Tepetseringen är färdig. Golvlisterna är på plats igen. Den nya mattan är utrullad och köksbordet står där det ska (inoljat renoveringsveckan till ära – det sa bara slurp!). Marsvinen är fått flytta hem igen, men vågade faktiskt inte gå ut mer än någon minut. Färgerna och ljuset är annorlunda för att inte tala om alla starka dofter. Skitläskigt!
Vart tog luften vägen? När vi började i morse var det skurigt och åskigt och det luften rörde sig mellan de vidöppna fönsterna. Mitt på dagen kom solen fram och det blev fuktigt som i Amazonas. Vi 17-tiden stannade allt av. Det kändes som om luften försvann och jag blev klibbig så fort jag rörde mig. När jag satt och läste med mitt kvällste började det fläkta igen, men det varade inte länge. Helt stilla och kvavt.
Selma ska bo här i några dagar, men hon fick inte vara ute som hon brukar på kvällen. I köket saknas socklarna under bänkarna och hon skulle dras dit som av en magnet. Trånga utrymmen is da shit. Det vet varje kanin. Jag känner mig hemsk… Hon ska få ta igen i morgon.
