”Tiden där emellan” av Maria Dueñas (jag gillar namnet – Marrrrria Doooenjassss). Den är delvis baserad på brittiska Rosalinda Fox memoarer. Sira arbetar som sömmerska i Madrid när inbördeskriget står på tröskeln. Hon träffar en sol-och-vårare som lockar med henne till Nordafrika med löften om äventyr och pengar, men den ende som får pengar är sol-och-våraren och pengarna är Siras. Sira får skulderna som hon måste betala på något sätt om hon inte vill hamna i fängelse. Med hjälp av värdinnan för pensionatet i Tétouan skaffar hon pengar så att hon kan starta en egen syateljé och så småningom betala tillbaka sin skuld. Det är här i Tétouan som hon träffar Rosalinda Fox som kommer att påverka hennes liv på ett sätt hon inte kunnat ana. Siras skicklighet som sömmerska gör att den brittiska underrättelsetjänsten vill anlita henne som spion och hon återvänder till Madrid med en ny identitet där hon startar en modeateljé. Hon syr vackra kläder till nazisternas fruar och älskarinnor och samlar information som hon sedan för över till morsekod dold i mönsterdelar.
Baksidestexten ger intryck av att tyngdpunkten ligger på Siras liv som spion, men hon blir inte spion förrän drygt 400 sidor in i boken som är på 687 sidor. Jag tycker att det var intressantare att läsa om tiden innan hon värvades för underrättelsetjänsten mycket beroende på de personer hon umgicks med och miljöerna i det spanska protektoratet. Jag skulle gärna ha sett att Félix hade varit med mer precis som Candelaria. Jag tänker inte skriva mer om slutet än att jag inte tyckte om det och blev besviken. Berättelsen är så genomarbetad, detaljerad och underhållande och sedan avslutas den med ett håglöst knippe av ”tänk om”.
Jag har inga kunskaper i spanska, men jag är en hejare på svenska och det är de kunskaperna jag använder mig av när jag säger att översättningen är väldigt bra. Det finns en speciell rytm i texten i form av upprepningar och kommatering som gör den lätt att läsa.
