mars, 2016 | Mitt liv i ord

Vattentorn och vädermän

Stavgång idag igen, tur och retur Salem inklusive omvägar. 35 minuter dit och 45 minuter hem. Det kändes hyfsat, men jag fick väldigt ont i vristerna efteråt. Jag greppar inte mina stavar på det sätt som är ”rätt” dvs. underifrån och in genom öglan. I stället kör jag in handen ovanifrån och in genom öglan. Det känns bättre helt enkelt. Idag ville jag ändå prova den ”korrekta” fattningen och den kändes bra till en början, men efter några hundra meter blev jag trött i underarmarna och varken överarmarna eller skuldrorna fick jobba på det sätt som är så skönt. Jag bytte tillbaka till min fattning. Fel sätt är ibland rätt sätt. Kvart över 14 lade jag mig i soffan för att sova middag. Det tog en stund innan jag somnade, men jag sov gott och när jag hade vaknat ordentligt var klockan 10 i 17. Häpp!

Vattentornet i Salem ligger vid Skogsängskyrkan.

Dagens låtlisterepresentant är Justin Jay & Friends med låten ”Weatherman”. Skön! Jag tänker på Dire Straits vid gitarrsolot.

En annan otroligt skön låt fick jag av Elin idag: The Handsome Family med ”Far from any road”. Den är med i serien ”True detective”. Mycket 70-tal!

Det blir en tredje låt idag. Yunton Beach med ”Blue Marble”. En instrumental låt att slappna av till.

Droger och hörlurar

Vinsten från Storytel kom idag: hörlurar från Urbanears. Härlig orange färg! Pär är ju en aning färgfeg och hans kommentar var: ”Ja, man lär inte tappa bort dig…”. Tillsammans med min knallrosa regnjacka lär jag synas ordentligt. Mer färg åt folket!

Överdraget på bågen och kuddarna på insidan av lurarna kan tvättas. Det följde med en liten tvättpåse!

Visste ni att saliven innehåller droger? En kusin till morfinet som heter opiorfin. Det handlar naturligtvis om minimala doser, men det är tillräckligt för att det skulle kunna kopplas till tröstätande; du är deppig – du äter – saliv avsöndras – opiorfinet gör att du mår bättre – du äter mer för att få må bra. Eller halstabletter! Varje läkare jag har träffat hävdar ju att det inte finns någon halstablett som egentligen har en lindrande effekt och det stämmer för det är förmodligen opiorfinet. För att inte tala om alla som hela tiden maler på tuggummi… Det här lärde jag mig medan jag lyssnade på ”Charmen med tarmen” av Giulia Enders. Det är en intressant och mycket begriplig bok. Den gör sig kanske bäst som fysisk bok eftersom illustrationerna är väldigt charmiga.

Meditativ överlägsenhet

Idag har humöret gått från absolut tillfredsställelse till ”fan vad leds jag blir!”. Förmiddagen inleddes med stavgång i 60 minuter och jag tror att jag slog nytt rekord på den rundan! Ett underbart flyt och på de flata raksträckorna blev det meditativt. Igår blåste det ordentligt (15 sekundmeter i byarna) och det förde med sig ett väderomslag. När jag var ute var det runt 8 plusgrader och det var tur att jag hade sommarvarianten av MBT för annars hade fötterna kokat.

Det är lätt att bli tjatig, nästan manisk när man hittar något som fungerar till 100% och för mig handlar det om kombinationen MBT-skor plus Bungy Pump-stavar. Det är den optimala träningen! Varje gång jag möter en löpare känner jag mig smått överlägsen eftersom jag upplever det som att lilla, feta jag vet något som de inte verkar veta. Just idag kombinerades den överlägsna känslan med det meditativa tillståndet och att jag skulle må bra av lite ödmjukhet fanns inte på kartan. Jag vill ju dela med mig av det fantastiskt enkla – något dyra (se på det som en investering!) – sättet att träna, så därför lägger jag åter igen in bildbevisen på min teori.

Med vanliga skor till vänster och med MBT till höger.

Stavgång

Pär kom hem från Öland idag och jag erkänner att jag var en aning orolig för det med tanke på hur stämningen har varit här hemma de senaste veckorna. Trots att vi har pratat om ut om det mesta, så känns det allt annat än avslappnat. Han hade planerat att köpa en pizza på vägen hem och jag tänkte äta bacon och äggröra (en klassisk LCHF-måltid) som är nyttigare än pizza. Han hade ändrat sig, han köpte inte pizza utan ville ha samma mat som jag. När han förstod att jag hade för avsikt att äta alla 6 baconskivorna utbrast han: ”Jag förstår inte hur det går ihop med din viktminskningsplan!”. Fan, vad leds jag blev! Om jag hela tiden ska behöva höra om min övervikt så fort det handlar om att äta kommer jag att behöva öka dosen Lyrica! Det kommer inte att leda till att jag går ned i vikt, den saken är säker. Jag. Gör. Så. Helvetes. Gott. Jag. Kan. Faktum är att jag har gått ned i vikt och fortsätter att gå ned.

Dagens låtlisterepresentant är Queen of Hearts med låten ”It isn’t enough” som visserligen inte alls handlar om min problematik, men som tar upp känslan av att det aldrig är tillräckligt…

Påskafton

Det blev stavgång idag med, men en kortis (50 min) inklusive Konsumhandling. Det är så skönt! Min absoluta favoritträning!

102004

Dagens låtlisterepresentant är Allie X med ”Prime”.

Långfredag i flygande fläng

Idag har det gått i ett. Jag vaknade av mig själv 20 i 8. Pär är på Öland, så det var jag som skulle upp och ge marsvinen frukost. Sedan rev jag ur lakanen, plockade in disken och åt frukost. 3 pappkassar med ”marsvinsrens” från burstädningen, 1 kasse med pappförpackningar, 2 små kassar med plastförpackningar och 1 soppåse plus gångstavarna. Ett alternativ hade varit att gå 2 gånger. Aldrig! 30 minuters stavgång till Salem där jag hämtade paket från Cellbes (2 tunikor och 2 pyjamasbyxor). Jag fortsatte till Filmkedjan (som numera öppnar klockan 10 i stället för 11 – jäss!) där ett paket från Bokus väntade (10 böcker!). När jag försökte få ned bokpaketet och Cellbes-påsen i en och samma ryggsäck fick jag problem. Jag meckade i flera minuter innan jag fick inse att jag var besegrad, så jag gick in till Filmkedjan igen och bad om en bit snöre för att den åtminstone skulle hålla ihop tills jag kom hem.

När jag kom hem efter ytterligare 40 minuters stavgång var jag rätt mör. Marsvinen fick sina pellets, jag applicerade en ansiktsmask och medan den torkade lade jag mig med benen upp längs väggen. Skönt! En långdusch med skrubb och komplett insmörjning och sedan lunch. Nagelvård. Bäddade rent i sängen. Paus. Middag. Te och lässtund. Natta marsvinen och nu sitter jag här. 2016 års långfredag har inte känts särskilt lång.

Jag blir bättre och bättre på att våga njuta när jag mår bra, när allt går som det ska och inte tänka att det aldrig håller särskilt länge. Som nu. Min ork är tillbaka, jag slipper huvudvärk, vikten går ned, paketen trillar in på ett väldigt samordnat vis, jag njuter av att vara ensam, långdusch och rena lakan, lakrits. Här kommer dagens låtlisterepresentant in: Seinabo Sey med låten ”Pretend”.

”I turned out as great as they could; knock on wood. Things are going just as they should; knock on wood.”

Läsarlycka

Jag läste ut en bok nu ikväll. Det var en perfekt bok. Mänsklig, rolig, sorglig, fantasifull, trovärdig. Det är inte en bok som är omskriven. Det var ingen som tipsade mig om den (som jag minns det). Den har varken blivit höjd till skyarna eller sågad vid fotknölarna. Allt det gör att det känns som att det var jag som upptäckte den och det ger det hela en extra guldkant.

”En nypa salt” av Maria Goodin. Meg May växer upp med Val, en mamma som inte är som andra. En mamma som älskar så jordnära saker som matlagning och trädgårdsarbete samtidigt som hon har huvudet ”uppe i det blå” i en värld som är betydligt trevligare än den verkliga. Meg växer upp övertygad om att allt hennes mamma berättar är sant, men när hon blir medveten om att det bara är sagor slås hennes värld i spillror och hon reagerar genom att ta avstånd från alltihop. Vid 21 års ålder återvänder hon till Cambridge för att ta hand om sin mamma som är svårt sjuk. Plötsligt inser Meg att det är hennes sista chans att fråga mamman om sin bakgrund, men Vals uppfattning om vad som är sant och verkligt är inte den samma som Megs.

De första sidorna av berättelsen gjorde mig tveksam för jag kastades direkt in i Vals skruvade berättelser om när Meg föddes. ”Åh nej”, tänkte jag. ”Är det en sån där ’hysteriskt rolig’ bok…”. Som tur var lät jag mig inte luras. Visst var Vals berättelser skruvade, men Megs fantasiföraktande sätt att återberätta dem gjorde att det aldrig flippade ur. Vilken fantasi sen! Jag blir alltid lika avundsjuk på dem som kan fabulera på det viset. Maria Goodin skulle mycket väl kunna skriva härliga barnböcker. Meg har vänt sig till vetenskapen som hon vet aldrig ljuger och som hon kan lita på. Hon befinner sig i ena änden av fantasilinjen medan Val befinner sig i den andra och det uppstår en balans, tycker jag. Världsfrånvänd är en annan beskrivning av Val och att vara världsfrånvänd är ofta ett sätt att skydda sig själv och att överleva. Meg smakar lite på det när hon får veta allt mer om sin barndom och det inte är riktigt det hon föreställde sig. Vill hon verkligen veta sanningen?

Förutom fantasin är Maria Goodins väldigt skicklig på dialoger. Det finns flyt och stuns och humor. Ett samtal mellan Meg och 3 fulla musiker är underbart! Jag såg tydligt hur Meg och musikerna stod i den sunkiga puben och försökte göra sig hörda och hur Meg hela tiden måste få de andra att inte tappa tråden. Jag skrattade högt! Den här boken tyckte jag mycket om vilket innebär att den får högsta betyg.

102014

Hos homeopaten

Vid förra besöket hos homeopaten Björn Lundberg kändes det lite snävt med tidsramarna, så när jag skulle dit idag lade jag till 15 minuter extra. Tåget blev försenat först pga. att ett trasigt tåg stod framför och det blev kö för att kunna köra förbi och sedan för att det var signalfel vid Stockholm Södra. Där försvann de extra 15 minuterna, men utan dem hade jag blivit försenad. Jag kom fram till Grevgatan med 5 minuters marginal.

Det blev ett bra besök. Jag är betydligt piggare än för 6 veckor sedan och jag har inte längre huvudvärk varje dag (inte ens varje vecka). Ryggen får äntligen lindring tack vare yoga-övningen och jag ska nog ge fastan en chans till om ett tag. D-vitaminen är i ropet just nu dels för att forskning har visat att den har större betydelse än man har gett den hittills och dels för att man kan ta betydligt högre doser utan att riskera leverskador (vitaminen är fettbaserad, så det är lever och njurar som i så fall skulle vara i farozonen). D-vitaminen som han rekommenderar innehåller 5000 ie / 125 mikrogram och det är de doser som behövs dagligen för att det ska få effekt. Att köpa vitaminerna på Apoteket är att kasta pengarna i sjön. En test från 2013 visar att d-vitamin från hälsokostaffären har den mängd som deklareras på förpackningen medan vitaminerna från Apoteket bara har 6,8 mikrogram mot de 10 mikrogram som deklareras på burken. Sedan är 10 mikrogram per dag en så låg dos att den är värdelös.

När jag nämnde att det har varit några tuffa veckor med avlivade hjärtegrisar och eländesknarkande svärföräldrar, så fick jag full sympati och förståelse och det kändes så skönt!! Som påskpresent fick jag burken med B-vitamin utan extra kostnad.

När jag kom hem lade jag direkt ut filten på golvet, satte rumpan mot väggen och svingade upp benen och låg där i 20 minuter. Härligt! Min rygg tycker såååå mycket om det.

Imorse, innan jag gav mig iväg mot Grevgatan, vägde jag mig och såg 104,4 kg och att det har försvunnit 0,6 kg den senaste veckan. Ja, jävlar om inte min metod fungerar….

Vårtecken och lakrits

En promenad runt Flaten på 70 minuter. Jag var frusen innan jag gick och det snöade lätt, så det var vinterjackan som gällde. Inga stavar idag, jag kände inte för det. Det gick bra och det var skönt med flera bra gånglåtar efter varandra. Jag har haft jävligt ont i vristerna efteråt, särskilt den vänstra.

Uggla

*Ett vårtecken, snön till trots, är att de har sopat bort gruset!*

Dagens låtlisterepresentant är en klassiker på 30 plus, ”Something about you” med Level 42. Jag. Tröttnar. ALDRIG. På. Den. Här. Höj volymen!

Vad vore livet utan lakrits? Urtrist och smaklöst! Det finns lakrits och lakrits. Det ska vara salt lakrits. Haribo har salta piastrar – det är riktig lakrits. Djungelvrål är bara låtsaslakrits med salt på. Det är svårt att hitta bra lakrits, så när jag hittade Lakritsroten kändes det som att komma till himlen. Jag scrollade och klickade och dreglade länge innan jag gjorde en beställning som jag hämtade idag. Det var mycket… Lite för mycket, så Elin fick påsen med laktrits-hallon-fudge.

Anspänning och utvärdering

Stavgång i 70 minuter och det gick väl hyfsat. Jag fick aldrig det riktiga flytet. Rädslan för att ramla sitter i och jag undrar om jag någonsin blir av med den igen. Jag vågar inte köra på för fullt, ta ut rörelserna ordentligt och njuta av farten. Ibland trampar jag på en ojämnhet och vristen vickar till, inte mycket, men det räcker för att jag ska få en fallande känsla i magen och med fasa minnas hur det är att ramla handlöst och sedan vara mörbultad i veckor, till och med år. Det förtar nöjet… Kanske är det därför jag spänner mig och ofta får ont i ryggen efteråt – som idag – och i axlar och nacke.

Snödroppar

Dagens låtlisterepresentant är Club 8 med låten ”Skin”. Skööööön!

Jag fastar för sjätte söndagen i rad och det är väl en tillräckligt lång provtid för att kunna säga att jag inte känner av några fördelar. Fastan har inte hjälpt mig med vikten heller. Typiskt. Jag upplever det inte som att jag blir piggare och jag tycker inte längre att det är någon lättnad att slippa äta. Förra veckans fasta avbröt jag eftersom jag mådde så dåligt av helgens bråk.

Tajmingen påverkar uppfattningen av boken

”Som ett brev på posten” av Birgitta Bergin med Anna-Maria Käll som uppläsare. Jag är en känslomänniska, en introvert född i fiskarnas tecken och tajming betyder mycket för mig och den här boken var helt rätt för mig just nu.

Elsa och Thore är båda 81 år när de träffas i ett bridge-sällskap och blir blixtförälskade. Deras respektive dog flera år tidigare och båda saknar den närhet som ett långt äktenskap innebär. De känner att de inte har tid att vänta. Elsa och Thore har vuxna barn och även vuxna barnbarn och de är knökfulla med åsikter om föräldrarnas förhållande.

Det är ett upplägg som är nog så enkelt, men som visar sig ta upp flera känsliga ämnen och fördomar. Man får följa berättelsen ur flera personers perspektiv och ett tag tyckte jag att det blev för många, det blev spretigt och plottrigt, men det visade sig fungera. Alla karaktärer är mycket mänskliga utom möjligen Elsa och Thore som jag upplevde som lite väl präktiga i allt från utseende (”bra gener”) till karaktär. Det är ett åldersfixerat samhälle vi lever i vilket bekräftas av de vuxna barnens upprepande av ”… är ju 81 år!!”. Känslor och sex är förbehållet de unga som inte har skrynklig hud eller stela leder. Olika former av beroende finns med: sex, spel, alkohol och bekräftelse. En girighet och en tro på pengars makt som känns helt främmande för mig; att ta för givet att arvet efter föräldrarna ska få en på fötter. Och sedan min käpphäst: att människor inte pratar med varandra. Att kommunicera är det samma som att respektera varandra.

Anna-Maria Käll gör en mycket bra uppläsning! Den här sortens böcker passar henne, tycker jag. Hennes snälla röst gör sig bra till berättelser med mänskliga karaktärer och mycket dialog.