jag hatar dem och jag kommer aldrig att använda dem igen!

Fotmördare!!!

Jag har räknat ut att jag har 10 olika rundor som jag brukar gå. De flesta är ca 5 km och de går att länka ihop med varandra. Idag blev det 5,2 km på 70 minuter, men det gick plågsamt långsamt i slutet.

Fin skylt! Borde det inte stå ”Akta katten!” i stället eller så är den faktiskt livsfarlig…

PS! Vår snorpa fyller 24 år idag! 

Härdsmälta

Igår var inte någon bra dag. Jag var sjukt trött och när jag drack mitt lunch-te – pang! – kom tandvärken tillbaka. Jag ringde tandläkaren som rådde mig att vänta till efter helgen eftersom det kan vara ”efterskalv” (mitt eget ord) och att Alvedon + Ipren brukar fungera. Jag vet att värkkombon fungerar, så jag tog den i stället för Treo och den hade och har bättre effekt. Efter det gick det utför resten av dagen och när jag hade min te & lässtund blev det en härdsmälta. Koncentrationen var väck, irritation och rastlöshet kröp som loppor i kroppen och jag önskade bara att den jävla dagen skulle ta slut. Jag fick verkligen behärska mig för att inte skrika åt Elin eller Pär. Klockan 20 bestämde jag mig för att göra slut på dagen genom att gå och lägga mig. Jag tog min Stilnoct och en extra Lyrica och en andra dos av värkkombon. Jag somnade vid halv 21 och sov som en död till ungefär 1 när jag behövde gå på toaletten. Sedan somnade jag om som ett släckt ljus och sov till 8. I vanlig ordning har jag analyserat orsakerna till härdsmältan, men utan något resultat. Visst var tandläkarbesöket tufft, men inte så tufft.

Det ramlade ned ett par centimeter vattenmättad snö inatt och dagens promenad var ingen höjdare. Blött och slirigt och tungt – jag var inte i högform direkt. Jag hade mina vinterkängor (tåmördarna) eftersom jag ville förbli torr om fötterna. De senaste veckorna har de stått med skoblock i och de har faktiskt hjälpt till att töja ut skorna och tårna överlevde promenaden.

Tandläkaren

Tandläkarbesök. Tandvärken satt i en kindtand i överkäken och påminde lite för mycket om hur det värkte när en tand hade spruckit för att jag skulle känna mig helt lugn. Tanden har känts av till och från, men jag antog att det handlade om vanliga ilningar. I lördax började den värka non stop. Min egen tandläkare hade semester och jag fick träffa L, en äldre dam som gav ett erfaret och lugnt intryck. Hon röntgade, petade, knackade och tryckte varmt och kallt mot tanden. Det kändes. Jag hade tagit 2 Treo på morgonen och ändå kändes det i tanden. Ingen spricka, ingen karies, men när hon tittade riktigt noga på röntgenbilderna såg hon någonting under den gamla fyllningen. Med hjälp av mycket bedövning borrade hon bort amalgamfyllningen och hittade lite karies. Sedan satte hon dit en provisorisk fyllning och hoppades att tanden skulle ”lugna ned sig”. Hon trodde inte att det var det lilla hålet som var orsaken till värken. Kanske berodde den på att tanden har lagats flera gånger och att den helt enkelt har blivit irriterad; rensa bort allt gammalt grums och börja om. Om 3 veckor ska jag träffa min egen tandläkare för att få en permanent fyllning. Och veckan efter ska jag till tandhygienisten. Hela mars månad full av skoj. Inte! Jag tog en omväg hem och det var så skönt att komma ut och att få röra på kroppen, men resten av dagen har jag varit helt sänkt. Trött. Deppig för att jag måste tillbaka (jag tycker verkligen, verkligen inte om att gå till tandläkaren!!) och orolig för att värken ska komma tillbaka. Just nu gör det ont över allt i munnen…