juni, 2016 | Mitt liv i ord

Så dumt att det måste vara sant

Det var inte kul att vakna idag. Jag var trött och ledsen, tänkte mycket på Maja. Ont i knäna och vristerna, tog 2 Treo för ryggen. Jag åkte till naprapaten och när L frågade hur jag mådde svarade jag att det var en dålig dag och förklarade varför. De som arbetar på AAA-kliniken frågar inte hur jag mår på ren automatik och om jag svarar ärligt får jag en behandling som passar just mig, just den dagen och just den problematiken. Hur många vårdinrättningar kan erbjuda det? L gav mig en halv timmes ryggmassage (nacken, ryggen och överarmarna) och det var fantastiskt skönt! Varm, avslappnad och mindre ledsen. Vi pratade lite om alternativa vårdmetoder och jag sa att jag tyckte att den vanliga vården borde kunna hjälpa patienten genom att föreslå alternativa metoder. Då berättade hon att de inte får det. De riskerar att förlora sin legitimation. Whaaat?! Det låter så vansinnigt dumt att det måste vara sant. Det förklarar en hel del oxå. A nålade mig efteråt och lade till värmelampan. Värmelampan fick jag vrida bort efter halva tiden, det blev för varmt. Efteråt var jag väldigt vinglig, ganska länge dessutom. Jag tömde min lilla vattenflaska i 2 stora klunkar. Jag bokade in mig för 2 besök nästa vecka i rummet med blomtaket.

Det ligger en ganska stor Coop på Centralen, nere i gången mot t-banan. Den har funnits där ett par år, men jag har bara varit in där 2 gånger fram till idag då jag gick in där för att lyxshoppa. En smoothie från Brämhult (mums!), en nybakad fralla med aprikoser och pumpafrön (den var inte dum alls) och Yoggi drömyoughurt (fet och sockrig och ljuvlig). Efter lunchen somnade jag halvliggande i soffan och sov i 1 timme. Något som slog mig var att jag inte hade det minsta ont i kroppen efteråt trots den knasiga sovställningen. Jag bara reste mig upp utan stånk, stön eller kvidande. Leve nålar & massage!

Maja

Maja har inte mått bra den senaste tiden, så hon och jag åkte till veterinären. Jag hade hoppats på att det bara var tänderna, men hon hade en stor tumör i magen och jag valde att låta henne somna in.

En av våra ihärdigaste gallerbitare har gått ur tiden.

”Om du tvekar ska du låta bli!”

Jag hade de nya skorna till naprapaten idag. Jag tvekade i det längsta, men bestämde mig för att behålla dem. ”Om du tvekar ska du låta bli!” Den lilla rösten hörde jag inom mig. Jag borde ha lyssnat för den har sällan fel. Skorna var sköna med en helt fantastiskt dämpning under hälen, men bristen på stadga tog hårt på vristerna. Och knäna. Och ryggen. Satfläsk! Inga skavsår – kul med omväxling.

L-O B var inte på kliniken idag, så jag nålades och knådades av A. Det var samma människa som hade så hårda nypor att jag kände mig blåslagen efteråt och som tjatade om hållningen. Hon kände inte igen mig och det var förmodligen för att jag redan låg på mage den gången med näsan nere i hålet på massagebänken. Hon var ganska trevlig och betydligt pratigare än L-O B och hon satte guldkant på min dag. När hon hade klämt längs ryggen och lixom känt sig fram, sa hon: ”Du har ändå en bra kropp här. Det finns gott om muskler!”. Om jag hade kunnat skulle jag ha skuttat upp från massagebänken, gjort segergester och vrålat ”Jag visste det!”. ”Du har ändå en bra kropp här. Det finns gott om muskler!” Ja, jävlar i min lilla låda… Hon nålade mig för svanskotan och tröttheten (hon bad mig räcka ut tungan och konstaterade att ”Du är verkligen trött.”. Jag förstod det som att tungan är något förstorad.) och lade till värmelampan. Jag låg där i en halv timme och somnade nästan. Sedan fick jag lägga mig på rygg och L masserade magen betydligt försiktigare och knäna. När hon kom åt akupunkturpunkten på insidan av knäna gjorde det O.N.T. Jag var yrslig och småvinglig efter dagens behandling. Jag har lagt märke till att efter varje behandling har jag kunnat gå nedför trappor lätt och ledigt i stället för att hänga på ledstången och nästan ta ett steg i taget. Fantastiskt!

Idag gick startskottet för Renovering 2016: hallen. Pär och jag åkte till IKEA (jag hatar, hatar, hatar IKEA!) för att reka garderober med tillhörande inredning, skåpluckor och IVAR som förvaring under trappan. När vi var där hade jag MBT-skorna, men vristerna och knäna var körda för idag. Inget hjälpte. Vi åt middag tillsammans med Elin på Amazon, men det var inte bra. Inte ens halloncheesecaken. Det har inte hänt något nytt med deras meny sedan vi började gå dit för några år sedan.

Värmesnyting och en pärotis

Stavgång i 80 minuter. Stort misstag. Det var för varmt trots att jag kom iväg redan 20 över 9. Det började riktigt bra och var jätteskönt. När jag passerade baksidan av gymnasiet undrade jag om familjen Hare skulle vara där och det var de! Tyvärr, blev ingen av bilderna bra, men alla 3 satt i skuggan på grässluttningen och jag tror nog att Hare junior har vuxit. När jag kommit 2/3 av rundan åkte jag på en värmesnyting. Det var hett i solen. Äckligt hett och huden började hetta. Det gick allt långsammare och när jag lyckats ta mig in på gården stapplade jag bärande stavarna.

Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden. — Det växer körsbär vid dagiset eller *förisen* som man tydligen kallar det nu för tiden.

Hemma var det välsignat svalt och det är egentligen dumt att öppna alla fönster, men jag ville åstadkomma ett korsdrag. Jag lade mig på golvet i hallen. Det enda svala stället.

Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.

Efter det gick det snabbt utför. Jag drack vatten. Jag åt en banan och lite choklad för att få i mig energi. Drack mer vatten och efter 1 timme lyckades jag ställa mig i duschen. Det kändes lite bättre efter att jag ätit lunch, men klockan 15 lade mig i bara underkläderna på det svala lakanet i sängen med vidöppet fönster och rullgardinen neddragen till hälften. Mjuksliten, sval bomull – oöverträffat som avsvalkare! Jag domnade bort och sov till halv 17. Det har varit 27 grader som mest och med fläktar så ynkliga att de borde skämmas. B.L.Ä.

Jag åt sill & potatis till middag. Inte gott alls. Den lille gynnaren på bilden var en av färskpotatisarna. Det är en pärotis: en potatis som ser ut som ett päron.

Dagens låtlisterepresentant är Chloë Black och Roosevelt med ”Wild at heart”.

Något händer i kroppen

Efter 6 besök hos naprapaten känner jag att det händer något i kroppen. Det kommer smygande, så pass försiktigt att jag inte märker det förrän jag kommer på att något saknas. Förstår ni vad jag menar? Jag är van vid att vakna med ångest och att det handlar mer om att överleva dagen än att uppleva den. Det känns inte så längre. Jag skuttar fortfarande inte ur sängen med ett leende på läpparna eller känner tacksamhet över att jag får leva ännu en dag, men det går åt rätt håll. Jag har vant mig vid att vara trött och att behöva sova middag varje dag, men nu orkar jag mer t.ex som det var igår. Naprapaten, handla, städa buren, tvätta, tvätta, tvätta utan att jag blev trött eller fick ont. På tal om att ha ont, så har huvudvärken minskat ytterligare – homeopaten fixade starten till förbättringen – och ryggen går smärtfriare tider till mötes. Svanskotenålningen hjälpte fantastiskt bra! Smaken har kommit tillbaka! Jag har upplevt det som minskad aptit när det i själva verket har handlat om att inget är gott trots att jag har varit hungrig. Nu är allt gott, men jag känner inte att jag måste äta mer utan jag njuter mer. Koncentrationen har blivit bättre och det märker jag mest när jag lyckas läsa Titanic-boken på engelska. Det här är fascinerande! Jag kom på att jag naturligtvis ska ta upp min onda hand oxå. Duh!

Jag är väldigt nöjd med mina knallblåa Crocs-tofflor. Jag är så nöjd att jag har köpt ett par till. Ett par vanliga skor som jag nog kan ha även om det regnar och som inte har snörning, är lätta att ta på och som passar till det mesta. Jag hämtade de idag och det blev en promenad på 25 + 30 minuter i ett tvärmulet och fuktigt väder. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska behålla skorna. De är ganska sköna och sitter bra och har en fantastisk dämpning under hälen, men de har ingen stadga. Jag får nog gå runt i dem lite till här hemma.

Crocs Busy Day Stretch Skimmer med ovandel i syntet.

Nålar, blommor och Bach

Jag drog iväg till naprapaten idag igen. SL flöt på som rinnande vatten. Det var ett gammalt tåg båda vägarna och även om de tågen saknar luftkonditionering (som är rätt behagligt en varmklibbig dag som denna) föredrar jag dem framför de nya eftersom sätena är mycket bekvämare. De är lätt skålformade och känns inte som en träbänk och min svanskota blir mindre utsatt; de nya lutar aldrig så lätt framåt och det funkar inte för mig.

När L-O B frågade hur jag mådde idag svarade jag att det var bättre, att tvättmaskinsstressen hade släppt, men att jag hade ont i svanskotan. Jag fick ligga i ett, för mig, nytt rum. Det ligger inbäddat bakom receptionen och saknar fönster, men det har ett jättefint tak. Titta!

Först fick jag ligga på mage och blev nålad för svanskotan. Nålarna i öronen kändes, om jag uttrycker det milt. Sedan låg jag där i 20 minuter. Tack vare att rummet saknar fönster hördes ingen trafik och det var ingen som passerade utanför. Det enda jag kunde höra var mummel från receptionen på andra sidan väggen. Det var inte lika varmt heller. Väldigt vilsamt. Sedan vände vi på steken och han nålade mig för, som jag antar, stress. Mellan ögonbrynen och över magen. Nu fick jag möjlighet att se på det fina taket. Ryggen protesterade redan efter ett par minuter och jag fick dra upp knäna. När jag var färdignålad sa jag till L-O B att jag tyckte att taket är väldigt fint och att rummet är väldigt vilsamt. Han svarade att jag kunde be om att få det rummet i fortsättningen, så då gjorde jag det. L satt i receptionen och hon gjorde en notering om att jag ville ha det rummet när jag kommer tillbaka på tisdag. När jag skulle klä på mig upptäckte jag att jag blödde från vänster öra där en av nålarna suttit, en av dem som ”kändes” och när jag kom hem såg jag att jag har ett urtjusigt blåmärke.

Jag upplever det som att jag har små och stora blåmärken lite överallt på kroppen och nu även i örat!

Jag handlade lite på vägen hem och impulsköpte en dyr ask hallon på torget. 35 kronor. De är så goda OCH jag behövde göra mig av med 50-lappen som blir ogiltig om 1 vecka. Häpp! När jag kom hem var klockan 12 dvs. 1 hel timme över matdax för fyrbeningarna och jag hann inte ens kliva innanför dörren innan de talade om vad de tyckte om den usla servicen. ”Jag tycker om er oxå!”, svarade jag och ilade in för att servera dem.

Hallon 2

När jag behöver slappna av för att sova eller dämpa nervositeten eller när jag vill få bort en irriterande låtslinga ur huv’et spelar jag upp ”Air for g-string” av Bach även kallad ”Beppes godnattstund”. Det är mitt absoluta favoritstycke sedan jag var i tidiga tonåren! Medan jag låg i rummet med blomtaket spelade jag upp stycket i huv’et, om och om igen och jag koncentrerade mig på att det skulle gå långsamt. Och så andades jag med magen. Det är ett oöverträffat knep. Jag föredrar när det är en hel symfoniorkester i stället för endast piano eller fiol. På min lugna lista har jag en version med Polish Radio Symphony Orchestra. Ståpäls, gott folk. Ståpäls!

Avsked och tvätt

Jag var till Rosie idag för en mycket välbehövlig snaggning. Hon var inte riktigt sig själv och det var märkligt tomt i hyllorna med hårprodukter. Jag blev misstänksam. ”Jag måste berätta något sorgligt.,” sa hon. Jag höll andan. Mitt hårs värsta farhågor besannades: Rosie ska stänga sin salong av hälsoskäl redan efter sommaren, så dagens besök blev mitt sista. Hon var så ledsen att hon hade svårt att möta min blick och jag kände att tårarna tryckte på. Fy, vad tråkigt! Vi har känt varandra i mer än 10 år. 6 gånger om året har vi träffats och lixom fortsatt det samtal vi påbörjade gången innan. Hon är en av de väldigt få personer som jag genuint tycker om. Förutom att hon är den bästa frisör – rent tekniskt – som jag har haft, så beundrar jag henne för hennes ständigt soliga humör. Hon älskar sitt yrke och hon tycker om sina kunder. Vad ska hon göra nu? Jag blir gråtfärdig medan jag skriver det här. Att hitta en hyfsad frisör blir nog inga problem. Stockholm är nedlusad av salonger. Enbart på vägen från t-banan till Rosies salong finns det i alla fall 4 stycken. Jag fick den snilleblixten att Rosie skulle fota mig med min mobil, så att jag kan visa nästa frisör precis hur jag vill ha det.

Precis när jag var färdigfriserad ringde de angående tvättmaskinen. ”Vi är där om 1 timme.” Elin var hemma och Pär skulle oxå hinna hem. Han hade valt att skjuta på avresan tills att vi såg att allt fungerade. Det betydde mycket för mig! Jag kom hem mitt i alltihop och tyckte att det var så himla skönt att inte behöva ta det besöket själv. Tvättmaskinen och tumlaren har fått jobba non-stop sedan dess. Handdukar och lakan. Det är så roligt!

Förutom förlusten av min frisör känns allt mycket bättre idag. Pär och jag är sams igen. Tvättmaskinen fungerar. Jag får vara ensam med fyrbeningarna 3 hela dagar. Jag har en ny serie att se (”House of cards” med Kevin Spacey). Mitt långa hår är väck. Jag har choklad och lakrits hemma. Så nära himmelriket man kan komma enligt mig!

Om jag hade vetat hur den dagen skulle bli…

Om jag hade vetat hur den här dagen skulle bli hade jag inte stigit ur sängen. eländet den 21 juni 2016 började redan i natt med att jag inte kunde sova (trots den vanliga Stilnoct) förrän framåt 2 och inte sov jag bra heller. Upp klockan 7 och iväg till naprapaten och idag höll tågen hela vägen. L-O B frågade hur det var och jag svarade att kroppen kändes ok, men att humöret inte gjorde det. Jag vet inte om det var det som avgjorde, men jag fick ligga på rygg idag först med nålar (bl.a. en mitt emellan ögonbrynen och 1 under vardera foten Aj!) och värmelampa och jag kan inte ligga på rygg längre sedan jag skadade ländryggen. Jag fick ont och när jag försökte dra upp benen tog nålarna under fötterna emot. Naturligtvis hade jag kunnat säga något, men både L-O B och L var så snabba med nålar och värmelampa att jag inte hann och det förklarade jag för L när hon kom för att massera magen. När hon tagit bort nålarna kunde jag ligga med uppdragna knän. Efter ett tag kändes det bättre och blev nästan skönt. Jag kunde nätt och jämnt ta mig upp från britsen, men när jag hade varit i rörelse ett tag kändes kroppen lättare och rakare än före behandlingen.

Jag tycker inte om att ligga i bara underkläderna med alla mina kilon blottade för dessa 2 människor. Det är mindre hemskt att ligga på mage. Idag hade jag oerhört svårt att låta bli att undra vad L tänkte om min fettreserv och om hon kunde känna av några muskler över huvud taget. Musklerna på sidan, vid revbenen protesterade lite när hon klämde, men ingen annan muskel hörde av sig. Det går inte att dölja vare sig överflödskilon, smärta eller humör på ett sånt ställe och hon märkte att jag inte var i form efteråt. Hoppas det blir bättre på torsdag.

Tvättmaskinen. Helvete vad det tär på mig!! När jag gjorde min lunch ringde äntligen mobilen och jag fick besked om att de kommer med den nya tvättmaskinen i morgon. Jag fick vara glad i ungefär 1 minut innan det stod klart att de inte kommer att ställa tillbaka tumlaren ovanpå (enligt avtalet var Pär och jag tvungna att lyfta ned den för att underlätta så mycket som möjligt) för det ”ingår inte i deras uppdrag”. Det är inte särskilt mycket som ingår i ”deras uppdrag” och jag rekommenderar inte att beställa från Mediamarkt om du inte kan forsla hem det för egen maskin. ”Du får köpa en ny monteringssats för tvättpelare och be någon annan om hjälp.” Till saken hör att Pär kommer att åka till Öland i morgon och det innebär att tumlaren kommer att få stå kvar i hallen till på söndag utan att jag kan använda den. Då brast det. Jag hade precis tömt vattenkokaren och nu dängde jag den i bänken och svor högt. Sedan smällde jag igen en skåpdörr så porslinet skramlade. Jag svor ännu mer. Jag var inte nöjd och när jag flytt in i sovrummet (eftersom Elin är hemma kunde jag inte vara kvar i köket med mitt gapande) dängde igen sovrumsdörren så väggen skakade och sedan grät jag.

I ett sms till Pär frågade jag för femitelfte gången om han inte kan tänka sig att åka på torsdag i stället, men det kan han inte. Då stängde jag av mobilen och efter lunchen stängde jag in mig i sovrummet igen och sov. ”When nothing goes right, go to bed!” Pär och jag har inte pratat med varandra sedan han kom hem från jobbet, så jag vet ärligt talat inte vad han har bestämt sig för och som det känns just nu skiter jag i det. Jag skiter i allt!

För trött

Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg eftersom jag faktiskt kom iväg med stavarna idag, men jag fastar och blev såååå trött att jag inte kan koncentrera mig. Det var i alla fall riktigt skönt och gav mig en endorfinkick. 65 minuter.

Det var den här gamla godingen som fick igång humöret när jag skulle iväg: ”Free like a flying demon” med E-type.

Böcker om Titanic

Jag promenerade tur och retur Salem, 2 x 25 minuter och hämtade ut en bok. För inte så länge sedan köpte jag James Camerons ”Titanic” på Blu Ray. Jag ville ha filmen i bästa möjliga utgåva plus att den innehöll massor av extra material bl.a. en dokumentär där James Cameron tillsammans med ett flertal experter (gubbs hela bunten – meh!) diskuterade i detalj hur det kom sig att Titanic blev så förstört som det ändå blev. En av gubbarna var Ken Marschall, en konstnär som har målat fartyget sedan 1970-talet och känner det utan och innan. Några av hans målningar finns med i boken ”Titanic – an illustrated history”. Boken gavs ut 1992 och finns inte i vanliga bokhandlar. Pär tipsade mig om Bokbörsen och den fanns där i ett enda exemplar som var i väldigt gott skick. Jag skyndade mig att beställa den och nu har jag den!

1466153327268

Don Lynch, historiker i ”Titanic historical society”, har skrivit texten. Det är en makalös bok! Så många foton och bilder (av vilka jag redan har sett överraskande många) med lagom stora textblock och som pricken över i: Ken Marschalls fantastiska målningar. Ståpäls, gott folk, ståpäls! Jag har läst nästan halva boken och den är i väldigt bra skick. Det verkar inte finnas böcker om Titanic på svenska (jag har bara hittat en som var något att ha, se nedan) och nackdelen med att läsa den här sortens fakta på engelska är ju att jag inte får något grepp om storlek eller avstånd. Varför går de inte över till metersystemet?! Nu har jag installerat en gratis app, Convertor Free, som omvandlar allt till begripligheter.

En annan Titanic-bok, på engelska, hittade jag hos Bokus. ”Titanic voyager” av Patrick Stenson handlar om C H Lightoller. Han var andre styrman och överlevde förlisningen genom att klamra sig fast vid en kantrad livbåt.

1466153100628

Här är det helt andra textmassor och jag har svårt att komma in i engelskan, men jag ångrar inte köpet.

Den tredje boken jag har är ”Titanic – katastrofen” av Bengt Fredrikson. En häftad bok i lättläst format som fokuserar på passagerarna. Fyra överlevande bl.a. en svensk snickare. Det bästa med den här boken är deras skildringar av allt från ombordstigningen till räddningen ombord på Carpathia.

20160617_160149

Snobben böcker