Dag: 17 mars 2017

Den andra delen

Jag har läst ut en till bok! Fanfarer och hurra-rop! ”La peregrina” av Cecilia Samartin som är en fristående fortsättning på ”Señor Peregrino”. Det är 1,5 år sedan jag läste den första delen och trots att jag tyckte att den var mycket bra minns jag inga detaljer, men medan jag läste den andra delen mindes jag mer och mer. ”Jaaaa…just det!”

Señor Peregrino eller Antonio som han egentligen heter, har lämnat sjukhuset tillsammans med Jamilet, han hävdar att hon är hans barnbarn och har testamenterat allt han äger till henne. Hans fru, syster B eller Jenny som hon egentligen heter, är rejält omskakad. Jamilet vill veta mer om Rosa, Antonios stora kärlek, som hon känner ett starkt band till och startar en efterforskning. Samtidigt som vi följer Jamilets sökande får vi veta Rosas historia och mot slutet vävs allt samman.

Den andra delen var minst lika bra som den första! Cecilia Samartin är en skicklig berättare och handlingen flyter på i ett jämnt tempo, den ena kapitlet efter det andra. Jamilets moster Carmen är en karaktär som onekligen sätter fart på det mesta. Det finns en scen långt fram i handlingen där hon klär sig och sminkar sig. Hennes självförtroende är det inget fel på och enligt henne själv ser hon fantastisk ut, men sedan får man se henne med Antonios ögon och … ja, han har en annan uppfattning om jag uttrycker det så. Det är skickligt! Naturligtvis kommer jag att läsa den tredje och avslutande delen.

Älskade djur!

Jag har köpt och sett en kort, men vansinnigt bra serie om familjen Mottershead som startade Chester Zoo i England, ”Our zoo”. Den finns inte med svensk text, men jag använde den engelska och tyckte inte att det var några som helst problem att förstå. Det är endast 6 avsnitt som är 50 minuter eller längre och serien följer familjen medan de tampas med motståndare, men inte efter att djurparken öppnades och det får mig att hoppas på en fortsättning. Serien är brittisk och utspelar sig 1930-31 med allt vad det innebär av kläder, miljöer, åsikter och uppfattningar. Och så djur förstås! Filmen ”En ny start” är på ett liknande tema, verklighetsbaserad den med och handlar om Benjamin Mee som köpte Dartmoor Zoo . Filmen är amerikansk trots att det handlar om en engelsk djurpark. Om du, som jag, älskar djur även om de befinner sig i en djurpark (i stil med Kolmården), så rekommenderar jag verkligen både serien och filmen.

Fortsatt ologiskt och en seger

Stavgång i 65 minuter och den här gången kroknade inte armarna förrän mot slutet. Enligt stegräknaren var rundan 4,8 km. Utan stavar är den 5,3 km. Det är inte logiskt! Stegen blir längre när jag går med stavarna, men sträckan är ju densamma och ändå skiljer det 0,5 km. ???

De har pålat på bra, men det är svårt att se att det ska bli en byggnad. Det ser mest ut som en obegriplig konstinstallation.

Igår fick jag massage igen. Det var lika välgörande som tidigare. Precis när jag tänkte fråga om hon märker någon skillnad från när jag kom dit första gången, sa hon just det. Musklerna är inte lika hård och spända. I början hade hon ”verkligen behövt jobba med dem” medan hon bara behöver ”mata på” numera.

Igår kväll fick jag möjlighet att öva mig på att stå emot, att inte få en till mat-smälta. Jag köpte Ferrarisar i onsdags att äta ikväll och hade gett mig 17 på att inte öppna påsen förrän idag, men igår hade jag en hungerdag och ett godissug som kunde få den bästa på fall. Elin åt en fryspizza till middag och jag övervägde allvarligt att själv äta en, men jag satt där med min lågkalorisoppa och tröstade mig med att får dricka te senare. Jag åt mitt kvällsmål (liten charktallrik och 2 rostade med smör) och det var efter det som kampen inleddes. Jag satt bara 2 meter från Ferrarisarna i skåpet och tuggade Stimorol som en besatt. Det skulle vara så gott… Den där hallonsmaken… Bara 3 stycken… En kväll hit eller dit! Hur skulle jag känna mig nästa morgon dvs. idag? Varje morgon brukar jag gå igenom vad jag åt kvällen innan, ifall jag stoppade i mig ”något xtra”. Jag skulle förmodligen sucka inombords åt att jag hade gått i fällan igen, men det handlar ju bara om en kväll. Gör det? Gör det verkligen det? IB tipsade mig om att stå ut i 2 minuter när suget sätter in. Jag stod ut i 2 minuter. Gånger 10! Och längre, men jag stod ut. Jag vann! När Stilnocten kickade in utnyttjade jag det, stängde av datorn, borstade tänderna och gick och lade mig och när jag vaknade i morse kände jag mig stolt och Ferrarisarna kommer att smaka desto bättre ikväll. Jag kan bara jag vill tillräcklig mycket.

Det blir en låtlisterepresentant idag: Marilyn Manson med ”The last day on earth”.