Det är trevligt att komma in till AAA-kliniken och direkt mötas av L-B O som på dalmål frågar ”Hur känns det idag då?”. Dialekten påminner mig så mycket om min svärmor som kommer från Borlänge. Jag har för vana att verkligen svara när jag får den frågan, så jag sa att det var okej, men att det kändes som om jag hade blåmärken över hela ryggen. Jag fick lägga mig på samma bänk som igår och sedan hände inget. Jag började känna mig bortglömd när han farande med sina nålar. Först klämde han längs med ryggen och jag ackompanjerade det hela med några aj och några stön. Den här gången koncentrerade han nålarna på skuldror och nacke eftersom jag var som mest öm där. Kvinnan i båset bredvid fick oxå behandling av honom och uttryckte det som att han skulle vara snäll och ”…sätta dit några glödnålar”. Precis så känns de! Värmen spred sig och jag fick även en värmelampa för extra effekt. Najs! Efter en dryg halvtimme kom han och L (hon som masserade mig i torsdags – min jungfrumassage) och tryckte och klämde. ”Är det för att jag är i så usel form som jag blir så öm?”, frågade jag. ”Ja.”, svarade L-B O. Kort och koncist. Suck. Jag hade faktiskt en hel del blåmärken över ryggen och jag förklarade att jag har väldigt lätt att få såna (jag har beställt K-vitamin för att rätta till det). ”Det är tydligt att vi får ta massagen med moderation.”, sa han och det gjorde L. Hon masserade betydligt försiktigare än damen från igår och efteråt kände jag mig mer uppåt och omhändertagen, ingen pekpinnekänsla. När jag skulle betala passerade L-B O och frågade än en gång hur det kändes (”Det känns bra!”), påpekade att min hållning blivit bättre (jag känner oxå det) och så lade han till: ”Du behöver verkligen det här!”. Ja, jag behöver hans hjälp och jag ska tillbaka på torsdag och ett tag framåt kommer jag att boka in 2 besök i veckan.
I morgon är det äntligen dax för tvättmaskinsteknikerns ankomst!!!
