Tack vare den lilla redigeringsappen har jag äntligen lyckats få till riktigt bra närbilder på mina älskade orkidéer som blommar som tokiga just nu.
Orkidéer
Dag: 19 augusti 2015
När spel blir film
Jag har ett spel i mobilen som heter ”The book of life – Sugar smash” och som har blivit en favorit. Döm om min glada förvåning när jag upptäcker att spelet bygger på en film! Det är inte första gången en animerad film generar ett spel (t.ex. Maleficent och Frozen), men det var första gången som spelet blev en film. För mig alltså. Naturligtvis köpte jag den direkt och jag såg den idag. Den har fått den lätt töntiga svenska titeln ”Manolos magiska resa” och jag frågar mig varför. Vilken läcker film! Mexikansk folklore och sagotradition med dödsrikets gud och gudinna Xibalba och La Muerta (som i svensk text hetta La Caterina. Qué?!). Färgsprakande är ett adjektiv som passar. Inget gullegull à la Disney, men mycket kärlek och värme tack vare en mer avslappnad inställning till döden. Aj lajk it! Jag upptäckte att jag var precis lika förbryllad som när jag såg ”Boxtrolls” tidigare i år och jag blev inte säker förrän jag tittade på extramaterialet. Det är dockor av trä. Eller? Jag är faktiskt inte helt övertygad. Inte sitter de väl och ljuger?! Eller?
Ingen idé
Dax att träffa dietist EI igen. Varför? Säg det. Jag var flera gånger frestad att lämna återbud. Den enda fördelen med att jag ändå gick dit var att jag kom upp i frikort för 7 månader framåt.
Vad kan en dietist hjälpa mig med? Vi har gått igenom mina matvanor och förra gången sa hon att hon skulle ”sätta sig och räkna” (kalorier) med hjälp av den lista jag gav henne. Antingen hade hon glömt det eller inte gjort det och jag lät medvetet bli att påminna henne. Vikten har sedan förra besöket ökat med ca 1 kg och sedan minskat med samma kg dvs. status quo. Jag har gjort mindre ändringar i vad jag äter och när jag äter det, ändringar som känns bra för mig och som EI tyckte var bra. Hon hade egentligen ingenting att säga om mina matvanor och när jag förklarar hur jag tänker säger hon att jag är inne på rätt spår.
Vad kan en dietist hjälpa mig med då? Till en del kan hon fungera som terapeut. Det fick EI göra idag. Snarare sophink för jag hade behov av att häva ur mig om de senaste veckornas känslomässiga röj och om att jag känner mig ensam i min kamp mot vikten. Nej, jag har varken lust eller behov av att vara med i en grupp med människor som har samma problem som jag eftersom det så lätt blir att känslan av att inte vara ensam övergår i att man snöar in fullständigt på problemet och bara gnäller. När jag satt i den landstingshårda stolen mitt emot henne blev jag leds. Så. Satans. Leds. Gråtfärdig. Hon frågade om vi skulle boka in en ny tid om en månad, men jag sa nej tack. ”Det är ingen idé.” Jag har förstått av våra 2 möten att jag är inne på rätt spår, att jag vet vad som är bra och inte bra och att jag tränar regelbundet, så vad mer kan hon göra?
Jag vill kunna prata med Pär om det här – det är där jag behöver stöd! Även om de spydiga kommentarerna rörande mitt ätande är betydligt färre än vad de var för ett par år sedan vill jag ha bort dem helt och jag saknar uppmuntran. När jag har kommit fram till vad som är bra att äta på kvällen, så vill jag bli uppmuntrad och inte få till svar: ”Varför ska du äta något alls?”. När jag har gått ned 1 kg vill jag höra heja-rop och inte bara mötas av hans eget viktresultat. När jag vill ha chips & choklad till helgen vill jag inte få en föreläsning om hur han har slutat med allt vad godis heter och att det var det enda som behövdes för att han skulle börja gå ned i vikt.
Det är ingen idé. Jag har tappat lusten och kampviljan. Jag vill inte vara med längre.
