Månad: mars 2016

Blåsbälg utan muskler

Åh, fy för den lede vilket vidrigt pass med gummibanden!! Bendelen var så tung att jag fick ta långa flåspauser. Jag var så fokuserad på att få i mig syre att jag blev yr. Armdelen var lite lättare, men jag tog några genvägar och tröstade mig med att färre repetitioner är bättre än inga alls. Det var tänkt att jag skulle köra fullt program idag, men jag kände mig mest som en blåsbälg utan muskler. Som pricken över i kom en vallning som jag motade undan med PhysiCool-sprayen. Jag undrar om det är 2 nätters dålig sömn som gjorde att orken inte fanns?

Dagens låtlisterepresentant är Molly Pettersson Hammar med låten ”I’ll be fine”. Det var det jag upprepade för mig själv: jag kommer att må bra, jag överlever…

Ett ögonblicks verk

”Carolines arv” av Katherine Webb. Oj, vilken bra bok! Jag behövde inte läsa mer än något kapitel innan rysningar av välbehag spred sig i kroppen. Det skulle bli en läsupplevelse att minnas!

Erica och Beth återvänder till familjens släktgods efter att deras mormor har dött. Det är med blandade känslor. Barndomens somrar präglades av lättsinne och äventyr ända tills den sommaren deras kusin försvann spårlöst. Hans försvinnande har plågat Beth under alla år som passerat och hon lider av svåra depressioner. Erica försöker få henne att berätta eftersom hon själv inte minns händelsen. De återser barndomsvännen Dinny som också var med när kusinen försvann. Både Beth och Dinny anser att Erica mår bäst av att inte veta, men Erica ger sig inte. Medan hon luskar och letar hittar hon ett fotografi av deras gammelmormor Caroline med ett barn i famnen, men enligt släktträdet hade inte Caroline något barn när bilden togs. Har fotot något att göra med kusinens försvinnande?

Nutid varvas med minnen från sommaren då det hände och med Carolines historia. Allt pusslas ihop väldigt elegant och det driver berättelsen framåt på ett sätt som gjorde att jag hade svårt att sluta läsa. Enligt Bibliotekstjänst är det ”…välskrivet på en lättillgänglig prosa.”. Exaktemente! Det handlar om obegripliga konsekvenser av ett ögonblicks verk, att vara lyckligt ovetande och att det finns en gräns för hur mycket sorg en människa kan överleva. Gestaltningen av barndomens varma sommar kontra nutidens kalla, blöta vinter är tydlig. Beskrivningen av Carolines liv på en ranch i början av 1900-talet känns trovärdig; att komma från lyx och bekvämlighet i New York till det hårda slitet på en ranch långt från all ära och redlighet var chockartad, milt uttryckt. Jag kommer att läsa den igen!

 

Delmål

Dagen efter fastan har blivit min nya vägningsdag. Idag visade vågen 104,9 kg vilket innebär att 0,4 kg har försvunnit den senaste veckan och att ett delmål nåddes: under 105. Nästa delmål blir tvåsiffrigt, under 100 kg och det borde bli till sommaren och inget oförutsett inträffar. Den 1 september vägde jag 109,5 kg, så jag har gått ned 4,6 kg de senaste 6 månaderna, i genomsnitt 0,7 kg varje månad. Jag hade en nedre gräns på 0,5 kg, så det har fungerat. Det har fungerat!

Jag promenerade i 60 minuter idag. Det behövdes för i natt sov jag inte mycket eftersom jag inte tog Stilnoct igår. Det är ryggen som kräver en promenad. Tanken på att bara sitta eller ligga hela dagen fick ut mig. Det var skönt. Jag hade mina vanliga vinterkängor och deras sulor är nästan värdelösa när det handlar om att jag inte ska halka. De är bra för rent snöunderlag eller barmark. Dessutom känns den vänstra skon helt sned. Märkligt.

Dagens låtlisterepresentant blir Santigold med låten ”Banshee”. Den dök upp i lurarna innan jag ens fått på mig skorna.