Månad: januari 2016

2 böcker

”Murder bag”  av Tony Parsons. Jag har läst flera av Tony Parsons tidigare böcker på engelska och jag tyckte mycket om dem. De var mänskliga, roliga och tänkvärda. ”Murder bag” är på svenska trots den engelska titeln och är något helt annat än det han skrivit hittills.

Max Wolfe är ensamstående förälder till Scout och arbetar som kriminalassistent på West Ends mordrotel. De bor tillsammans med hunden Stan i en vindsvåning mitt emot Kötthallarna och gör sitt bästa för att få vardagen att gå ihop. En bankman blir mördad på sitt kontor. Ett brutalt mord utan vittnen eller mycket till bevis. Sedan blir en hemlös man mördad på exakt samma sätt. Max Wolfe hittar snart ett samband mellan offren som leder tillbaka till händelser 20 tillbaka i tiden på den prestigefyllda privatskolan Potter’s Field.

Den är spännande trots den vägvisande prologen. Den är välskriven, Tony Parsons är fortfarande en skicklig berättare och trots att en thriller är ett relativt tungt ämne finns humorn där och det tycker jag om. Det finns en liten twist i slutet. Precis när jag tänkte att ”Det var det det!”, så kom den. Det gillar jag! Thrillergenren är väldigt förutsägbar, men ”Murder bag” känns inte så. Mycket tack vare språket som inte är knökfullt av hårda och känslolösa beskrivningar och – den största fördelen – det var inte den ena efter den andra kvinnan som blev besudlad, förnedrad och mördad. Boken var bra, men om det inte var Tony Parsons som var författare hade jag nog inte läst den. Nu visste jag i förväg att den åtminstone skulle vara välskriven.

”Miniatyrmakaren” av Jessie Burton med Angela Kovacs som uppläsare. Nella Oortman är 18 år och har blivit bortgift med den 20 år äldre Johannes Brandt. Vigseln är mycket enkel varpå Johannes Brandt reser iväg. Nella får ta sig till sitt nya hem i Amsterdam för egen maskin och när hon anländer en höstdag 1686 möts hon, inte av sin man utan av hans syster Marin. Välkomnandet kunde ha varit varmare, om man uttrycker det så. Stämningen i huset är konstig med röster om natten, spänningar och mycket som är outtalat. När Johannes kommer hem igen har han en överdådig bröllopsgåva till Nella i form av ett kabinettskåp som är en exakt kopia av huset. Nella kontaktar en miniatyrmakare för att inreda skåpet och när de små, oerhört välgjorda föremålen börjar anlända visar de sig vara allt annat än opersonliga.

Vilken berättelse! En historisk roman med övernaturliga toner. Jessie Burton har skildrat miljöer och dräkter fantastiskt skickligt och jag hade inga problem att leva mig in i tidsandan med osande talgljus, kalla rum och makalösa, men obekväma, kläder. Den känns som en saga även om 1600-talets Amsterdam är absolut trovärdigt. Jag tror det är den förtäckta stämningen i huset. Systern är inte direkt motvillig till att Nella kommer, men hon vill heller inte förklara något om deras levnadsvanor och hon tycker inte om frågor. Vad gör en kvinna som Nella i den situationen? Jo, hon söker sig tjänstefolket. Kokerskan Cornelia och betjänten Otto som är något så ovanligt som en färgad man. Där blir hon åtminstone vänligare bemött och i köket är det alltid varmt.

Angela Kovacs gör en mycket bra insats och hon klarar av de holländska namnen och uttrycken med glans, tycker jag.

Visste ni att man brukade avrätta brottslingar genom att knyta fast en kvarnsten runt halsen på dem för att sedan dränka dem? ”Som en kvarnsten runt halsen”. Då vet jag det!

Frid råder

När jag har städat större delen av dagen, som idag, så tar Pär hand om middaxdisken fast han lagat maten. Det är en fördelning som jag har insisterat på, men han tycker att den är rimlig. Frid råder. Det är rent & fräscht och undanplockat. Frid råder. När jag skivade upp marsvinens gurkbitar efter middagen (en engångsföreteelse som de tyckte var så lysande att de insisterade på att den skulle bli en tradition och de fick som de ville) kom Bibbi framtassande under köksbordet. Hon är en försiktig gris och är mest en släpvagn till mamma Mimmi. ”Nä, men, hej Bibbi!”, sa jag. ”Hämtar du gurka åt morsan oxå eller bara åt dig själv?” Hon stannade till som för att säga ”Titta vem jag har med mig” och där kom Mimmi. Ingen tveksamhet i stegen där inte. Hon hämtade sin gurkbit själv! Jag blev så glad att jag blev tårögd och en tyngd lyftes bort, den ångest som alltid finns när något av marsvinen inte mår bra. Frid råder!

En keramikskylt som jag köpte i Italien. "Attenti alla cavia" - Varning för marsvin.
En keramikskylt som jag köpte i Italien. ”Attenti alla cavia” – Varning för marsvin.

 

 

Snöknarr och regnbåge

En promenad i 14 minusgrader och strrrrrålande solsken! Det blev en kortis, 55 minuter och det skulle nog ha gått ännu fortare om jag inte stannat så många gånger för att fota och till slut tyckte att det var så rackarns härligt ute att jag drog ned på tempot, lyssnade på snöknarret och bara njöt. Ansiktet var stelfruset när jag kom hem. Aj lajk it!

Bostadsrättsföreningen Lustigknop med sina härligt gula och röda hus.
Bostadsrättsföreningen Lustigknop med sina härligt gula och röda hus.
På den nedersta bilden syns en bit av en regnbåge.
På den nedersta bilden syns en bit av en regnbåge.

 

Dagens låtlisterepresentant är Martin Rubashov med ”The fall of feathers”. Påminner om vissa låtar av Muse.

Mimmi blir kvar hos oss

Det är inte dax för Mimmi att lämna oss. Bibbi får ha kvar sin mamma. Mimmi är gammal och trött, det är inte mer med det. Hon har inte ont. Hon fortfarande intresserad av att äta. Hon ligger inte ihopburrad. Även om hon inte hoppade ut ur buren när jag skulle städa, så tog hon sig in för egen maskin när jag var färdig och hade lagt in nytt hö. Jag är inte redo att skiljas från henne ännu eftersom hon egentligen mår bra. Mimmi blir kvar hos oss!

Mimmi 9

Träningsvärk

60 minuters promenad där kroppen protesterade lite lamt eftersom träningsvärken från gummipasset satte in så fort jag vaknade, men det var skönt med frisk luft. Jag är trött nu, har varit vaken sedan klockan 6, så jag misstänker att det blir en middagslur i soffan efter lunchen. Hehe.

Dagens låtlisterepresentant är 10cc med en låt som är nästan lika gammal som jag och fortfarande håller, ”Dreadlock holiday”. Den gav mig skjuts i början av dagens promenad.

Ändrade planer

Mimmis och min resa till veterinären har skjutits upp till på lördag för då kan Pär köra oss. Jag såg nämligen på SMHI att det kommer en hel del snö de närmaste dagarna plus att det ska bli nedåt 10 minusgrader och då vill jag inte låta Mimmi åka runt i en iskall plastbur. Det är skönt att slippa tampas med SL i sånt väder.

Muskler och Mimmi

Det har varit kallt, det har snöat och sedan blev det varmt och regnblandat för att sedan frysa till igen. Isbuggar i all ära, men jag hade ingen lust att gå ut. Min kropp signalerade att det nog var dax för ett gummibandspass. Det är så länge sen sist att jag inte bryr mig om att ta reda på när den senaste gången var, men jag körde det extra lätta passet med få repetitioner. Det var så skönt! Och så all stretching efteråt… Najs! Det mest positiva är att allt stavgångande har haft effekt för uppvärmningen var inte lika flåsig, benövningarna var en baggis, både plankan och fuskarmhävningarna gick (nästan) som en dans – betänk att det är flera månader sedan sist!

Dagens låtlisterepresentant är Rob Thomas med ”I think we’d feel good together”.

Mimmi är 4,5 år. Lite mer än medelålders för ett marsvin. Hon har gått igenom 2 operationer med makalös återhämtning. Hon har förlorat sin bästa polare, Humlan och gått igenom en tydlig sorgeperiod. Hon har varit fostermamma åt Vera (som inte finns kvar) och Bibbi. Nu känner hon sig förmodligen gammal och är trött. De senaste 4 dagarna har hon tacklat av i snabb takt. Det värsta är att hon inte kommer sättande hela vägen fram till mig för att hämta sin gurkbit. I morgon ska hon och jag åka till veterinären och kanske följer hon med hem igen, kanske inte.

Trög lördag

En promenad runt mitt älskade Rönninge. 70 minuter. Härligt vinterväder! Lite folk. Några snöiga vovvar. Tack vare isbuggarna törs jag stolpa på utan att spänna mig. Det var plogat och bra framkomlighet, men det känns i benen att underlaget är småslirigt. Utan MBT eller stavar får jag koncentrera mig på hållningen, att använda magmusklerna. Efter lunch kroknade jag fullständigt. Jag halvsov sittande och lade mig sen ned och tog en ordentlig lur. Najs! Huvudvärk, ryggvärk och magvärk (eller mensvärk), irriterade ögon och smådäbbd i däsad. Det har känts lite trögt idag. Dessutom går det inte längre åt rätt håll med vikten och enligt överenskommelsen med mig själv råder godisförbud tills minst 0,5 kilo har försvunnit. Blä!

Snö 5
3 bilder från dagens promenad.
Den 23 oktober 2015 vid 10-tiden.
Den 23 oktober 2015 vid 10-tiden.
Den 9 januari 2016 vid 10-tiden.
Den 9 januari 2016 vid 10-tiden.

Dagens låtlisterepresentant är Marilyn Manson med ”Third day of a seven day binge”. En speciell herre som gör en och annan bra låt. Om jag inte har helt fel förklarade han sitt artistnamn med att alla människor är hälften Marilyn Monroe och hälften Charles Manson. Tänkvärt, tycker jag.

 

Snöknarr och bilder

Det låg ett stort brev hos ICA i Salem som väntade på att hämtas av mig. Det anlände för bara 2 dagar sedan, men jag hade hunnit få 2 påminnelser. Jag förde en inre debatt med mig själv för, trots att jag har skrutit med att jag har sluppit bli förkyld var jag sänkt igår och smått mosig idag. Det som fick mig att verkligen komma iväg var det fantastiska vintervädret med solsken och 14 minusgrader. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte passade på att gå ut. Jag växte upp med den här sortens vinterväder i Kiruna, men här nere blir det en ren och skär happening. Snöknarr, frost och stelfruset ansikte – ålrajt! En rask, kortare promenad på 2 x 25 minuter. Jag passade på att köpa fler ögondroppar från apoteket. Ögonen är ovanligt torra sedan ett par månader tillbaka och jag behöver droppa ett par tre gånger om dagen och den extra torra inomhusluften gör att jag får droppa ännu fler gånger.

Rönninge sett från gångbron mot Salem.
Rönninge sett från gångbron mot Salem.
Solen är trött, men den tar sig uppåt lite mer för varje dag. Det var inte många människor i rörelse vid 10-tiden och Säbytorgsskolan har jullovsstängt.
Solen är trött, men den tar sig uppåt lite mer för varje dag. Det var inte många människor i rörelse vid 10-tiden och Säbytorgsskolan har jullovsstängt.
Ett skyddande täcke av snö.
Ett skyddande täcke av snö.

Jag fortsätter att prova mig fram med Photo Editor-appen och hittade en möjlighet att göra kollage med de bilder jag är extra nöjd med. Titta!

Flaten 18

Känner ni till den nya trenden med målarböcker för vuxna? När jag var liten gick det åt många målarböcker och jag fick lust att prova det igen. Jag tänkte att det kanske är mindre ansträngande för handen att måla än att rita.

Den är inbunden och känns lyxig.
Den är inbunden och känns lyxig.

Det fungerade bättre med färgpennor än med tuschpennor eftersom jag kan måla fram och tillbaka och runtrunt utan att det blir fult. Dessutom kan jag leka med nyanser på ett annat sätt. Det är rogivande och de har naturligtvis redan gjort undersökningar som visar på positiva effekter på hjärnan och stressnivån. Behöver jag säga att det är ett lysande tillfälle att lyssna på en bok?

Målarbok 2